Första barnet prematur, hur blev det med andra?

Nej. Sonen visade tecken på att inte må bra i magen, så jag skulle bli igångsatt. Eftersom han låg i tvärläge/säte, gjordes vändningsförsök men de lyckades inte. Då skickades jag till OP för ett kejsarsnitt.

Det har tydligen bevisats att det är pappan som bär på generna för att bebisen föds för tidigt, så det beror inte på oss kvinnor som bär barnet. Dom sa det på neonatalen här.
På oss stämmer det för mannens dotter (med annan mamma) är född 6 veckor för tidigt och nu har vi fått 7 veckor för tidigt.

Mitt första kom i v. 35+5. Mitt andra i 37+4.

Till mig sa dom att det är mammans gener jag är för tidigt född vägde 1500g ( vet inte vilken vecka då jag är adopterad) och min dotter är född i v 34 och vägde 2500 nu väntar jag nr2 och räknar med att föda från v35 och fram (kan ju bli tidigare har massa förverkar precis som med dottern, är nu i v 24+1)

De har alla gått mellan 38 o 42 veckor.

Känns nästan lite fånigt att svara på den här tråden (eftersom alla har fått så pass "sent" jämfört med mig), men jag gör det ändå...
Ettan föddes i v28+5 med subakut snitt pga tillväxthämning och påverkan på hjärtat.
Tvåan föddes i v25+2  också med subakut snitt pga tillväxthämning och påverkan på hjärtat.

Första barnet i v. 33+4, andra barnet v. 37+3. Jag hade GBS med 2a barnet och sannolikt hade jag även det med första.

Första barnet i v30+4. Andra barnet i magen är nu 11+1 dagar och jag är så nervös för att det också ska bli för tidigt. Varken min man eller jag har någon i släkten som har fött för tidigt.

I mitt fall berodde det på att jag dels mådde väldigt psykiskt dåligt och att han inte fick tillräckligt med näring via navelsträngen.

Den här gången så blir det iaf tätare kontroller och det känns i viss mån lungnande, men jag har redan mentalt förberett mig på att föda för tidigt. Jag är hellre förberedd på det viset än att det ska komma som en chock sen.

Ja, så kände jag också. Jag förberedde mig länge och packade väskan jättetidigt osv. Vilket faktiskt gjorde att när förlossningen startade så var jag kolugn, trots att jag var hemma själv med storebror, taxin inte dök upp, mobilen krånglade och förlossningen gick på drygt 3 timmar... Men jag hängde med på ett helt annat sätt än med första barnet, där jag mest var i chock hela tiden (den förlossningen gick oxå på 3½ timme).

Skönt att andra barnet kom så pass sent, för mig så räknas det istortsett som fullgånget, men man har ju fått ett annat synsätt på det hela när man har fött för tidigt.
Underbart att känna sig så lugn inför andra förlossningen! Jag var verkligen ett nervvrak men då hade jag mått väldigt dåligt i flera månader innan och medicinerat.

Sen så hjälpte det inte ett dugg att det blev akut kejsarsnitt och att vi blev tvungna att åka till Örebro för att göra det. Det fanns ingen plats i Västerås (vi bor i Sala).

Det som känns jobbigt den här gången är att inte veta om det blir fullgånget eller inte. Varje dag så tänker jag på det och oroar mig. Min man blir galen på mig och tycker att jag inte behöver oroa mig så mycket men han förstår inte hur jag känner mig!

Du, jag förstår precis! Jag gick med konstant ångest för att barnet skulle komma för tidigt. Det slutade med att jag bröt ihop totalt och faktiskt fick börja med SSRI och ångestdämpande.
Försök verkligen hitta någon som du kan prata med. Det är ju helt naturligt att du är orolig. Men det är jätteviktigt att du har ett stöttande nätverk. Du få gärna prata med mig också om du vill
Jag gick oxå och väntade in det magiska datumet då jag fött förra gången. Först när jag passerat v. 33+4 kunde jag börja lugna ner mig. Och ja, det räknas ju som fullgånget efter v. 37. Så fast man fött för tidigt första gången så behöver det alltså inte bli samma med andra barnet

Det värsta är att jag inte har någon att prata med det här om. Ingen i släkten har fött för tidigt och de förstår inte vad jag pratar om. Det är därför jag skriver här istället. Jo vad dum jag är! Jag har en svägerska som jobbar på en neoavdelning så hon förstår mycket väl vad jag pratar om. Det värsta är att det var just den avdelningen som Erik vårdades på, så vi kan inte prata om hur det var när vi låg där eftersom hon har tystnadsplikt. Rent allmänt om prematurbarn går dock bra att prata om.

Jag pratar gärna med dig här i tråden.

Visst är det skönt att veta att det inte behöver bli en prematur igen, det finns en anna tråd som jag har följt som tar upp det.

Sitter i samma situation idag är bäbisen i magen V25+6 vår första föddes i V24+2.
Men jag tycker inte att det mentalt har lättat utan det snurrar lika mycket som tidigare.

SVårt att prata med nån då jag inte heller riktigt kan förklara och sätta ord på vad jag oroar mig för.

Skönt att se att det inte är självklart att andra barnet också föds för tidigt. Jag är själv orolig då jag födde första i v33+2 och är nu gravid i v19 med andra. Jag hade jättemycket sammandragningar med förra och det har börjat likadant den här gången.

Första barnet föddes 39+5, så inga konstigheter där. Andra barnet föddes 32+2 (mådde mkt dåligt psykiskt - trolig orsak) och är nu gravid i v 20 med tredje barnet. Mår bättre men är ändå jätte rädd för att denna grav också ska sluta för tidigt. Som flera som skrivit i denna tråd så är jag förberedd mentalt att föda tidigt även denna gång. BB-väskan kommer jag packa ganska snart... Men skönt att höra att det inte alltid går åt skogen nästa gång, så att säga =)

Hej

Så här har det sett ut för mig:

1:an född i v28+3 (spontan vattenavgång pga utplånad cervix)
2:an född i v39+1 (spontan vattenavgång)
3:an född i v35+0 (värkarbete)
4:an född förhoppningsvis född tidigast runt v31 (planerat prematursnitt pga livmoderdefekt hos mig)Han är alltså inte född ännu, är i v28 :)

Första sonen kom 36+3 och vägde 3630g.
Andra sonen kom 36+1 och vägde 4254g.
Stora killar med andra ord. Kan ju tillägga att båda är födda den 10:e klockan 15:52

1:a barnet: f. v. 36, 2860g  (detta barnet stoppades när hon ville komma i v29-30)
2:a barnet: f. på BF, 3225g
3:e barnet: f. v.38, 3190g

Första barnet v 35+3 (vattenavgång o värkar)
Andra barnet v 39+2 (vattenavgång 0 värkar?
Tredje barnet v 38+2 (planerat snitt)

Äldsta dottern kom i v 33, tvillingarna i v 38 efter planerat snitt