15 år och gravid

Många mångra frågor. Helt super bra att du ställer dom!!
Vet du vad jag tycker, om du har möjlighet så ta kontakt med Soc, boka tid så fort som möjlig och ställ frågor till dom för då kan dom svara dig direkt om vad dom kan hjälpa till med om du behåller barnet.
Sen finns Försäkringkassan kan man också vända sig till med massaor av frågor and bostadsbidrag och liknade.
Sen för din skull hade jag kanske sett om det går att orna tid till någon kurator eller psykolog som kan hjälpa dig på ett opersonligt plan komma fram till vad det är som du vill och som blir bäst för just dig!

Massa Kramar på dig!!

Och du vet om du bestämmer dig för att behålla barnet så vet jag att du kommer klara det. Människan är anpassningsbar!!

Det är din kropp, du bestämmer, ingen annan.

Jag blev själv gravid när jag var 16 år, så jag vet exakt vilka tankar som rör sig i ditt huvud...
Du får jättegärna skicka till min inbox, så svarar jag dig där om du vill prata lite mer privat.
Skickar dig många styrkekramar

Hej
Jag tycker att du ska ringa och prata med soc om hur dom kan hjälpa dig och sen tycker jag att du ska prata med din skola om hur ni kan lösa skolan med kanske en induviduelstudieplan (det finns lösningar ska du se), du kanske kan prata med kuratorn först och se vad hon säger så kan du hålla det lite "hemligt" för resten av skolan tills du bestämmt dig vad du ska göra. så ekonomi och boende och skolan tror jag absolut att det går att fixa men jag tycker att du ska bestämma dig för vad du vill göra och inte lyssna på vad alla andra tycker och tänker, det är ditt beslut och det är din kropp ingen annan ska få säga vad du ska göra med ditt liv :) jag vet själv hur jobbigt det är med andra människor som försöker ta beslutet istället för dig och hur deras åsikter kan vara både sårande och jobbiga men stå på dig och jag hoppas du har stöd :)
Skriv gärna om du vill skriva mer :)
hoppas det löser sig
kram kram

Nee det är ju inte det men svaret måste komma inne från :) kram

Grattis till graviditeten! Hoppas det går bra för er :)

Nu vet jag ju inte riktigt hur ni kommer klara er, alla människor är olika. Kan bara jämföra med mig själv och min bästa vän. Hon blev gravid när hon var 15, hon blev utkastad från hemmet, fick inget stöd av familjen. Men hon lyckades läsa klart skolan och sedan gymnasiet. Hon blev lämnad av pojkvännen men trots att hon var ensam lyckades hon ta bra hand om barnet OCH göra karriär. Nu har hon två barn och tjänar mer pengar än någon jag känner. Det är tufft, men hon är verkligen en superkvinna.

Själv blev jag gravid när jag var 27, jag hade fast jobb och hade en sambo. Han lämnade mig under graviditeten och jag bröt ihop totalt. Jag flyttade hem till familjen, förlorade jobbet, drabbades av förlossningsdepression, har svårt med min mammaroll...och nu tre år senare är jag fortfarande sjukskriven. Min väninna med de två barnen och heltidsjobbet hjälper mig ofta på helgerna (hon är alltså helt otrolig!)

Så jag tror inte det beror på åldern huruvida man kommer bli en bra mamma eller inte. Det kan gå åt vilket håll som helst. Men varje barn är en gåva och jag hoppas verkligen att det går riktigt riktigt bra för er.

Viktigast av allt: Lyssna till dig själv.
Allt annat fixar sig alltid, tänk bara possetivt.
Soc skulle aldrig låta en stå på gatan med ett barn, vi lever trots allt i Sverige.
Det viktiga är att du känner dig redo för att ta hand om ett barn.
Blev själv gravid när jag var 15 år, men jag valde att göra abort för jag visste att jag inte var redo.
Men jag blev gravid igen när jag var 17 år och då visste jag att jag skulle klara av det.
Så nu är jag 19 år och har en dotter på 8 månader, lyckligare än någonsin.
Känner du att du skulle klara av allt vad ett barn innebär, tveka inte =)

Hoppas du kommer fram till det som passar dig bäst.
Kram/ Izabelle

Grattis och lycka till med vad du än väljer. Jag var 16 när jag blev gravid för fem år sedan, men i en lite annorlunda situation eftersom min pojkvän var några år äldre.

Boende är ju superbra att ni har fixat och ekonomiskt stöd brukar gå att ordna, det viktigaste som jag ser det är just att tala med skolan och se hur du kan slutföra dina studier, samt ta dig för dig själv att bestämma hur du vill ha det.

Din pojkväns mamma verkar stötta mycket, vilket naturligtvis är bra. Men låt henne inte påverka er för mycket. Det är lätt att bli påverkad av någon som är äldre, även om det sker undermedvetet. Som du säger så påverkar det ju inte bara dig, men i ett sådant här fall måste du börja med dig själv.

Mogenheten att bli förälder kommer (oftast, och när den inte gör det beror det sannerligen inte på ålder) med tiden. Orken att klara av sena nätter, uppfostran och blöjbyten och matning kommer också, precis som energin att ta sig igenom sjukdomar, kolik och andra småbarnsrelaterade hinder i vardagen. Men bara om du känner att du vill och att valet att bilda familj var ditt eget. Men, precis som 25-åringar eller 35-åringar som blir oplanerat gravida och väljer att behålla, om du blir övertalad till det så finns det risk att du blir bitter och orkeslös och således blir en sämre förälder.

Hej känner igen mig så väl i din sitvation då jag själv gravid med mitt första barn när jag precis fyllt 15!
Jag tvekade till det nästan var försent för jag va rädd för allt med boende och ekonomin.. men kunde samtidigt inte göra abort heller..
fast i mitt fall var min kille 20 så han fick en lägenhet på sitt namn och han fick ju soc bidrag eftersom ja va mindre åring så min mamma var betalningsskyldig för mig men inte för mitt barn men då jag fick föräldrarpenning så klarade vi oss ändå!
Det bästa är att du pratar med soc och kollar vad som gäller där du bor och skolan kan du ju gå till du ska födda ditt barn sen sedan börja där ifrån du slutat när barnet börjar på dagis om du gör upp med skolan ang det.
Man växer in i mamma rollen fast man är så pass ung och jag klarade det gallant fast det va lite kämpigt ibland men det är det ju alltid oavsätt ålder..
så nu har ja en son på 5 år som jag älskar och ångrar inte mig ett dugg över!
lyssna på ditt eget hjärta och väljer du att behålla tror jag att du kommer klara det..
lycka till

Livet slutar inte för att du blivit gravid o ska bli mamma.. Ditt liv börjar då...
Du kan göra massor av saker även som mamma..
Du kan ta igen skolan du missat, du kan gå om nian när barnet börjar på dagis.. Du kan prata med skolan och få hem uppgifter o göra hemma eftersom du inte kommer kunna sitta i skolan så som du gör nu..
Du kan göra saker med dina kompisar men inte på samma sätt som du gör nu...

Som sagt så slutar inte livet.. :)

Lycka till..:D

Jag tycket att det är helt upp till dig själv, om du känner dig redo så behåll barnet..
Sen om du får skit av folk IGNORERA dom då..
Det är bara du själv som kan bestämma över din kropp...

LYCKA TILL =)

Hejsan jag är 17 år och son till min underbara dotter Alice, min flickvän är nyss fyllda 17 oxå och vi har fixat allt galant. det ända det handlar om är ju att ni tar rätt vall och inte är rädda att be om hjälp. Det kommer självklart inte bara flyta på som en dans på roser men känner du och din pojkvän att det känns bra att ni har en stadig relation osv så tycker jag att ni bara ska diskutera hur ni ska lösa saker och ting, Vissa framfötterna och gör det bästa utav det ;) ni får gärna skriva till mig om ni har några frågor, finns inga dumma frågor bara dumma svar ;)

Hej.
Tänk på att det är ett livslångt comitment. Ekonomiskt och känslomässigt. Hur kommer livet se ut om du och din pojkvän separerar? Vart tar du vägen då? Att leva på soc är ingen dans på rosor. Det blir existensminimum.  Har man svårt ekonomiskt är det lätt att det blir svårt även på andra plan.

Jag säger inte att du SKA göra abort. Men jag säger att det är ett alternativ. Du är så ung. Du kommer att ha många många härliga år framför dig i skolan, med utbildning och ett kravlöst liv. Sen kan du bli mamma. Till massor med härliga ungar. Du kan fortfarande vara en ung mamma vid 23. Eller 25.  Men 15 år, du är trots allt bara ett barn själv. Även om du känner dig vuxen.  Vad säger din egen mamma?

Du kommer säkerligen att klara av att bli mamma, frågan är vilket liv du vill leva? Vad vill du ge ditt barn? Vill du ha råd att åka på semestrar? Vill du leva på andras pengar och goda vilja för att klara er? Eller vill du vara självständig, ha en utbildning och ett jobb, ha möjlighet att försörja en familj själv?  Bara du själv kan svara på frågorna. Och bara du kan ta beslutet om vad som är rätt för dig.

När jag var 15 ville jag hänga med mina kompisar -hur många av dina kompisar vill hänga med dej när du har ett litet barn att ta ansvar för? Och hur många av dina nuvarande vänner tror du att du vill hänga med när du har bildat familj och de andra pluggar och går på fest?
Det kan bli väldigt ensamt.

Lycka till i ditt beslut..

Grattis till graviditeten!

Jag blev gravid när jag var 14 år och det var inte lätt. Det var även försent för abort, jag var i v.23. Så jag hade inte så många val än att behålla barnet eller att ev.adoptera bort det. Valet var ju ganska självklart, jag valde att behålla barnet. Hon är nu snart tre år och jag är 18 om två veckor. Det har varit en tuff resa, men jag är ändå så glad att jag fått uppleva detta. Min dotter är det bästa som hänt mig!

Jag har fått bo hemma hela tiden fram till nu. Min mamma, mormor, pappa och övrig familj har hjälpt mig ekonomiskt. Det har inte varit några problem med det, även fast det ibland varit påfrestande för mig att bo hemma hos min mamma med min dotter. Man känner sig lite ivägen och så, även fast det är mitt hem.

Jag har varit i kontakt med soc en gång för ca. två månader sen och då frågade jag om försörjningsstöd och hjälp till en lägenhet. Men jag fick ett blankt nej! Jag fick inget alls, eftersom att jag inte har giltliga skäl. Det var tråkigt och ett jobbigt besked, men jag kan inget göra. Jag tror att det är olika från kommun till kommun om dom hjälper till med försörjningsstöd eller ej.. Kolla upp med din kommun om dem är villiga att hjälpa dig/er.

Hoppas du kommer fram till ett beslut som är bra för dig och din familj! Det är inte lätt, det förstår jag. LYCKA TILL!

Jag vet inte särskillt mycket om detta med att vara väldigt ung gravid.
Jag var 18 år när jag blev gravid och var därför myndig.

Men när man är 15 år, har väl föräldrarna fortfarande försörjningsplikt för dig, vet inte om soc hjälper till med så mycket då.

Jag kan inte alls ge dig något råd över hur du ska göra.
Men om du känner att du verkligen vill behålla barnet, så låt inget stå ivägen mellan dig och ditt barn.

Men är du tveksam eller inte tror att du kommer klara av det, så kanske det är bäst att vänta ett par år.

Som någon nämnde att ha råd att åka på semester å liknande, så oroa dig inte för det, man kan endå ha råd att åka på semester, om ett par år när barnet är tillräckligt gammalt för att uppskatta det.

Min son är 2 år nu och jag tycker de bara skulle vara onödigt att åka på en extremt dyr resa som han inte ens kommer att komma ihåg, då väntar jag hellre tills han är 4-5 år innan jag spenderar massa tusenlappar för semester.

Lycka till.
Och kom ihåg, en ålder gör ingen mamma,
det är kärleken.

Jag tackar alla som läser och skriver och som ni säger det är min kropp, mitt val och vi har bestämt oss nu. Vi vet att det kommer bli tufft och att det hade underlättat lite om vi väntat några år men ja.. vi tänker behålla det.

Alla ni som skrev och som faktiskt hjälpte mig, tack!
Det fick mig att verkligen tänka och sedan bestämma mig för att behålla det men tyvärr så i v 14 så fick jag miss fall och jag får försöka se det positiva ur det att nu hinner jag skaffa mig en utbildning och jobb inför mitt/mina framtida barn.

Men tack till alla ni som stöttade trots allting som talar emot en 15 årig blivande mamma.
Ni är fantastiska!