Snälla hjälp mig!!!!!

Du kan alltid be om lavemang när du kommer in, det fick jag. Så det kom inget sen när jag väl födde min första. Med dom andra två tog jag inget lavemang och det kom inget under själva förlossningen heller. Min rädsla var också över samma saker, kan säga att du märker inte ens att du spricker, om du nu skulle göra det. Blev jätteförvånad när dom sa att jag hade spruckit. Jag har spruckit med alla mina 3 barn men aldrig känt när jag har gjort det. Sedan har jag spruckit mindre för varje förlossning också. Jag tycker att första förlossningen var minst smärtsamt. Den tredje gjorde ondast, har hört många som tycker just att den tredje är värst.

Det kommer gå bra, ska du se. Det är en sån oerhörd häftig grej att föda, man är helt omtumlad efteråt över hur häftigt det är. Se det mer som en positiv sak, det här får ju mannen aldrig uppleva på samma sätt.

Jag vet precis vad du går igenom.
Min rädsla började i vecka 24. precis så som du beskriver.
Smärtan brydde jag mig inte så mycket om eftersom jag vet att det finns bra smärtlindring.
Jag var också rädd för att spricka eller bli klippt. Att det ska svida att man kissar eller att man inte ska våga kissa eller bajsa
Sexlivet osv.

Finns nästan bara skräckhistorier och läsa tyvärr.
Men jag pratade med min barnmorsaka och fick gå på samtal. Det hjälpte väldigt mycket. Vi pratade om eventuellt kejsarsnitt. Men jag kom på att nej jag vill inte bli snittad. Jag är rädd för att spricka och om jag tar en kejsarsnitt ber jag någon frivilligt klippa upp mig och sy igen.
Vi pratade om allt som oroade mig.
De e tyvärr ca 80 % av alla förstföderskor som spricker mer eller mindre.
Men med en erfaren barnmorska och mycket varma handukar och glidmedel kan man faktiskt förebygga bristning i underlivet.
Sexet har jag fått prata med vänner med erfarenhet. och de har berättat att visst de e lite skrämmande till början och man förstorar upp det själv mer än det är.
Det gäller att vara avslappnad och inte förhasta.

Det kommer nog gå bra ska du se
Själv har jag BF om 2 dagar, lovar att skriva tillbaka och berätta hur det gått.
Gå på samtal det hjälper. Och om du tror att planerat snitt hjälper stå på dig då tills du får det.

Kram

Som jag förstått så är det väldigt vanligt att man spricker med första barnet men det är ju skillnad på att spricka och spricka. När folk talar om att de SPRUCKIT hela vägen och liknande så är inte det detsamma som de flesta råkar ut för. Jag sprack och blev sydd med 6-7 stygn vad jag förstått och jag kände absolut inte av att jag sprack. Har nu i efterhand inga som helst problem med toalettbesök eller liknande. De första dagarna efteråt känns det givetvis ganska jobbigt, mycket sitter nog i hjärnan, man tror att man ska spricka igen men det gör man ju inte. Sen så kan det såklart svida lite och sådär men det går över. Jag förstår dina funderingar, hade samma tankar själv men det gick betydligt smidigare än jag hade trott. Sexlivet kommer säkert bli påverkat ett tag efteråt, har förstått att det till stor del beror på amningen, torra slemhinnor osv. Men man kan nog även påverkas psykiskt på grund av att man fött osv. och vara rädd för att det ska göra ont och spänna sig. Vad gäller din rädsla för att kissa på sig så är det ju så otroligt viktigt med dessa knipövningar, det finns ju alltså något man kan göra för att motverka det. Sen så vill jag bara skriva att jag förstår och vet ju själv hur jag tänkte, att det är lätt att föreställa sig att man ska bli otroligt slapp när ett barn passerat igenom men kroppen är ju gjord för det där och återställer sig. Du kommer att fixa det.

Oh tack så mycket för dessa fina inlägg, känns så mycket bättre bara av att veta att man inte är ensam om dessa tankar och funderingar....
Så underbart skönt med allt stöd man kan få här på Familjeliv.
Tack igen alla underbara :)

Ett tips, när du duschar efter förlossningen försök att kissa då. Alltså med vattnet strilande mot musen så gör det inte ont. När jag kom ut ur duschen så frågade dom mig om jag hade kissat och svarade hur jag hade gjort. Det tyckte dom var bra, för det brukar bara vara första gången man kissar som det kan göra ont. Då slapp jag smärtan.

Hej

Kände precis som du före mitt första barn. Fick tipps från barnmorskan att om jag tycker det svider när jag kissar i början så ta med en flaska vatten på toaletten och häll mot underlivet samtidigt - eller som sagt ovan, kissa i duschen.

Jag var väldigt rädd för att bjasa efter förlossningen, trodde jag skulle spricka igen osv. Har även problem med hård mage. Men det finns laxerande medecin att få på BB, när jag frågade efter det så var det inga som helst problem att få det och de var vana vid denna förfrågan oxo.

Jag tog oxo ett lavemang när jag kom in på förlossningen för att jag hört att det kan under lätta under förlossningen om det inte är massa i vägen där ner så att säga. Jag var väldigt hård och lite halvt förstoppad under hela min graviditet (även denna gången) så det var skönt att rensa lite innan förlossningen.

Sexlivet var jag livrädd för. Gick och tänkte inte på annat första tiden, vilket var synd för det var ju inga som helst problem. Efter en månad tror jag så provade vi bara för att jag inte kunde få det ur tankarna. Det var inte skönt alls så vi väntade ett tag till. Tror att vi tog upp det så smått efter tre månader. Sedan hjälpte det ju när amningen sket sig ungefär där vid samma tidpunkt, då hämtade sig slemhinnorna mer.

Det jag tar med mig till andra förlossningen som jag har i början på juni är att inte ha så bråttom med att komma igång med allt igen efteråt. Förra gången skulle jag ha sex och ut och gå och komma i form med allt så fort. Detta är inte bra för det stressar bara och det finns tid till det sedan. Så njut av första tiden och ta allt det andra efter några månader!