Avslag gällande adoption? Varför?

Vet några som fått avslag men då var det flera saker som de tog i beräkningen som t.ex att ingen av dem hade fast jobb, huset halvrenoverat och de hade svårt att få några vänner att skriva på papperna om dem.

Känner bara att det är viktigt att påpeka att förhandsgodkännanden/bedömningar i nämnden saknar stöd i lagen. Endera skall beslutet fattas på en fullständig utredning (med möjlighet att överklaga) eller så väljer de sökande att återkalla sin ansökan ... det finns inget mitt emellan, men jag vet att man i en del kommuner väljer något konstigt mellanting (likt det du beskriver) ... en del laborerar med andra, icke regelrätta ställningstaganden tex avseende medgivandets giltighetstid mm ...

en glad skrev 2009-03-01 21:51:18 följande:

När vi får ge sådana förhandsbesked får vi knappt veta något om paret/personen. Vi ställs bara inför det "problem" som finns och får ge vår åsikt. Utredaren gör det heller inte utan den/de sökandes vetskap och godkännande. Självklart är ett negativt förhandsbesked inget hinder för att fortsätta utredningen, det är den/de sökande som själva avgör hur de vill gå vidare. Jag har inte läst lagen och kollat om det är OK. Jag utgick nog ifrån att det var det, men med tanke på att vi har flera jurister i nämnden så ska jag ta upp det på nästa förmöte (alla jurister råkar ingå i den styrande majoriteten och går därmed på samma förmöte). Får jag fram något mer återkommer jag i frågan.

bra, gör det - fråga juristerna med stöd av vilken bestämmelse ni gör förhandsbedömningar i medgivandeärenden! Och fråga dem gärna hur de ser på rätten att överklaga en förhandsbedömning också!

Men om det "saknar stöd i lagen", betyder det att det strider mot lagen?

Inte nödvändigtvis, va?

en glad skrev 2009-03-01 21:51:18 följande:

en glad skrev 2009-03-01 22:12:33 följande:

Men en förhandsbedömning behöver ju inte överklagas. Den innebär ju inget beslut. Om den /de sökande vill går utredningen vidare, trots negativ förhandsbedömning, och hamnar så småningom hos nämnden som ett beslutsärende. Då blir det sannolikt avslag - som kan överklagas. Så just det problemet ser jag faktiskt inte.

Jag ser det snarare som en fördel för de sökande. Om den omständighet som gör att de har svårt att få medgivande är av övergående natur så får de veta att de sannolikt får avslag om de går vidare just nu, men de kan återkomma om, säg, ett år och slipper då ha ett gammalt avslag hängande efter sig.

I Stockholms riktlinjer fanns tidigare, såvitt jag minns, en passus om "förhandsbedömning i nämnden". I de nya riktlinjerna (som också stämmer med Socialstyrelsens handbok) är det borttaget och istället formulerat enligt följande (sid 8): "Om det redan i inledningsskedet framkommer att sökande sannolikt inte bör få medgivande, ska sökande upplysas om detta utan dröjsmål. Faktorer som kan ge anledning till förslag på avslag är exempelvis uppgifter om hälsotillstånd, ålder och inkomna uppgifter ur belastnings- och misstankeregister eller
socialregister (jfr sid. 60 och 87 prop. 2003/04:131). Om det finns komplicerade medicinska osäkerheter angående sökandes hälsa, bör Rättsliga rådet vid Socialstyrelsen konsulteras innan hanteringen av ärendet går vidare. Detta för att inte sökanden ska riskera ett avslag av den orsaken i ett senare skede. Om sökanden ändå vill prövas som adoptivförälder, är det lagenligt och då ska ärendet ha sin gång."

Tack så mycket för alla svar. Jisses vilken djungel detta verkar vara...
Hur ärlig ska man egentligen vara i utredningen? Har haft en jobbig barndom som gjort att jag mått dåligt även senare (har då ätit antidepr. och bearbetat det som hänt). För drygt ett år sedan var jag i en väldigt pressad situation och fick starka stressymtom (bl a var vi då i barnlöshetsutredningssvängen med allt vad det innebär), man satte då in antidepr igen. De hjälpte dock inte ett jota och jag slutade med dem för snart ett år sen, då mina symtom enl läkare berodde på muskelspänningar. Idag mår jag bra. Har heller aldrig varit sjukskriven för några av mina "besvär".
Undrar också hur det är om man hamnat hos kronofogden, det avskrivs ju efter tre år, är det då bättre att vänta med ansökan tills denna anmärkning är borta? (Har arbetskamrater som funderar på att adoptera men som avstår p g a att de tror att det är kört. Jag har dock aldrig läst något om dessa anmärkningar utan enbart om polisregistret.)

Svar #7
Det hette väl inte precis att de blev "utputtade", men de informerades särskilt om att de kommer att ha svårt att få medgivande. O sen valt att hoppa av.
Men vad det handlar om är ett ändå ett utputtande, om än inlindat.

O kanske är dert bra, så man inte lägger för mycket tid på processen, om det ändå inte kommer att leda i mål

Svar #7
Det hette väl inte precis att de blev "utputtade", men de informerades särskilt om att de kommer att ha svårt att få medgivande. O sen valt att hoppa av.
Men vad det handlar om är ett ändå ett utputtande, om än inlindat.

O kanske är dert bra, så man inte lägger för mycket tid på processen, om det ändå inte kommer att leda i mål

Att de blev utputtade pga ålder/språk, kan du utveckla lite? Hur gamla var de och vad var det med språket? Har själv passerat 40 och min man är utländsk medborgare. Så jag blir lite nyfiken.

okigal: inboxar dig

Ja, det är bättre att vänta tills det är borta, man ska nämligen ha intyg att man inte är hos kronofogden! Du måste berätta om det som hänt dig och att du stått/står på antidepressiva, man ska inte dölja något i en hemutredning som påverkat dig så mycket som det har gjort. Det behöver inte innebära att ni inte kommer få adoptera men de kan begära in intyg från utskrivande läkare och de vill ju också se att du klarar att arbeta heltid. Att bli mamma till ett litet barn innebär en stor press och stress, de vill ju känna att du klarar av det. Lycka till!

Jag vet ett fall där paret bott ihop i 3 år (varit ihop i 6 år), är gifta, stabila med bra jobb båda två men fick veta av utredarna att de inte kommer rekommendera ett medgivande. Anledningen hävdade de var att de inte var tillräckligt mycket en enhet och att de inte pratade om känslor med varandra. Jag känner detta paret mycket väl och förstår ingenting! De skulle bli underbara föräldrar. Kvinnan i paret förstod inte hur utredarna kunde säga att de inte pratar om känslor, mannen har jag inte pratat med om det. De fick också höra att det var rätt vanligt att par som inte bott ihop så länge har svårt att bli godkända. Men det sa de bara när de meddelade att de inte kommer rekommendera ett medgivande. De sa inget om det i början av processen. De bad dem till och med skaffa rekommendationsbrev från vänner. Och sen släppte de bomben!

Det enda jag kan komma på har hänt är att utredarna haft fördomar mot dem pga låg ålder i adoptionssammanhang och att de ser ännu yngre ut än vad de är.