Rädd och blyg 1-åring...

Håller med! Vi åker till Thailand om en vecka, och jag vet ju att thailändarna älskar barn...hoppas inte E blir helt traumatiserad av alla som kommer vilja peta på henne och hålla henne...

Se till att ha henne nära er och visa med ert kroppspråk att ni inte vill att de kommer nära er. Ni är ju hennes föräldrar och det är ert barn och ni bestämmer vem som ska peta på henne och inte. Ni får vara stenhårda med att säga nej - hur sårade än andra blir så är det dotterns välbefinnande som går i första hand.

När det kommer fram främlingar som börjar prata så skyndar jag mig genast att säga att dottern är väldigt blygt - då brukar de flesta backa fast en del envisas ju med att stryka henne över kinden ändå... suck...

Hoppas ni får en underbar resa!!

Tack Brosus, du har helt rätt. Ska absolut säga att hon är blyg så folk - förhoppningsvis - fattar att de ska hålla lite avstånd.
De senaste dagarna har hon börjat tina upp lite, hon ler fortare åt folk, sitter inte klistrad på mig längre utan vågar sig iväg, men hon blir jätteledsen om någon utomstående - även mormor - lyfter bort henne från mig utan att hon är helt beredd...

Hej! jag har en tjej som också är lite försiktig av sig, och alltid har varit. Hon är 13 månader. Jag tycker att det är helt OK att hon är så, dessutom tycker jag att det tyder på att hon är ganska klok av sig Hon vet att mamma och pappa är bäst Hon är lite försiktig när det gäller det allra mesta, även nya leksaker osv. kan vara läskiga (speciellt om de har ögon) Farfar har varit jätteläskig och morbror med ojojoj. Men de vuxna som kan ta barnen i ett bra tempo, och inte tvingar sig på dem (någon beskrev sitt dagis, som lät jättefint) brukar vinna hennes tillit till sist i af! Barn har olika temprament och det är inte bättre att "gå med" på allt och alla. Här står alltid föräldrarnas famn öppen, och jag är övertgad om att det är det bästa sättet att agera på

Låt henne få din famn när hon behöver! Det tror jag på. Hon söker sig iväg själv när din famn blir för "tråkig". Kram och lycka till!

apropå leksaker

I julas fick min dotter ett halsband som låg i en liten hund. Hon gick sen runt å kramade hunden och rätt var det var tryckte hon till hårdare och hunden skällde! Hon blev så chockad så inte ens nu kan hon titta åt hunden utan att bli rädd

På dagis hade ett barn med sig en grej som lät "doingdoing" när man kastade den i golv; alla ungar störtgrät! Min dotter var livrädd för den och klamrade sig hysteriskt fast i famnen på en fröken å tårarna sprutade, panik i blicken. De andra grinade för att de inte fick leka med den som de ville och tjejen som ägde den grinade för att hon aldrig fick ha den för alla andra tog den av henne! KAOS!

Hahaha, Brosus, jag känner igen min dotter! Hon är livrädd för saker som låter. Senast igår när hennes kompis (5-månader) var jätteexalterad och glad över en plastleksak som blinkar och avger lite lugna tysta melodier, och vad gör min tjej på ett år? Gallskriker och vågar inte se eller röra leksaken! Vad ska man göra? Skratta eller gråta? Likaså när hennes pappa harklar sig eller hostar - katastrof!!!

Hur har det gått för era barn? Jag har ett barn som är 16 mån. Har alltid varit lugn och lättsam men har den senaste tiden blivit jätterädd för andra barn och speciellt när andra barn skriker. Vill gärna veta hur det gick för er o era barn. Känns just nu ganska jobbit o hopplöst, kan knappt vara hos bekanta som har barn för hon blir så rädd o vill bara krama mig hela tiden. Går det över? Vad kan jag göra? Tips mottages gärna

Haha! Roligt att läsa. Min son är numera över 6 år. Senast han var sjuk fick han följa med till mitt jobb på en feberfri eftermiddag. Jag hade möte i ett annat rum och han satt på mitt kontor och byggde lego och ritade och pratade frejdigt med alla som stannade och pratade med honom. Till saken hör att jag just bytt jobb så han känner nog mina medarbetare bättre än jag själv nu. :)

Gammal tråd ser jag nu men är nyfiken på hur det har gått för era blyga och försiktiga barn? Min dotter är som ni beskriver ovan, blyg och avvaktande och vi har stora problem med att få henne bekväm på dagis. hur funkar dagis för era barn? Tips på stöd och vägledning för man vill ju pusha lagom...

Vår dotter satt i mitt knä hela inskolningen och satt därefter mest i fröknarnas knä i typ 3 veckor. Kändes verkligen som att hon inte alls trivdes med de andra barnen, men var nöjd och lätthanterlig bara hon fick vara nära en specifik fröken.

Idag (3,3 år) pladdrar hon på som bara den, är supersocial med sina dagiskompisar, har många vänner och gillar folk! Hon är fortfarande försiktig, klok och eftertänksam, men inte sådär osocial som hon var innan

vad skönt att höra! är hon försiktig fortfarande vid nya miljöer? jag vill att min dotter o jag ska gå på bamsegympa tillsammans för hon älskar hopp o dans men jag vet ju hur hon "är" i nya miljöer så jag vet inye om d e ngn lämplig ide om hon ändå kommer att sitta terminen ut i min famn...om du känner igen dig, hur har ni gjort? nya platser nya människor kommer ju alltid komma..

Hahaha sitter och läser igenom mina gamla trådar, så kul! Som TS kan jag ju berätta att min dotter nu är 9 år, väldigt säker, glad och social. Däremot har hon fortfarande integritet vilket jag är väldigt glad för. ????