att det kunde vara så svårt!
är bonusförälder för en 4 årig tjej, hade aldrig kunnat ana hur svåra känslor man kan få när man får ett barn man själv inte uppfostrat!
haN klemade bort henne för att han tyckte synd om henne med allt som hänt hon får vara uppe o krångla äta kvällsmat 3 ggr varje kväll minst för hon kommer på hela tiden att hon ehungrig även om hon nyss vart mätt, han spenderar 3 timmar på o ligga o krångla med henne så vid 11 tiden somnar hon, hemma hos mamma sover hon i hennes säng eller är vaken tills hon somnar av ren utmattning så man kan inte klandra lill tjejen att vilja här med! jag har en nyfödd dotter nu o det blir skarpa sov rutiner, deras lilltjej är ständigt trött och utslagen, humöret är som fan o jag får inte säga saker som hon inte vill text mackaronilåda, inte titta på henne o man ser de sura blickarna som gör mig sååå irriterad!!! någon mer?? jag får inte sjunga, o sist snubblade hon på mig ute när vi vart o lekt o jag va ju sååå dum enligt henne., tack o lov lyssnar sambon o har skärpta regler med allt detta säga till mig! jag har sgt att man inte får säga så helatiden utan gå in på sitt rum om man e trött. hemma hos sin mor säger hon vad som helst o grinar tills hon får. hennes mamma säger bara flera gånger sluts sluta osv. GÖR nåt!!! ta en leksak o lägg undan osv (jag e mot misshandel o skrik för det har jag växt upp med o e väldigt lugn på den fronten) men uppfostra för guds skull henne. texpå kvällen kl 8 sitta o äta pepparkakor då helt plötsligt kommer hon på att jag inte får titta på henne o gosar med pappa blir sur o säger till mig igen,...då ger han henne en ny pepparkaka efter hon ätit upp, jag anser sovdax för lilltjejen direkt när hon börjar så mot folk, vi hade gäster oxå. att hon görde alla barn testar o gör sådant men att ingen gör något det är det som förvånar mig?"!!! jag har tagit i o berättat så nu har han sagt till henne varje gång, jag menar på att man behöver aldrig vara dum mot någon o säga saker utan då går man för sig själv på rummet om man vill vara ensam o tycker att något stör....hon är vääärldens finaste unge annars in mellan, snäll rolig...men mest krånglig nu eftersom ingen sagt till annat än jag innan så tycker hon inte om mig på samma sätt.
hon kan inte äta om för mycket/förlite/ Fel laggt med ketchup osv,,o dom gör enligt vad hon vill!! Blir man sådan?? förut kunde hon inte torka rompan själv efter kiss även om vi alltid har gjort det när hon vart hemma från dagis med mig. har alltidg gått jättebra o vi har kul! men när sin pappa kommer hem så blir hon sur mot mig, behöver bli buren in i toaletten för att borsta tänderna för gud förbjude mig jag bsa att ni e det tanborstning o sekunden innan hade vi skit kul men då blir det motkäftighet om att jag inte får säga nåt!
hoppas det blir bättre har ju fått med sambon på mina regler som är enkla men hårda, sovtider, har man valt o vilja ha ett rusin i yoghurt o man får skall man inte behöva slänga det sekunden efter för att hon skall kunna äta upp. bra matvanor. när man vet som en sak hon verkligen kunnat tex torka, så låta dom lära sig att göra själv! självklart bara det man är säker på att dom klarar.
jag har nu fött en flicka. jag kom så bra överrens med tjejen o hon pratar om mig på dagis osv,(separationen va för 1 år sedan) men mina känslor VÄllEr över.det enda sättet för mig att lugna mig är att tala om för min sambo hur jag känner!! jag gav upp o berättade allt, försökte inte va något bra utan ville sätta våran relation först.
men kontentan vem hade anata att det kunde vara så jävla ficking svårt, har ring bris o annat men dom säger ivarjefall att jag inte har fel, barn måste ha regler. vi har mycket frihet då jag är busig själv, vi hoppar i sängar soffan o annat kul men man måste visa hur barn skall göra, hur vet dom annars?!
