att det kunde vara så svårt!

Pratat med pappan? Ser han sitt beteende och att det inte är till nytta för dottern? Du kan inte få igenom nån ändring om han inte är med på samma linje...

Det där med "Titta inte på mig!" känner jag igen - min snart 4åriga bonus får för sig sånt ibland med. Jag säger åt honom att om han inte vill bli tittad på får han faktiskt gå in på sitt rum. Han får även för sig att han inte kan saker han faktiskt KAN, och behöver hjälp. Den senaste veckan har det nog inte gått en enda dag då han inte gnällt om att han vill ha hjälp av/på med kläder t.ex - min sambo är aningens mer blödig än jag på den fronten men har börjat anamma min metod med "börja själv medan jag gör *fyll i liiiivsviktig vuxensyssla* så kommer jag och hjälper dig sen om du behöver". Oftast är det så tråkigt att vänta att han fixar det själv.

Klart att ungen passar på att driva med sin far om det FUNKAR! Jag fick min mamma att bära mig ner för trappan från sängen till badrummet när jag var liten för att jag skulle slippa lämna sängvärmen så brutalt. Fan heller att jag skulle gå med på det från mitt barn, haha!

Det är nog så att det är jobbigare som styvförälder/bonusvuxen. Vi har inte de där rosa föräldraglasögonen att se tillvaron genom när ungarna är jobbiga.

Bonusen kunde ligga i sin säng och ropa på pappa hur länge som helst när han lagt sig eller vaknade mitt i natten, och vi sprang alltid dit och frågade vad det var (ibland blev han skitsur för att det var jag som kom istället för pappa, för mig kan man inte nonsensprata med efter läggdags, jag svarar bara med godnatt, sov så gott, ses imorgon).
Sen lessnade vi och talade om att nu är det nya regler - du får kliva upp om det är nåt. Gick bra på kvällarna, men han glömde av sig på nätterna och pappa med de rosa föräldraglasögonen gick upp för att mötas av saker som "kan du lägga på mig mitt täcke?". så vi övade under leksamma former på dagarna, bonusen och jag. Jag la mig i sängen och snarkade högt och var pappa, och han fick leka att han vaknade och tassade upp för att peta på pappa och berätta vad han ville. =)

Kan inte det vara nåt när hon bara sitter och ropar? Säg att nu när hon stor nog att sköta situationen på ett annat sätt, hädanefter gör vi så här... öva genom lek när hon är på bra humör, påminn när hon faller in i gamla beteenden och se till att både du och pappan stålsätter er (mest han då) för att inte falla in i gamla hjulspår.

Sen hjälper jag oftast till genom att tala om för bonusen hur han ska göra, snarare än gör det åt honom. Inte så poppis alla gånger och rätt tålamodskrävande, men jag tror på det som lösning i längden. Eller så spelar jag lika hjälplös jag. Nä, jag kan inte hjälpa dig av med skorna. mina armar funkar inte, titta, de bara hänger!!