Erfarenhet kring äggdonation efter att redan ha ett biologiskt barn!!

Sökande: Jo jag har ingen artikel läkaren berättade för mig, kommer inte ihåg vad hon heter. Men det är amerikansk forskning, den läkaren jag pratade med håller på med PGD här i Sverige.

bette;tack får forska vidare i ämnet vet att de är duktiga på liknande frågor i umeå.
trevlig helg

Har också ett barn och önskar så ett syskon till henne, vilket inte kommer att hända naturligt. Känner också som TS, efterlyser fler tankar i detta viktiga ämne. Vill höra mer om den här forskningen ni skriver om!

Trodde verkligen inte att jag skulle känna såhär men tydligen betyder gener mycket för mej - eller varför tvekar man? Känner mej faktiskt helt villrådig.

Hej Leine 1,
en del har hänt sen jag startade tråden,jag kan bara tala för mig själv, jag känner nu efter en lång fundering att för mig är det viktigt med mina egna gener hade jag inte haft ett barn sedan innan antar jag att jag känt annorlunda.

Jag har nästan till 100% landat i att det inte blir ngt syskon vill dock poängtera att jag inte är helt 100 är man någonsin det??

det är så mkt känslor och tankar det känns som om jag blivit snuvad på ngt som är så självklart för andra.

lycka till

Tack Sökande, måste ändå kännas lite skönt för dej att ha kommit ett steg till på vägen.
Själv känns det som om jag skulle kunna fundera på det här i åratal. Men samtidigt tänker jag att för min dotter skulle det bara vara helt normalt och ett syskon - KUL...så varför krånglar jag till det? Och ett syskon är inte fel när man har äldre föräldrar...

Hej sökande:

Jag vill bara tipsa dig om sajten "villhabarn.com" där är det flera som har biologiska barn och sedan gjort ÄD för att få syskon och det har varit många diskussioner om detta där.

Alla, i stort sett, verkar ha samma uppfattning ,att de älskar sina ÄD-barn precis på samma sätt som sina biobarn MEN att de inte kan leta egenskaper och genetiska drag ,dvs inte känna igen sig i barnet på samma sätt som med det biologiska barnet.Å andra sidan ka ndet ju även med ett biologiskt barn vara så att det till nästan 100 % är lik den ena föräldern, både til legenskaper,utseende och sätt.

Min bonus är (tack gode Gud :) )otroligt lik min sambo och bara honom! Har fått både utseende och egenskaper från honom och i stort sett inget från mamman, så jag hoppas ju att det skulle bli så om vi lyckades med ÄD också...

Vi tjejer har ju verkligen en fördel vad det gäller donation, att vid ÄD få vi bära barnet,föda oc hamma det till skillnad spermadoantion där det kanske är svårare för killen att ta till sig barnet direkt.

Lycka till sökande!

Tandmaja stort tack för ditt inlägg det värmer...

Tandmaja: Jag håller helt och hållet med dig. Men det finns faktiskt forskning som visar på att barnet präglas genetiskt på dig oavsett dina gener, detta berättade en läkare för oss här i Stockholm som håller på med PGD, det var dock inte svensk forskning som allt annat .

Bette

Intressant läsning! Har själv börjat fundera på ÄD. En annan fråga jag ställer mig är vad säger man till sitt barn och omgivningen? Skulle tycka det var mkt jobbigt om ngn sa att barnet var likt mig... vad svara man då?

msnorrland;
har som du vet ingen egen erfarenhet av ÄD barn dock känner jag spontant att det är viktigt att redan i tidig ålder börja berätta för ditt barn var det kommer ifrån, vilken ålder man bör göra det i är jag inte rätt person att svara på.
Skulle ngn främmande på stan säga till mig oj vad lik ditt barn är dig skulle jag inte gå in på att det inte är mitt ägg, personer man känner och har nära kontakt med (typ skola dagis etc) skulle jag definitivt berätta det för hoppas mina svar hjälper dig ngt i dina funderingar..

Kram

msnorrland: Jag har en bekant som har en nu vuxen svenskadopterad son som var en kopia av sin adoptivmamma som liten. Jag tror nog att hon bara var stolt om någon sa att han var lik mamma. Iaf sa hon ingenting annat.

Bette: det låter jätteintressant och det vore ju väldigt bra o mdet är så men självklart tror jag man påverkar barnet väldigt mycket genom miljön. Däremot är jag tveksam om man t ex kan ge sitt barn en talang som inte finns i generna, te x musikalitet.
Men försöka kan man ju alltid :)

Jag har gjort några ÄD nu och läst mycket och just hört flera som lyckats och som fått höra att barnet är likt mamman (alla ska ju alltid hitta likheter när de ser små barn ) och de verkar bara bli stolta och ta det med ro.
Vi har valt med omsorg vilka vi berättat för att vi håller på med ÄD just för att vi vill få möjlighet att själva berätta för barnet om det blir något.

De jag vet som har ÄD-barn har inte berätat för dagis etc utan bara för den närmaste kretsen och det finns ju egentligen ingen anledning att sprida ut det om man inte själv känner att man vill förstås.
Det börjar ju bli vanligare med ÄD nu så det finns t o m flera barnböcker där det förklaras hur barnet blir till har jag hört.