EPT (extremly pre term/extremt mycket för tidigt födda barn) tråd nr 12

Tessita: såg precis på din sida att din dotter föddes i v 22. Helt otroligt! Hur går det med henne. Vilken vecka är ni i nu?

Min son gick också upp väldigt högt i puls ibland. Personalen på avdelningen sa att det  berodde på teofyllinet, det kan ge ökad puls som biverkan. Men han hade även mkt problem med magen så det bidrog förmodligen också till det.

Wow de första stegen! Nu går det fort, snart springer han.

Hej Allihop!

Idag fick vi komma hem på permission med de tre små! De är jätte skönt att att vara hemma.

Grattis! Det kommer jag också ihåg hur underbart det kändes att få komma hem och sova i sin egen säng, sitta i sin egen soffa och bara vara själva.

GRATTIS!
Nu blir det andra tider vill jag lova...

Hoppas ni får se honom knata runt snart!
M tog sina första tre små steg idag på eftermiddagen. Han såg så förvånad ut när han insåg att han gått från bordet till mig utan att hålla sig i.
Jag tror han är lite inspirerad av de andra barnen på förskolan (han började inskolningen igår) på ganska många sätt just nu, gissar att det kommer hända mycket de närmsta veckorna.

Basses mamma skrev 2009-01-18 20:23:27 följande:

Grattis!
Visst är det en härlig, men ganska overklig, känsla att nu kan man påbörja vardagslivet?

Mirandas mamma skrev 2009-01-19 21:29:43 följande:

Vad kul Mirandas mamma, hoppas det går bra!!

Frila 2, vår dotter är nu i v 32+1. Efter 6 veckor i Uppsala då läget flera ggr var kritiskt så känns det ganska stabilt nu efter 3 v på vårt hemsjukhus. Sista rejäla "dippen" så de fick handventilera mm hade hon på nyårsafton.

Hur går det för er att komma ur cpapen??

Tessita: Vilken stark liten tjej ni har! Hur går de för henne? Hur tycker du det är i Örebro? Tycker de är helt underbara där.

Oj, då skulle vi haft våra ganska så nära. S är i v 32+5 idag.
Måste vara skönt ändå att ha lite närmare hem. Usch vad jobbigt med så djupa dippar, men det måste kännas härligt att det inte varit någon sådan på så länge. Tre veckor är mycket.
Ja, det går långsamt med CPAP. Hon har grimma en stund varje dag men det är ingen direkt skillnad mot förra veckan. Märker att hon mår bättre i CPAP än i grimma just med dippar mm. Hon har betydligt färre dippar med CPAP. Men då kommer man ju till hennes mage. Hon behöver vara utan CPAPen så mycket som möjligt för magens skull.

oj, här hinner man inte med mycket, kommer bara åt internet 1 timme per dag (ej helger) då jag sitter på sjukhusets bibbla.

Pustar ut en stund...

Igår kom det. Förkylningsastmaanfall nr2. Tack och lov så ramlade det in under dagen så vi slapp tillbringa natten på vårdinrättning. Fick lite mediciner ifall det händer igen under helgen, i väntan på att det blir måndag. Imorgonbitti ska jag ha det roliga samtalet med bvc/vc för att få inhalator till M.
Ärligt talat så börjar energin ta slut nu, räknade precis till att M haft 5 förkylningar (är inne på den 5:e nu) och en vinterkräk på två månader. Enligt BVC så är detta fullt normalt och M är inte infektionskänslig, men jag undrar ändå, ska det verkligen vara så här att vara liten?

Jag kände så med min stora tös. Och hon är inte prematur. Falsk krupp vid 2 mån. Fick åka ambulans. Förkylningsastma vid 6 mån, bråk med läkare men fick diverse inhalatorer med mig hem efter ett flertal akut-besök. Airomir, pulmicort, bricanyl och cortison. Andas adrenalin inne på sjukhuset. Kräksjukor avlöste varandra. Mer mediciner då kruppen dök upp allt för ofta. Och öroninflammationerna som plågade henne. Och dom sa redan då "det är normalt, vissa barn har det såhär" Nu med min lille prematur är jag livrädd att han ska få samma andningsbesvär som följt stora tösen genom åren. Hon har än idag vissa problem, men hon hämtar sin medicin själv och vet exakt vad som gäller. Jag hoppas du får rätt hjälp och krya på er!

Välkomna att fortsätta i tråd nr 13 eftersom den här stängs om några dagar . Jag har länkat i trådstarten...