Hur mycket ansvar bör min pojkvän ta för mitt barn?

Jag tycker att det är ett oerhört omoget beteende av din kille, när man inleder ett förhållande då det finns barn med i bilden så ska man givetvis ta en roll som en styförälder då förhållandet blir seriöst, vilket det är i erat fall. Hur skulle det bli om ni flyttade iho? om ni skaffa ett gemensamt barn, skulle han då strunta i din dotter? Du måste ta ett snack med honom.

Lycka till

Du kan ju inte tvinga honom att ta något ansvar för ett barn som inte är hans. Däremot så kanske du borde tänka efter om det är någon du vill dela din framtid med, någon som gjort klart redan från början att han inte vill ta ansvar. Jag anser att om man verkligen vill leva med någon som har barn så bör man "vilja" ta ett visst ansvar. dels för barnet och dels för en själv så att man kan få en bra relation. annars kan det bli svårt i framtiden, speciellt om ni funderar på att skaffa gemensamma barn.

Jag hade inte haft nån framtid med en man som såg så på mina barn o framför allt på en som knappt har kontakt med sitt eget barn.

När jag träffade min nuvarande make så var det A och O att det stämde med honom o barnen samt att han ville engagera sig i dem.

Vad du skall göra kan jag inte råda till annat än att du skall lyssna på ditt inre.

läste precis din tilläggskommentar.

tycker du att det låter som en rimlig förklaring till varför han inte ska ta ansvar för ditt barn?

Jag tycker att du ska tänka på vilket förhållande det blir mellan honom och din dotter. Barn känner så tydligt om nägon "bryr sig på riktigt".
Själv skulle jag ALDIG vara tillsammans mrd ngn som inte vill ta hand om mitt barn (självmant).
Hon går först och är viktigast av allt.

Har bara läst TS, men svarar i egenskap av bonusförälder:

Jag tar i princip lika mycket ansvar för styvsonen som maken när styvsonen är här. Flertalet ggr så kan jag åka iväg själv med honom och lämna maken hemma med vår gemensamma dotter.
Även då maken jobbar erbjuder jag styvsonen att vara här så pappan ändå får lite extra tid med honom.

Blir man ihop med en kvinna som har barn får man ju ta hela paketet. Det är ju allt eller inget. MIN ÅSIKT! Sen att han inte kan ta besluts ansvar är ju en annan sak, men om ett förhållande ska fungera måste man ju hjälpas åt annars orkar man ju inte!

Ja, jag ska försöka lyssna till mitt inre, men jag är kluven. Älskar honom så. Man tror ju hela tiden att det kommer att bli bättre. Men tiden går... Vad gäller hans egen dotter så vill han självklart träffa henne mer och gör allt för att försöka göra det, men mamman som är närmast psykopatisk förhindrar samarbete på alla sätt. Min pojkvän har nu intlett en rättsprocess för att få umgänge med dottern och mår väldigt dåligt över det hela. Tänker många gånger att det är detta som spökar i hans huvud. Han säger att han skulle svika sin egen dotter genom att ta hand om något annat barn.

Om du vill ha en sådan kille som hämtar Bonusbarn på dagis och hänger på fotbollsträningar så får du väl göra slut med din nuvarande. Han har tydligt talat om för dig hur han ser på det och hur han vill ha det. Sedan är det ju upp till dig. Han kommer inte att ändra sig. Endera får du acceptera det, eller göra slut.

Min sambo tar inget ansvar för mina barn. Det får deras pappa göra som de förövrigt har god kontakt med. Och jag såklart. Jag tycker detta är helt ok. Det fungerar bra för oss. Däremot är han snäll mot dem, behandlar dem med respekt och finns tillhands för oss på många andra sätt.
Så har vi gjort och det har fungerat mycket bra i 10 år. Men då är ju det ett sätt att leva som vi medvetet valt.

Eftersom barnens pappa tar sitt ansvar så förstår jag att det fungerar, men enligt TS verkar det ju som pappan inte finns att räkna med och då tycker jag inte att alternativet finns. Tyvärr
Som du skriver han kommer ju inte ändra sig... sorgligt nog han har ju varit rak iaf!

Nu bor ni ju inte ihop ännu men hur han han tänkt sig att familjelivet ska se ut om ni flyttar ihop?

För mig är det självklart att då om något beter sig som en familj! Oavsett om det är biobarn eller styvbarn.
Skulle aldrig acceptera att min karl inte tog ansvar för mitt barn precis som jag gör. Kanske inte precis lika mycket men ansvar iaf.

Efter 1 år tillsammans, trots att man inte bor ihop, så tycker nog jag att man kan hjälpas åt med barnet då o då.

Självklart! Var min tanke med hade inga problem med att tahand om mig själv och min dotter heller, men ska man sen "tahand" om ett fröhållande med behöver man vara 2 i det förhållandt. Och vill båda att det ska fungerar så borde en vuxen man förstå att man som kvinna inte är ett slags super människa som klarar av allt hela tiden
Jag vet att för min del hade en man som sagt att han inte var beredd att vara en familj gått bort helt för jag är hellre ensam då. Man sk aorka jobba, vara mamma ta hand om hushåll sen man sen orka vara flickvän med kan det lätt bli lite mycket, prioriteringen gör isf att killen får hamna sist på listan över hinna med saker... iaf för mig

Jag har levt ensam i 4 år så JAG KLARAR AV MITT EGET LIV på egen hand. Men det skulle ju underlätta med lite hjälp ibland och för mig är det omöjligt att inte bli avundsjuk på de som hittar en ny partner som hjälper till med barnet. Det verkar ju vara det mest normala här iallafall så det är kanske inte så konstigt att man reagerar så.

Tack så mycket för alla råd i denna tråd. Jag ska försöka ta ett ordentligt snack med min kille om detta. Det är som Attityde säger; Hur ska man orka både jobba, vara mamma, ta hand om hela hushållet och vara flickvän? Därför tänker jag många gånger att det kanske skulle bli bättre om vi flyttade ihop. Då skulle man ju iaf kunna dela på mycket praktiskt i hemmet som tar mycket tid och kraft som ensam. Men vågar man ta en sådan chansning???!

Jag hade inte gjort det! HAn kan visa att han vill hjälpa till först och ställa upp på sånt ändå, man behöver inte bo ihop för att erbjuda sig köra o hamdla eller hjälpa till med tvätt etc, men visst kommer det mer naturligt om man bor ihop, om han vill. Annars finns ju risken att du kan lägga hushållerska till ovannämnda poster oxå och så halkar flickväns posten ner ytterligare en plats. Bästa är ju att prata igenom exakt hur du hade tänkt dig och han hur han hade tänkt sig och sen se om det går att kompromissa om det går inte det så är det väl knappt nån mening att lägga massa energi på det?!

Har läst TS och skummat igenom resten.

Som Suri skrev ska du inte nöja dig med något annat än du vill ha (väldigt kloka ord, eloge till dig Suri )

Du verkar ha förstått att du inte kan kräva något av honom gällande hjälp med ditt barn, för rent krasst är det ju ditt bagage inte hans.
Vill han hjälpa till hade det varit jättebra för dig men personligen har jag full förståelse för honom. Han är ju trots allt tillsammans med dig och inte ditt barn.

Jag sitter visserligen inte i hans sits, men min sambo har barn sedan innan och jag tar inget som helst ansvar för det barnet vilket fungerar bra för oss, mannen tar själv hand om resultatet av sin historia. Det ÄR inte alltid så givande att ta ansvar för någon annans barn, som man bäddar får man ligga anser jag.
Jag låter troligtvis hård i min ton och kanske ser jag annorlunda på saker och ting ifall min situation förändras men det är ingenting jag kan ändra nu för det.
Vårat gemensamma barn delar vi ansvaret över.

Situationen att du ska sköta jobb, vara mamma, sköta hushållet och vara flickvän har ingen annan än du skapat så det äpplet är bara att bita i, livet är inte alltid lätt fast det vet du vid det här laget.

Jag hoppas du och din pojkvän kommer överens hur ni ska gå tillväga för att bägge ska ha det bra.

En tanke det där med att det skulle bli lättare att sköta hushållet när man är två...

Handla dubbelt så mycket, tvätta dubbelt så mycket, diska dubbelt så mycket, städa dubbelt så mycket då det är TVÅ människor som har sina ovanor med att lägga/strö sina saker lite här och där...

Det är inte ALTID lättare att vara två

Lycka till