Det skulle vara intressant att veta från vilken ålder barn minns. Hela sommaren har vi gjort massa mysiga saker med dottern som vi föräldrar kommer kunna tänka tillbaka på när hon blir stor. Men kan hon minnas själv vid 2½ år? Är inte det lite för tidigt?
Rent teoretiskt kan man bara minnas sådant man för tillfället har ett språk för. För att minnet ska kunna lagras måste barnet kunna formulera något om minnet, alltså typ "pappa åkte svart bil, pappa låg ner i bilen". Det är också viktigt att det är saker som barnet tänkt mycket på och resonerat kring, för att det ska sitta kvar. Man kan alltså INTE minnas saker från spädbarnstiden, då man inte kan uttrycka i ord det man inte kunde lagra i ord. Det är alltså teoretiskt, när det gäller språket och språkets betydelse för upplevelse. Det finns också teorier som säger att man kan minnas t ex en doft. Man kan inte tala om direkt hur, var eller när man känt doften, men man VET att man känt den förr. Då har man alltså ett minne som uppkom rent sinnligt, men man hade inte verktygen att resonera kring doften då, så därför kan man inte verbalt uttrycka det i dagsläget.
Så TS, om din dotter är tidig att prata OM saker, alltså kan sätta ord själv på sin omgivning och berätta vad hon gör och vad hon gjort är det inte omöjligt. Men det måste vara ett minne som är relevant att spara för henne, något hon tänker på mycket och funderar kring, det kan man ju inte styra 
Min 3 åring kan inte prata (knappt), men han förstår allt vi säger, så visst har han ett utvecklat språk inom sig...Annars hadde han inte förstått.....
02.27 ska man inte skriva invecklade inlägg om språkutveckling, barnet behöver alltså inte tala högt om det, men måste ha förståelse själv och kunna formulera för sig självt. Det verbala uttrycket måste alltså finnas, även om det inte kan uttalas högt
Hehe
Kanske därför så många ser ett ljus när dom nästan dör...då plopppar kanske ögonblicket dom föddes fram...bara ljus, inget annat...
Har bild o. känslominnen från ca 2-2,5 års ålder.
Då är det sånt jag har berättat för mina föräldrar o. de bekräftat har hänt för att jag påminnt. Nej inga foton eller liknande finns heller.
Har ett minne från två-treårsåldern då jag bröt benet och jag var ute med ett syskon. Jag kan berätta om saker som hände innan vi kom in till mina föräldrar som dom inte visste om vilken väg som vi gick bla och att jag blev dragen på pulkan på asfalt utan snö( skulle tro att det var för att det gjorde så ont och att mina föräldrar inte var med som gjorde att jag mindes just detta) för det konstiga är att jag minns bara saker runt som en tant som frågar varför jag skriker och varför jag inte går själv och att mitt syskon svarar att h*n tror att jag gjort mig illa. Dock så berättade min mamma vad som hände i lägenheten och på sjukhuset det mindes jag inte.
Mitt tidigaste minne som jag är helt säker på att det är ett "riktigt" minne är från sommaren då jag hade fyllt tre.
Jag har dock två ännu tidigare minnen som jag tror är mina egna minnen, men som skulle kunna vara en kombination av berättelser och minnen.
Jag har tre minnen från en lägenhet där min mamma och jag bodde mellan att jag var 1,5-3,5 år. Det ena minnet är att jag vaknar och är ensam hemma och jättekissnödig. Slår på TV:n, men det är bara testbild och sen lyckas jag öppna dörren ut i trappan. Då kommer mamma in genom porten och samtidigt kommer någon nerför trappan och jag kissar på mig. (Har berättat om det för mamma och hon säger att hon mest troligt bara var ute och parkerade bilen)
Det andra minnet är att jag gungar i en gungstol och ramlar in i en kaktus och får händerna fulla med taggar.
Sen minns jag även att nån grävde mer min mössa i en sandlåda utanför huset.
Så innan man är 3,5 kan man i alla fall minnas.
Det beror ju lite på. Säg att ett barn råkar ut för en olycka som väldigt liten, de kan de nog minnas. Men vardagliga saker minns de ju inte som väldigt små. Eller att man va på Kolmårdens djurpark då de va 2 år. Men självklart är de olika barn, endel barn har jätte bra minne.
Jag har ett tydligt minne från två års ålder och flera från tre års ålder. Alla minnen har kommit till vid omvälvande händelser, som att jag har blivit bortlämnad under en längre tid, eller flyttat.
Jag ha relativt tydliga minnen ab en resa till Tyskland som gjordes när jag var ca2 år. Har minnesbilder/brottstycken från när jag var så liten att jag låg i spjälsängen, hur vällingen luktade , hur utsikten från sängen såg ut.
Nog väldigt individuellt. Min sambo ha ytterst få minnen från när han var liten medan jag har många. Jag har minnen från spjälsängen samt av att vi hade en trappgrind som jag inte kom förbi mm. Min dotter på snart nio har flera minnen från tvåårsåldern. Kanske är det tidigaste från när hon blev stångad av en get på Lillskansen. Då var hon 22 månader.