Gå om en årskurs?

Eftersom det inte skulle fungera och de hade inga extra resurser. Då hade sonen fått gå tillbaka till 6 års. Då var det bättre att inte utsätta honom för detta.

Jag har jobbat som lärare på ett IV-program i några år. Dvs Sveriges största gymnasieprogram. Det är där elever hamnar när de inte klarat av att få godkänt i kärnämnena i skolan.

Väldigt många av dessa ungdomar har jag fått lära grundläggande kunskaper som borde ha lärts i 5:an - 6:an. Eftersom de inte förstod då fick många av dem svårt i ämnena på högstadiet när baskunskaperna inte räckte till.

Många av dessa elever sa att de hellre hade gått om ett år på mellanstadiet än att behöva se sina gamla klasskamrater gå vidare med livet och läsa sina program på gymnasiet medan de "stannar" kvar.

Tror också att det kan vara bra för vissa barn att gå om en årskurs. Att behöva lämna klassen för att få stödundervisning kan kännas svårare för en del barn, men för vissa är det räddningen.

TS, har du pratat med ditt barn om dess tankar kring detta? Ibland kan barnen sitta med lösningen (eller iaf en del av den) om vi vuxna bara lyssnar.

Nu menar jag inte att barnet ska få bestämma allt själv, men barnet i fråga kanske önskar att få gå om?

Kanske kan ditt barn få hälsa på i klassen under och känna sig för? Mest för att umgås med barnen...

Nej, han lever i nuet och klarar inte av att se framtiden på det sättet, inte heller har han språk nog att förstå och uttrycka det (pga av hans fnktionshinder). Det är inte aktuellt just till hösten, men jag känner att jag vill vara förberedd och ha tänkt igenom vad jag egentligen tycker och tänker om det. Jag är inte alls förtjust i tanken att lämna ett så stort beslut till ett så litet bar.... om det nu är ett stort beslut...

Att lämna klassen för extra stöd är däremot något jag tycker bara ska användas i yttersta nödfall. Stödet skla i första hand ges i gruppen och det fungerar bra nu. Tanken är snarast om ett extra år sulle gynna honom och om det borde ske nu snarare än sen...

Ok, jag missade att din son hade funktionshinder. Jag menade inte att du skulle lämna över beslutet till barnet, utan mer diskutera och höra vad barnet tyckte om sitautionen. Du har nu klarlagt att det inte går/känns bra så då lämnar vi det.

Om det extraåret skulle gynna honom är en fråga jag anser du borde prata med hans lärare och ev assistent om.

Om det borde ske nu snarare än sen är min åsikt att det ska ske nu. Jag tror att barnen mår bättre av det att byta i tidig ålder snarare än sen. Har ingen forsking på det eller så. Däremot har jag erfarenhet av barn som bytt i både tidig och sen ålder. För de barn som bytte i tidig ålder har bytet gått bra och inte skapat några problem, för barnet som bytt i sen ålder har de känts värre och varit svårare att "komma över". Det har kommit mer funderingar hos barnet.

Tänkvärda ord. Tack FiaG.

Jag har inga forskningsrapporter att hänvisa till, men av erfarenhet anser jag att det i de flesta fall är "onödigt" att låta en elev gå om.

Jag tror att i vissa fall har eleven större svh än vad som kan läsas in på ett extra år i skolan och behöver då istället t ex gå ifrån vissa ämnen. Det kan ju vara att eleven inte klarar av matte t ex och behöver jobba i mindre grupp och lära sig långsammare. Då kan man ju bara jämföra resultatet med eleven själv - hur mycket lärde sig eleven av den lilla gruppen i jämf med vad den antagligen lärt sig i den störa klassen? Det kan vara svårt att veta hur mcyket det hjälper, men det hjälper oftast elevens självkänsla och självförtroende. Alla kan inte nå upp till godkäntnivån i vissa ämnen, och kan inte det även om de går om ett år heller.

Sen finns det ju såklart de som gynnas av att gå ett år igen, men då handlar det mer om att eleven varit borta mkt från skolan pga sjukdom t ex.

Det finns lite olika metoder för att "gå om". Jag har haft en elev som ännu inte riktigt knäckt läskoden och hade svårt för de teoretiska ämnena i allmänhet. Lösningen blev att h*n gick med årskursen under i de teoretiska ämnena men hade de ämnen som h*n klarade bra (musik, idrott, elevens val osv) med sin "riktiga" årskurs. På så sätt fick h*n arbeta på rätt nivå i samtliga ämnen.

Där finns det å andra sidan gott om studier som visar på att det inte är den lösning som gynnar eleven bäst. Fast nu har jag för mycket att stå i för att kunna leta fram referenserna så det fr bli en annan dag.

Min bonusgrabb fick gå om 6-års verksamheten och det var superbra för honom.
Första året, då han var 6, kunde han inte koncentrera sig alls och bråkade bara. Han ville inte lära sig och störde undervisningen, sprang ut, krälade runt på golvet etc....

Första halvåret på 2:a omgången gick sådär, men sen var det plötsligt som om han växt ikapp och allt funkade superbra. Han tog igen allt, tyckte att det var jättekul och nu ska han börja 1:an till hösten.

Min son ska få gå om 2:an.

Han hänger inte med i Matematiken och så svänger hans sociala beteende så otroligt.

Andra ämnen fungerar som de ska, jag tycker inte att det är fel med att gå om en årskurs.

Om det är så att föräldrar och lärare kommer överrens om det så blir det nog bäst för barnen i slutändan.

Min son går i samverkansgruppen på sin skola, det är en liten grupp med 6 barn.

Han har olika ämnen med de som går i "vanliga" 2:an. Så klart han tycker att det är jobbigt nu, men jag anser att det som vi och lärarna tycker om hans skolgång och utveckling är lite viktigare än att han inte vill gå med 1:a klassarna i 2:an.

Det må vara jobbigt ett tag för att han kanske skäms men det skulle ju vara ännu mera pinsamt om han inte hänger med alls i resten av skolgången och får gå om en klass i höstadiet istället, el inte går till skolan alls.

Hej!

Vårt barn är fött sent på året och det tillsammans med många andra faktorer har gjort att vi valt ett år till i förskoleklass. Detta känner vi, nu när beslutet är fattat, är ett bra val för vår del. barnet får möjlighet att mogna och leka färdigt samt chans till att träna mer på flera plan.

Vi har varit noga med att detta är ett vuxenbeslut. Hur svårt det än var att berätta för barnet så måste vi ändå stå fast vid det, det är vårt beslut för vårt barns bästa. Pedagogerna har sagt sitt och vi litar på deras omdöme men beslutet är vårt punkt slut. Självklart blev vårt barn ledset när vi berättade men det har lagt sig nu. Vi anser också att det är bättre att gå om fsk än exv. misslyckas i ettan och kanske känna att man aldrig hinner i kapp.

Om ditt barn har funktionshinder av något slag kanske det är bättre att ge extra resurser där han befinner sig nu. Kanske inte ett år gynnar honom, utan det är just i funktionshindret han behöver hjälp.
Jag tycker absolut att detta är något ni ska diskutera med ert barns pedagoger så fort som möjligt.

Hoppas att allt ordnar sig för er pojke.

Skolan förbereder inte för arbetslivet.
Så det är ett grovt missförstånd att hoppas att barnet skall lära sig något som arbetslivet kräver. Det sambandet försvann för 100 år sedan.

På en arbetsplats jobbar man dag-in-och-ut med samma uppgifter i 45 år.
Man lär sig allt (snabbt eller långsamt) och är samma i 45 år.

Så fokusera inte på jävla utbildningar. Det ger inga jobb.
Alla barn har intressen. Stärk dessa intressen under deras uppväxt så får han hon jobb på nolltid. Att gå om årsklasser är nonsens.

Glöm inte att på en arbetsplats går man på utbildning hela tiden! Alla dessa utbildningar på en arbetsplatser är hårt knutna till arbetet och inte till det barn lär sig i skolan. Man lär sig genom hela livet så varför då gå om en årskurs? Det är ju en förlust.

Hoppas att detta inte blir en trådkapning...

Jag undrar om det inte hade varit bättre att gå ifrån systemet med årskullar och helt enkelt låta alla barn börja skolan (åk 0) när det individuella barnet är redo, och ha skolstart båda terminerna (jag menar att vissa börjar läsåret i augusti och andra i januari).
Då blir ingen stigmatiserad för att de är "för gamla" eller "för unga" i klassen, och alla kommer vara "redo" när det väl börjar och ingen behöver känna att de inte hänger med eller att de inte blir stimulerade.

Tjenare! jag är en tjej på 15 år som lider/ har lidit av depression i snart över 8 år :)

Tänkte att detta med att gå om en årskurs är ett intressant dilemma. I min situation så är det så att jag har missat otroligt mycket i skolan pga att jag har suttit inne på psyket och fått mycket medicinsk hjälp, att gå om en klass har inte någon lärare rekommenderat...Utan jag själv har föreslagit att jag behöver gå om årskurs 9 för att få mer kunskap som jag har förlorat under dess termin som jag har gått. 

Det ligger mycket i att vi unga blir nedstämda över att få veta att man behöver gå om en årskurs och att behöva vara den som är ett år äldre en alla andra eller till och med 2 år äldre...Men för mig som är någon som själv har beslutat att jag behöver gå om, tänker mer på att jag kommer att ha en stor fördel inom vissa arbeten eftersom att jag inte har varit HELT borta under ett år...Dels så ser jag detta som en möjlighet att kunna ta mig steg för steg upp till det programmet som jag sedan kommer att ansöka till i gymnasiet (LBS systemutveckling)

Det gör mig dock glad att ni andra tar upp detta och försöker hjälpa varandra att förstå varandra! 
Själv tänkte jag att det skulle vara kul för mig som planerar att gå om, ge er en synvinkel på hur jag som tänker gå om en årskurs, tänker kring det hela :)

Ha en trevlig dag/kväll allihopa! :D