Stannar föräldrarna med bäbisen på neo?

Vi har inte riktigt samma erfarenhet av västerås som "krost".
När vi var där gick det till som så:

Mor och barn vårdas på samma avdelning.. så länge som mamman är inskriven. Därefter berodde det tydligen lite på var man bodde. De flesta som hade sina barn i övervakningssal fick lov att åka hem på kvällen. När jag blev utskriven fick jag ett anhörigrum som låg på 4e våningen. Neo ligger längst ner. Däruppe bodde även resande läkare och annan personal. Detta fick vi för att vi bor så långt ifrån sjukhuset.
När barnet sedan var redo att lämna övervakningssalen så fick vi ett familjerum där vi kunde bo alla tillsammans tills det var dags att åka hem.

Själv vart jag helt knäckt av att behöva bo utanför avdelningen 4 våningar upp.. vi tänkte att om vi skulle ha blivit hemskickade så skulle vi tagit ner husvagnen och ställt på sjukhusparkeringen..

Trist Isel att vi har olika erfarenhet. Det beror kanske på hur länge man är inskriven. Vi fick vårdrum och därefter familjerum. Var dock bara där i 3 veckor...

Vet att det finns två anhörigrum på annan våning som används när man har andra barn som behöver bo med familjen på sjukhuset. Det kan ju också vara så att man får bo i dessa om alla andra salar är upptagna.

Jag tror som krost skrev att mycket beror på hur lång vårdtiden uppskattas bli. Vi låg ju inne i tio veckor där Vidar först låg i kuvös, så det fanns ju ingen möjlighet att få ha honom på rummet alls, därför placerades vi på patienthotellet. De mammor som ammar sina barn har ju också alltid prioritet, vilket betyder att vi som får extremprematurer sällan får möjlighet att vara på avdelningen de första veckorna. Det tog faktiskt hela fem veckor innan vi flyttade in till avdelningen där sonen låg, då fick jag börja amma.

Jag födde på huddinge 2004, 10 veckor för tidigt. De skickade hem mig dagen efter födseln, och sedan fick jag hälsa på dottern mellan 8-17... Det var riktigt jobbigt, och kändes totalt onaturligt att inte ha mitt barn hos mig, och så var det i 5 veckor. Hon var i ett rum med 7 andra bebisar, och man fick sitta i en stol med henne vänd mot mitten av rummet. När det började närma sig att dottern skulle bli utskriven fick jag flytta in med henne till samvården, för att få igång amningen, de sista veckorna hade vi hemsjukvård, dvs skötte sondmatning osv hemma - det var skönt att få tillbaks lite privatliv då....

Här i skövde får man stanna hela tiden, båda föräldrarna. Man får ett eget rum men barnet ligger (tills det är stabilt nog att ligga utanför kuvösen) i sjuksalen.
Känner verkligen att vi har tur som bor så att alla blir erbjudna att stanna, måste vara jättejobbigt att bara komma dit på dagtid o sen få åka hem igen.
Här fanns det även ett föräldrarkök där vi hade vår frukostmat o lagade middag. Lunchkuponger fick vi en till sjukhusets matsal.

Mammazu 8-17, var det besökstid liksom, eller bara den tid som funkade med familj, transport osv?

Vad tråkigt att ni behövde ha det så.
Vi genomled allt 2006, så det är ju några år senare.
Jag födde (snittades) ju inte i Huddinge, utan i Solna, men kom till Huddinge samma dag som han föddes. Jag blev utskriven från medicin-BB efter två dygn och då hade vi blivit "utslängda" om det inte hade varit för att vi inte är Stockholmare.
Däremot så var det inga bestämda tider för de föräldrar som inte stannade över natten, utan de fick vara kvar så länge de ville. De flesta stannade kvar tills det var dags för middag, men en del stannade tills innan läggdags. Vi var oftast de enda som var där efter 21-tiden eftesom vi "bodde" på avdelningen.
När vi satt känguru så fick vi sitta "precis hur vi ville", vi vände oftast stolen så att vi kändes oss skyddade från insyn...

I Umeå hade vi skärmar man ställde upp när man satt känguru, vi var ofta där sent på kvällen, då var det bara vi och barnen i sina kuvöser. Däremot var det besöksförbud under ronderna, vilket var ca 10-12 varje dag, när gossen opererades fick vi inte heller vara med. I Sunderbyn däremot fick vi vara med under gåronderna (de hade sittande rond innan, då de medicinska besluten togs), det var skönt, för då hann man ställa frågor till behandlande läkare. I Gällivare hade vi som sagt familjerum, men gossen låg i övervak första veckan på nätterna, då var han i neosalen med sköterska, men jag var bara ett rum bort. Tror att man har förbättrat neonatalvården en hel del de senaste åren bara, allt för att förbättra anknytning och fokuserar vården på hela familjen - inte bara barnet.

Vi är ju stockholmare, även om inflyttade bägge två. Som min man och jag minns det var tiderna inte absoluta, men starkt rekommenderade. Vi hade lite över en timmes resväg i vardera riktning. Tror också att cloudberry79 har rätt, att man har förbättrat mycket de senaste åren (hoppas det i vart fall)

Vad skönt att kulturen på Huddinge verkar ha ändrats, när vi var där så kändes det definitivt inte ok att vända några stolar. Jag skötte ju sondmatningen, så sköterskorna var där och detaljkollade hur jag höll henne, inklusive sånt som att grabba tag om bröstet för att flytta på det, utan verbal förvarning. Jag fick ju inte riktigt sitta känguru, utan det gjorde min man när jag satt i pumprummet. När jag satt med henne var det alltid matning, och slangar... Saknade känslan att bara få "vara" med bebis... De flesta sköterskorna var helt ok, inte alla dock, och det kändes inte som det var jag som var ansvarig för vården av barnet alls. Det positiva ur det hela är väl en kärnfrisk Sarah som fick en väldigt stark anknytning till sin pappa som satt känguru så mycket, så förhållandet blev på något sätt automatiskt mer jämställt än det skulle ha varit annars. Tänker på min son som föddes i somras i vecka 38, där han är hundra procent mammig - maken har svårt att få komma in riktigt, fastän vi båda försöker...

Vi låg först på KS, där låg vi på en bb-avdelning medans dottern låg på intensiven.
Jag hade snittats så vi låg kvar.

På KS finns det övernattningsrum för de som bor långt bort, bredvid neo.

Sen blev hon bättre och fick då flytta tillbaka till Danderyd (snittades där) och avd 21, någon skrev att alla får plats där och det stämmer inte riktigt, men dom försöker in i det sista för de som vill ligga kvar.
Där fick vi eget rum med dottern efter första natten tills vi fick åka hem.

Vi låg på BB tillsammans i 6 nätter sen blev jag utskriven och jag ville inte att min sambo skulle åka hem utan stanna med mig både dag och natt så vi fick ett rum på en våning ner där vi inte fick ta med oss vår son. Rummen de hade på samma våning som honom var mestadels till för mammor, i vissa rum var det både mamma och pappa som var i men det fick aldrig vi för de sa att det var till för tidig hemgång. Fast en annan sa att man skulle få ett sånt rum innan man fick åka hem för att få testa och se hur det var att sova med bebis hos sig men det var sååå dåligt att vi aldrig fick det innan vi fick komma hem. Tyckte inte alls det var någon som tog hänsyn till både mamma och pappa. Jag menar det är så stor omställning och få barn och ännu större och få en för tidigt född varför ska man då hålla på att tvinga att pappan inte ska få sova där?

Kan tillägga att vi under min vårdtid (jag gjorde ju snitt) fick betala för sängplatser - jag betalade vanliga 80 kr/natt som man alltid gör vid sjukhusvård och min man fick betala 200 kr/natt. När vi kom till familjerum slapp vi betala - å andra sidan fick vi fixa all mat själva.

Vi var på neo oxå i Gbg men på Östra.. Där sover man inte med sin bebis.. Dom har 4salar med olika grader av behov hos bebisarna.
Sen tror jag att många bebisar flyttas över till mölndal när dom blivit starkare och att man där kan bo med sin bebis..

Mamazu: Jag fick min dotter på Huddinge i somras och tycker tyvärr inte att mycket verkar ha ändrats när jag hör din beskrivning. Jag fick dock bo kvar hela tiden men det var nog för att jag ammade från början, min dotter är född i vecka 32+6 och vi behövde bara vara där en vecka som tur var. Känner igen det du säger med att inte vara ansvarig för vården av barnet. De försökte skicka hem mig men jag vägrade och sa att jag åker inte hem om jag inte kan ta min dotter med mig. Jag har faktiskt skrivit ett brev till dem där jag beskriver mina upplevelser och det jag var missnöjd med. Ska bli spännande att se om de svarar. Jag verkar ju tyvärr inte vara den enda som är missnöjd med neo i Huddinge.

Usch vad hemskt!!
Vi fick iaf ha skärmväggar runtom så att det blev ett "litet rum".. Och föräldrar och syskon fick hälsa på dygnet runt!
Jag hade aldrig pallat att inte fått vara med min bebis! Det handlar ju om anknytningen till sitt nyfödda och "sjuka" barn! Som om man inte vore i en nog stor chock redan innan.. Skönt iaf att det verkat gått bra för er!

ElinMaria, tråkigt att höra att det inte blivit bättre, strongt av dig att skriva ett brev. Jo, ammande mödrar fick ju stanna kvar 2004 också.

Farfalla, ja, skärmväggar låter definitivt som det hade vara en bra sak, man vill ju cocoona in sig med familjen.

Jag har även skickat mitt brev till ansvariga politiker i Hälso och sjukvårdsstyrelsen i Stockholm så jag hoppas verkligen på ett svar både från chefen på neo och från dem. I rummet där vi var fanns draperier man kunde dra för så man fick vara lite privat.  De där med att du bara fick vara där 8-17 låter ju verkligen hemskt men jag är inte förvånad tyvärr. Man kan ju tycka att de borde uppdatera sig lite som de flesta andra neonatalavdelningar gjort, men Huddinge verkar tyvärr leva kvar på 50-talet fortfarande.

Jag låg inne på Danderyd med hotande förtidsbörd i maj och då fanns det inte plats till alla föräldrar på Neo. Tror de hade 4 eller 5 föräldrarum. Resten fick ta in på patienthotellet eller åka hem. Men de kanske har flera Neo avdelningar? Kommer inte ihåg vad den avdelning vi skulle ha hamnat på heter men den ligger iaf rakt under spec.mödravården och avd. 17.

ElinMaria och Mamazu:
Vi hade vår son på neo grön (KK78) i två och en halv vecka (februari 2006) och det var aldrig några problem! Särskilt nattpersonalen minns både jag och min man med stor värme (fast den fick väl åtminstone inte Mamazu uppleva). Vi fick vara delaktiga i vården av vår son så gott vi kunde (respirator de första dygnen och en hel del komplikationer/kriser i början då sonen var extra ömtålig) och de pratade MED oss, inte TILL oss...
Vi har ju varit på många sjukhus och har märkt stora skillnader, men alla som vi "råkat ut för" har varit bra om än olika och det måste det naturligtvis vara.