Hej! Ja har BF 18 november (väldigt snart) å e skiträdd! ja näst intill skräckslagen! ja har gått hos en psykolog hos MVC under hela graviditeten å hela tiden sagt detta till henne (å min BM).. Men har inte fått nån hjälp (det känns så iaf)! Det känns som det e försent att göra nått åt det nu! hjälp va ska ja göra??
Skriv även ned vad du vill säga till din BM imorgon så du känner att du kan få svar på allt och inte glömmer något. Kräv också att hon ska hjälpa dig att kunna känna dig lite lugnare. Det är ju en del av hennes jobb! Hon ska finnas där för dig!
Jag har oxå BF 18/11 & jag är lite skraj för man har ju ingen aning om hur det kommer att gå -förutom att det går över och man får en mycket mycket trevlig belöning!!! 
Är nog inte såååå nervös egentligen.. jo ibland, speciellt när jag ska sova och sambon redan somnat, då kommer tankarna..
Men det kommer gå bra.. det gör ju det för alla andra!!
Ring din bm i morrn och berätta hur det ligger tillfördå kan hon hjälpa dig snabbt.Sätt dig neroch tänk efter vad det är som gör att du är rädd,vad hade kunnat göra dig mindre rädd?
Ja det fattar nog jag oxå, en av mina bästa kompisar fick förlossnings depression & mådde inte alls bra, gick och pratade mycket innan förlossningen och efteråt oxå, som nog vet jag hur man kan må.. men man kan ju alltid försöka peppa lite eller hur..
hejhej, jag är själv hyfsat förlossningsrädd och känt mig ganska velig på hur mkt man ska ta det på allvar eller inte. för alla är det väl mer eller minre?! svårt också att veta hur man ska bete sig, och vad man ska göra för att bli mindre rädd, vad det är som är mest skrämmande, osv.
jag är lite rädd att smärtan ska ta överhand och att jag ska bli paralyserad/hysterisk på nåt sätt. kanske rädd för att krysta när väl krystvärkarna kommer, mm. det finns mkt som ser skrämmande ut.
det som jag dock tror hjälper mig lite är att jag läst "att föda" och "innan du föder", två mkt bra böcker.
det, sen ska jag koncentrera mig på andningen, nåt att fokusera på om man känner att man blir rädd och kanske... att man inte har kontroll över situtationen. det som ÄR viktigt är då andningen, om du inte andas såkommer du uppleva smärtan starkare, har jag hört.
får man dessutom nåt att fokusera på så kanske det känns lite bättre, att man kanske har lite kontroll.
sen har jag kommit på nåt som jag bett min sambo hjälpa mig med, det är att läsa på inför de skeden man förmodligen kommer ställas inför. jag tror att om jag är förberedd på vilka skeden man går igenom under en förlossning, som att latensfasen är den längsta fasen och när du öppnat dig 3-4 cm så är du på väg in i en ny fas. om jag har sådana delmål som jag vet om innan, att peppa mig själv med, plus att sambon också får hjälpa till med det, så kanske jag känner att det rör sig framåt. istället för att _bara_ ligga där och tycka att man har ont och kommer det nååååånsin gå över?! så har jag dessa faser att titta på, att se, så här långt har jag tagit mig nu, det går framåt, jag står inte stilla med mitt onda... och allt detta för oss närmre barnet.
hm, vet inte om du orkat läsa igenom allt detta eller om det 'makes sense' men kul vore det om det gett dig nåt?!
vi har samma bf, btw. fast jag har en del känningar, så vi får se när det händer.
hur som helst, hoppas du hittar nåt du som kan hjälpa dig känna dig tryggare, och lycka till, tjejen!
kram!
Bra tips!! Ska nog ta upp det med sambon.. kan man som sagt stryka delmålen vart efter, då känns det som ännu ett steg närmare målet!! Tack för det
tack alla för era svar! Jo ja ringer BM imorgon å berättar som det e (fick en ny BM föpr ett litet tag sen för min förra flyttade så ja har bara träffat denna 2 ggr innan).. Sen så kanske det e så att ja blir igångsatt i helgen me (min lille i magen har inte gått upp så mycket i vikt när vi varit där de senaste gångerna, det gör mig oxå rädd)..
fick tyvärr inte tag på BM idag men vi ska ju dit imorgon så ja tar upp det me henne då! tack för allt stöd..
Jag håller på att läsa boken "Innan du föder" av Anna Wilsby har lånat den från bibblan.. jag fick tips om det här på familjeliv och rekomenderar den verkligen!!
å då kanske det e nått man ska låna! Ska kolla upp det, tack för tipset!
kramizar79:: hej har ett barn och jag gjorde så under förlossningen att jag överlämnade mig helt och hållet till min kropp och lynnade helt och hållet på den och bara åkte med! bm hjälper en hur man ks aandas och allt sånt så det är inga problem alls..bara amn inte stretar emot och typ skriker när man har värkar utan rid med på varje våg och andas djupa andetag det hälpte enormt för mig! jag gick in i mig själv till 100% och bara lyssna på kroppen och åkte med i varje värk. man känne rhur man byter faser och kroppen vet precis hur den ska hantera det..ehltplötsligt känd jag hur jag böt fas och ville trycka på! hade inte en super lätt förlossning då dom fick ta med sugklocka på slutete då mina värkar inte räckte till men va inte nervös för smärtan den klarar man..det jag känner mig nervös för denna gång e att jag hört och läst så mycket om komplikationer att jag e rädd för det inte för smärtan..den klarar man av! kan säga oxå att kroppen pumpar ut så mycket egen "bedövning " jag känd einte änns att jag vart klippt och då hade jag bara lustgas inga bedövningar! så detta kommer gå jättebra tror jag bara du lyssnar på din kropp och åker med i varje värk och inte streta emot!
massa lyckönsknmingar!!
Jag som varit i din sits, skulle INTE rek olika böcker. jag kollade i en del, men vissa fick mig bara att bli ännu räddare.
Hur gick det hos din bm?
yellow: Tack så mycket! ja ska försöka att göra så som du skrev, det låter så bra.. Men det e bara så svårt för mig att släppa kontrollen å låta nån annan bestämma över allt (men ja tror ändå att det e det bästa för att inte låta smärtan ta överhand).. Ska verkligen försöka att tänka på detta när värkarna har börjat å ja ska åka in (ska berätta det för min man me så han kan påminna mig om ja håller på att tappa kontrollen)..
Bempa: Jo det kan du nog ha rätt i (om det e "fel" slags böcker)! Jo det gick bra hos BM hon skrev in i journalen att ja har förlossningsrädsla så om det skulle bli för jobbigt så MÅSTE de ju göra nått åt det tycker ja.. Tack, 
Det skulle inte kännas bättre att ha med en doula (och såklart din partner)? Har förstått att det varit uppskattat hos många med förlossningsrädsla som ändå valt att föda vaginalt...
kramisar79:: va skönt om det känns bättre efter mina ord! jag tror inte häller på att man ska läsa på för mycket man får möta det när det kommer och ingen förlossning är den andra lik! när jag fick upp mitt barn på bröstet sa jag : va det inte värre änn så här kan jag göra det flera gånger! dom som har haft sräck upplevelser har nog streta emot tror jag..jag provade skrika 1 gång men sa precis efter att det hjälpte juh inte nått, tvärt om det gjorde ondare + att jag skrämde upp bliovande mödrar utanför dörren *haha*... begär inte att få kejsarsnitt för att föda vaginalt med en riktig förlossning 'är så häftigt och nått man bara vill ha upplevt..en ny erfarenhet man alldrig vart med om!