Vad pratar era 8 års pojkar om????

Hahaha...

Har legat och funderat på ungefär samma sak ikväll!

Min 8-åriga bonus pratar övervägande om lego, pengar (för att kunna köpa lego), sina önskelistor (olika sorters lego) samt ganska mycket "livsfilosofiska" funderingar i stil med "när jag är 50 år, då är pappa... år, mamma...år etc"

Det jag har svårast att möta är all denna "pengafixering" - han pratar i princip varje dag han är här om de olika 1000-kronorslegosorterna han önskar sig på sin födelsedag om ett antal månader...

Kanske hör det till åldern? TV eller pengar ellerlego eller nån annan konkret fixering? Själv tycker man kanske att det är frustrerande och undrar vad man ska göra för att påverka det hela i en annan riktning...Men det kanske är en onödig frustration?

Jag vet inte - jag har ingen erfarenhet av "egna" 8-åringar (än...)

Mer erfarenheter välkomnas gladeligen!

Hälsade
Laiqua

Ha jo pengar är oxå en favorit här. - Det är inte så dyrt kan ni väl köpa??? Allt ska bara finnas men sen är man knappt tacksam.

:)

Konstigt det där...

Det jag har svårast för är min egen reaktion - när jag ibland tycker att han är ouppfostrad och hagalen och inte nöjd med de saker han får. Att han inte förstår att 1000 kr är väldigt mycket pengar utan tycker att han ska ha mer och mer och att vi aldrig köper något till honom (fast det är vi som ger honom de pengar han har (veckopeng, presentpengar osv) så att han kan köpa själv istället)

Då undrar jag om jag skulle ha mer tålamod med mitt eget barn när han kommer med såna saker. Eller om jag snarare skulle reagera snabbare och typ bli mer upprörd över de saker han säger (ibland har jag väldigt kort stubin). Nu håller jag en rätt låg profil, eftersom relationen inte känns helt trygg ännu. Men inombords kokar jag ibland...

Jag tror inte man själv uppfostar sina barn till otacksamma.
Jag själv har alltid varit tacksam för allt jag fått hur litet det nu än varit.
Så här är det -Man är tacksam för det man får!!! Jag vet att det varit annorlunda runt bonusbarnet. Men min lilla tjej ska aldrig vara otacksam för det är f-n i mig bland det fulaste jag vet!!!

Prata med din man/sambo om andra mer intressanta saker fast på en sådan nivå så att en åtta-åring förstår. Läs böcker för honom och köp hem lättlästa böcker. Lyssna intresserat på hans prat om tv osv... det kanske kan bli mer intressant. Kanske ni kan se en passande dokumentär tillsammans och prata om det. Ta med honom på museum, bibliotek eller andra aktiviteter.
Fråga honom om olika saker och visa att du är intreeserad av hans åsikt och uppfattning.
Om han pratar om tv o dyl så är det kanske för att en stor del av hans tid kretsar runt detta och det är ni vuxna som måste hjälpa honom att hitta andra intressen.

Håller återigen med LCHE!
Utsätt barnet för stimulerande saker ni kan prata om och uppleva tillsammans. Vi var på barnkulturdagar några mil bort förra gången. Gick på barnteater, var sakletare, ritade av madickens katt, gjorde ett tryck av hennes teckning osv.. kul och givande.
Tyvärr är hennes fokusering - tv. Så det är mycket tråkigare att bo hos oss än hos mamma som har mer tv-kanaler säger hon. FAst vi har ett rum med leksaker hon önskat sig, vi går till biblioteket, går å simmar, upplevelser osv.. tv är så roligt säger hon... 6 år gammal...

Men iaf, Just det här med att prata om vad barn kan tänka på är intressant. Det finns något som heter egoimpulser. Det är de där impulserna vi får när någon talar med oss å vi bara "ja det är som.... " ungefär som jag började prata om vad mitt bonusbarn tycker är roligt när du pratade om ditt. Dessa bör man som vuxen tygla i god kommunikation. Fiffigheten med kunskap om detta är att man kan vända på det och trigga barns egoimpulser genom att tala om saker som skett en själv som kan ha upplevts liknande av barnet, tex jag säger "idag i skolan satt jag å min kompis på lunchrasten och skrattade för vi gjorde en så skojig" snart får man höra vad de gjort på lunchrasten som var skojigt, osv. Kräver träning men ska fungera.

Lycka till