För oss med migrän
Hej alla medlidande! Jag är oxå en migränmänniska, som mormor, mamma o syrran, å många av er. Igår hade jag kräkmigrän, och dagen innan hade jag superont i huvudet o illamående men kräktes ej. Idag närmar jag mig de levandes skara igen. Imigran funkade inte alls den här omgången.
Som så många andra skrivit här så beror migrän oftast på hormoner och livsföring. För mig är det mat och ljus och sömn och stress som påverkar mest.
Förutom migränen, som gör att jag bara vill dö, så tycker jag omgivningens reaktioner suger. Många förstår inte vad man går igenom och att en Ipren inte hjälper. Nää, söv mig så mår jag kanske bättre...Eller skjut huvudet av mig. Igår låg jag på toagolvet och funderade över vilka organ som kunde doneras när jag dog, för jag var säker på att jag inte skulle överleva anfallet. Min sambo tycker att jag är konstig som pratar om döden så lättvindligt men när jag är inne i ett anfall så ber jag Gud om att slippa leva för det är så fruktansvärt hemskt. Hade UVI samtidigt men den bara försvann när migränen kom, antar att den lilla smärtan var en droppe i havet jämfört med migränen. Nog svamlat, jag är iallafall glad att ni finns här för igår kände jag mig ensam och tänkte starta en tråd här om jag överlevde. Men den fanns redan (och ja, jag klarade av anfallet och andas fortfarande...) Kram på er! När ert anfall kommer sitter jag vid er sida, alldeles tyst. Jag lyssnar på ert tokiga prat och kvidande och torkar ert kräk och hämtar kallt vatten. Vad gör man inte för sina medlidande....Fridens!