Ja herregud..
David fick ju göra om sin operation..
Ska infoga en del av texten från en nätdagbok så kan ni läsa :
Operation Tors 18 nov 2004 14:57
Hemma igen från Sunderbyn. Allt har gått bra.
Natten mot igår fick David inte äta något efter kl 02 på natten så vi var lite oroliga, han brukar alltid vakna och äta vid 4 om han blir hungrig..
Vi provade ge honom mat halv två men han vill inte ha, så han fick sova vidare. Han sov tills vi väckte honom vid 7 och gjorde oss och honom i ordning att åka till sjukhuset.
Halv åtta anmälde vi oss i receptionen på dagortopediska. Efter en stund blev vi visade in i ett annat väntrum, för de som väntade på operation antar jag.
Vår ortoped kom efter en stund och förklarade lite om vad som skulle hända och Davve var glad och hoppade och studsade trots att han inte fått nån mat sen kvällen innan 
Vi fick vänta ett bra tag..men vid halv nio kom en sköterska och sa att en av oss fick följa med David ända tills han skulle sövas ner. Jimmy sa att jag fick gå om jag ville, och det ville jag ju såklart :)
Jag fick byta om till gröna operationskläder..tom sockarna var gröna!Till det fick jag ett par vita träskor..mkt snyggt.. 
Strax före nio kom sköterskan och hämtade mig och David in till ett annat rum, till Pre-op som det kallas. Det såg ut som ett uppvakningsrum ungefär. Davve började bli sur för han var nog ganska hungrig. Sköterskan gav honom lugnande och alvdeon och sa att nu kommer han att bli lite slö och lojd så du vet.
Men Davve studsade och busade i min famn och jag började nästan undra om de glömt ge honom lugnande, om det han fick bara var flytande alvedon..
Men när operationssköterskorna kom och sa att det var dags såg jag att Davve var jättetrött..han blev ganska lojd *s*
Jag bar honom till operation och sen fick han ligga på en brits medans de satte alla grejjer som skulle dit..han var jättegullig, han skrattade höögt när jag tittade på honom så vi busade lite och han var så gooo där han låg och var lite borta och bara skrattade gott åt allt. När de skulle lägga narkosmasken på honom bet han fast i den *s*
Sen tog det bara någon minut innan han var sövd och jag fick gå tillbaka till väntrummet. I Umeå fick vi ju inte följa honom längre än till dörren innan pre-op, så det kändes jättebra den här gången
Jag åt en macka och vilade lite. När klockan var strax före 11 kom en sköterska och frågade om vi var Davids föräldrar och vi sa såklart ja :)
Det är nog han som är så arg och skriker där borta sa sköterskan när hon visade oss vägen till honom och sköterskorna från barnavdelning 56 där han skulle läggas in.
Va tänkte jag..han var ju jättelugn förra gången han sövdes, han sov ju i timmar!
Men nog var det Davve som skrek alltid..när vi kom närmare hörde jag att det var han. Han var fullständigt rasande!Vrålhungrig och säkert lite illamående..
Vi fick följa med sköterskorna till avd 56 och han skrek som han aldrig gjort förr.
Jag blev lite orolig men de sa att det inte alls är ovanligt att bebisar får en ?snedtändning? av narkosen och då kan de vara skitförbannade när de vaknar, men det är inget farligt och det går över snabbt. Han var ju vrålhungrig också..hade ju inte ätit på ett dygn..davve som äter med 4 timmars mellanrum
Så det var klart han var upprörd..vi fick iallafall i honom mat till slut och så började han lugna ner sig. Han hade en nål på huvudet med en lång slang som han försökte dra lös hela tiden, så droppapparaten började pipa flera ggr..
Men när han väl lugnat sig fick vi gå och äta lite, Jimmy och jag. De skulle ta hand om Davve medans vi åt. När vi kom tillbaka hade han tom kostat på sig några leenden åt en sköterska, men så fort någon annan än hon tittade på honom blev han kinkig..*s*
Det kom fram en kille och tittade på Davve och sa att hans son var gipsad på samma sätt. Ortopeden hade berättat för oss att det fötts en till pojke med klumpfötter efter våran gosse. Han heter också David!*s* Han hade tom samma färg på gipset
Den andra David hade också fått snetändning av narkosen och var väl värre än värst när han vaknade. Föräldrarna sa att de hört våran David skrika och att det inte var någonting mot hur deras sin skrikigt när de hämtade honom..
Vi fick ett rum som vi jag och Davve skulle dela med en tjej som fått en liten flicka 5 veckor för tidigt. Den var såå liten.
Jimmy åkte hem efter nån timme, finns ju inte så mkt att göra där på rummet..så jag sa åk hem du och vila en stund.
David tog sig en tupplur och sen kom ortopeden och tittade på Davves fötter och sa att ?han är ju så cool!? Hon sa att alla på operationen tyckte han var så cool
Han hade tagit det lugnt först när han vaknade..men sen hade han ju då blivit lite arg
Hon var missnöjd med gipsningarna i Umeå eftersom Davids fötter blivit bulliga sa hon, och det hade de inte varit innan. Bulliga och svällda så gipset har tryckt på..Hon skulle försöka rätta till det. Sen berättade hon att hon tittat ordentligt på hans hälsenor och de hade inte blivit avkapade ordentligt från första början..så inte konstigt att ingenting riktigt blev som det var tänkt..
Hon verkar gilla Davve. Annars får man intrycket att hon är ganska proffesionell och lite strikt även mot barn, men just Davve verkar göra intryck tom på henne
På eftermiddagen kom Jimmy tillbaka och vi satt i allrummet en stund och såg på tv.
Då kom den andra David och hans mamma och pappa dit. Vi började prata och det visade sig att de också fått åka till Umeå och gipsa..de var mkt missnöjda med läkaren..samma läkare som opererade davve och misslyckades. Samma läkare som försökte köra över oss fullständigt när vi inte fick det att fungera med DB-skenan och var förtvivlade.
Den andra Davids föräldrar hade mkt negativt att säga om ortopederna i Umeå, att de var nonchalanta och brydde sig inte om barnens hälsa.
Deras son hade fått infektioner i hela benen och ingen hade velat lyssna på dem när de sa att något var fel. Som jag fattade så hade de gjort anmälan och allt..
Har inte infogat all text, för resten handlar om andra saker
Men i övrigt verkar det rätt likt era upplevelser kring operationen tycker jag
