Varför är det fel att inte bota missbruk?

Det behöver dom inte göra. Men om man bara slutar dricka och har stora svårigheter. Levt extremt gränslöst, ljugit, manipulerat, ljugit  och lurat folk för att kunna finansiera sitt missbruk och man tvångsmässigt ljuger för det är så man gjort under missbruket med substanser, då är det sällan så att personen slutar med att ljuga, manipulera och slutar helt söka kickar genom att att bara sluta med en substans. 

Det är självklart bra att sluta med substansen, men om det fortfarande är så att man vägrar be om ursäkt när man gör något fel. Man börjar vara tvångsmässigt otrogen istället för att hantera tomrummet efter drogerna, då är man inte en jättehärlig person iaf. 

Kritiken handlar om att man måste gå i behandling livet ut för att det ska fungera. 

Och jag ser det som högst nödvändigt att jobba med hela personen och inte typ bara ta bort ett alkoholsug så att personen helt slutar dricka. Jag skulle inte vara nöjd med en person som enbart är nykter men som fortfarande ljuger på reflex och har ett lika stort tomrum som innan. 

Så jag upplever att det finns en naiv uppfattning om hur en person som helhet kan bli av ett missbruk. Det är stor risk att det finns samsjuklighet men även att man utvecklat mindre sympatiska sidor under sitt missbruk som hänger kvar även utan substansen. 

Det är väl många som kritiserar och inte tycker att det är en seriös behandlingsmetod. 

Hur är AA en sekt? 

Och hur hjälper denna kbt eller läkemedelsbehandling för den som är manipulativ och söker kickar på annat håll när det inte intar substansen? 

Att erkänna att man är maktlös kan vara väldigt bra när det kommer till alkoholen. För vad är alternativet? Poängen är att ge fan i alkoholen, du kan inte dricka. Finns många alkoholister som tror att dom kan lära sig dricka och det slutar bara i katastrof. 

Att det är en obotlig sjukdom tycker jag också är en bra inställning till beroendesjukdomen. För enligt mig är det inte bättre att sluta med alkohol och istället börja spela om pengar eller något annat destruktivt istället. För ja, personen är ju nykter från alkoholen, men den är minst lika sjuk. Därför måste man ta ansvar och ta hand om sig själv. Sedan är ju självklart det bästa professionell hjälp från början i kanske 1-3 år i terapi, kombinerat med tolvstegsprogrammet och sedan fortsätta i programmet livet ut. För att jobba bort alla andra svårigheter som brukar tillkomma. Som relationsproblem, synen om att man är lite bättre än andra människor och att man reflexmässigt ljuger eller inte vill ta ansvar.

Det är sällan en alkoholist enbart har problem med endast alkohol. Utan det tillkommer saker som att svika sin familj, kollegor och barn. Då måste man visa sina barn att man tar ansvar, att man ber om ursäkt. Och en ursäkt är inte att man betet sig svinaktigt pga alkoholen. 

Precis, så även om personen inte tar en substans längre så finns det mycket problem som finns kvar. 

Folk har föreställningen att när inte drogen längre finns i kroppen så är allt frid och fröjd och jättebra. Att det är kanske t o m mer ohanterligt att leva med personen tänker få människor på. 

Det satsar sällan den officiella beroendevården på utan det kan vara läkemedelsbehandling mot att inte bli sugen på alkohol och sedan typ kbt 10 ggr och sedan är det klart. Men det betyder inte att personen säger till sina barn att man är ledsen över att man skrämt dom när man varit berusad. Att man förstår att dom känt skam inför sina föräldrar när man varit full. 

12 stegs programmet hjälper folk med detta. Att rannsaka sig själva, vara ärlig, vara ärlig, vara ärlig, visa sig sårbar, be om ursäkt och genuint mena det, ta ansvar. 

Det är betydligt mer krävande, det är viktigt att man även går i gruppbehandling innan också som man kombinerar med dom 12 stegen för att även få professionell vägledning. Men jag tycker inte läkemedelsbehandling som enda insats är särskilt seriös även om personen håller sig nykter. 

Du kan inte se att vissa saker är lite mer extrema när det kommer till personer med en beroendepersonlighet. 

Typ om du både missbrukar alkohol, misshandlar din fru, blåser din mamma på pengar för att finansiera ditt missbruk m.m

Då är det sällan enbart alkohol personen behöver sluta med och så är allt frid och fröjd. Och nej alla som missbrukat en drog beter sig inte såhär jävligt. Men det kan ju lika gärna gå över till att man blir notoriskt otrogen, börjar spela bort bort och bara byter beroende och behåller destruktiva beteenden som man haft i missbruket. Typ jag slutar med droger, men jag fortsätter att vara kriminell och så vidare. 

Även om personen inte längre tar substanser så blir inte personen bara frisk. Samsjukligheten på personer i missbruk är hög. Så trygga och stabila individer i aktivt missbruk är rätt ovanligt. Det förekommer, men det är långt ifrån norm. Vissa personer som jobbar inom försvarsmakten och är ute i krig kan ju hantera situationen genom att inta droger, men sedan när dom kommer hem efter kriget kan dom återgå till ett hyfsat normalt liv iaf Och behöver inte massa behandling för just missbruk. Så den gruppen med missbruk finns ju också. Men den är inte normen. 

Och det håller jag inte med om. För man får en missbrukspersonlighet. Man har utvecklat konstiga strategier under ett missbruk och dessa försvinner inte bara för att man slutar med drogen. 

Vi har ju en känd person som missbrukade droger och sedan blev ren, men den personen började spela bort pengar istället. Samma typ av beteenden men man bytte bara ut drogen. Det är absolut inte ovanligt. Så det är fortfarande kopplat till missbruket. Sedan är det viktigt att uppriktigt kunna erkänna vad man gjort under sin tid med substanser. Att man verkligen vill ställa till rätta med vad man gjort. Han man behandlat ett före detta arbetsgivare illa exempelvis. Stulit saker från jobbet, för att sälja för att köpa droger, då ska man be om ursäkt för detta och fråga arbetsgivaren vad man kan göra för att gottgöra det man gjort. Det kan vara alltifrån att betala tillbaka det man stulit, jobba in sin skuld eller vad den före detta arbetsgivaren finner lämpligt. Vissa kanske inte vill ha med än att göra, men man ska ta ansvar. 

Sedan ska man självklart vara mån om att inte be om ursäkt till någon som kan ta skada av detta. Typ höra av sig till ett ex man misshandlat och skrämt skiten ur. Då kanske man inte ska be om ursäkt direkt till den personen men man kan börja skänka pengar varje månad till kvinnojouren eller liknande för att gottgöra en sådan handling. Ta ansvar och bli en annan person. 

Det är sånt här man får göra i tolvstegsprogrammet. Då är det inte okej att sitta och säga att exet va dum i huvudet och hon fick skylla sig själv att hon fick stryk ibland. För så skulle en icke behandlad missbrukade kunna resonera. Det är ett tölpaktigt beteende. 

Det ligger i många missbrukares mantra att det är oerhört synd om dom och alla andra är dumma. 

Religöst högtidliga? Har du varit på ett tolvstegsmöte någon gång själv. Att vara religiös utifrån AA:s beskrivning och typ en religiös församling brukar vara extremt olika. Folk kommer till programmet för att dom är mer eller mindre desperata. Det där med Gud får folk bara svälja. Känner ingen som är fundamentalistiskt troende på något sätt. Dom har Gud som en typ blomma som ber om hjälp av. Majoriteten förstår att dom tidigare lagt sina händer i piller, pulver, alkohol och ber dessa substanser att vara lyckan i livet. 

Och du gjorde då sånt som jag beskriver under missbruket och slutade med allt detta när du va klar? 

Du har nog missuppfattat det hela. 

Jag är nykter alkoholist sedan 10 år tillbaka och ser inte det som att jag lever med skuld resten av livet. 

Däremot handlar det om att ta ansvar för det man har gjort. Har man lurat folk på pengar så ska man ställa till rätta. 

Har man misshandlat sin partner svårt så är det rimligt att man försöker gottgöra det på något sätt. 

Har man lurat sin mamma på pengar säger vi är det rimligt att man ber om ursäkt och sedan betalar av skulden. 

Har man misshandlat en partner så kan det däremot vara för smärtsamt för partnern att man dyker upp igen och ska be om ursäkt. Eller om man kanske t o m våldtagit någon. Då kan man stödja kvinnoorganisationer som någon form av ursäkt. 

För vissa räcker det med att man säger att man är uppriktigt ledsen över det man ställt till med och frågar personen man skadat vad man kan göra för att gottgöra personen. 

Att bara bli nykter och skaka av sig allt det dumt man gjort och bara tänka framåt är väldigt osympatiskt. 

Om jag nu skulle vara sårad av en alkoholist som du tar i ditt exempel, hur tror du det skulle kännas för en anhörig att faktiskt få en ursäkt? 

Typ om en kvinna reser bort hemifrån och har en pojkvän som har hennes nyckel. Pojkvännen är narkoman och bjuder hem massa människor till hennes bostad under tiden hon är bortrest. Dom slår bokstavligen sönder lägenheten och lever fullständiga rövare och orsaker vattenskada. 

Är det inte rimligt att den här mannen i sin nykterhet går till sin fd flickvän och säger att han ber om ursäkt och undrar vad han kan göra för henne? Är det att tvinga honom att fortsätta vara i skam? 

Budskapet blir ju annars att man kan bete sig svinaktigt och aldrig ska man behöva ta konsekvenserna över det man har gjort och omgivningen ska bara vara tacksam över att personen är nykter.

Jag är övertygad om att man kan vara nykter utan 12-stegsprogrammet. Sedan kan man må olika bra och omgivningen kan må olika bra beroende på behandlingsform. 

Vad menar du att det är då? 

Det är inte nykterheten jag enbart pratar om. Nykter kan vem som helst bli utan behandling. Men det är inte samma sak som frisk.