Skärmfri barndom

Indoktrinera barnet i böcker om historia och världsreligioner, väck och när ett intresse för sömnad och stickning. Att han då är en kuf för de andra barnen att ha som slagpåse när han börjar skolan kan iallafall skyllas på er föräldrar.

Alternativt anta en mindre extrem hållning angående skärmar och nutidens barns normala intressen. Man kan hitta ett acceptabelt mellanläge.

Engagera honom tidigt i en idrottsförening eller annan verksamhet som inte innebär att sitta med skärm.
Idrott av olika slag, kör, spela instrument, scouter , vad som helst.
Allt detta gör att han får umgås med jämnåriga på ett normalt sätt utan skärm. Det är viktigt att umgås med jömnåriga!
Sen kan ni föräldrar också gå ut i naturen med barnet och visa världen utan skärmar. Göra roliga saker utan skärmar, baka, pyssla , gå och bada mm.

Jag är helt för att visa barnen allt som finns runt om det i världen och hjälpa det att hitta andra intressen. Att däremot inte låta barnet uppleva det som andra barn får kommer tyvärr göra att det får lida socialt och akademiskt. Det är jätteviktigt att förstå hur det fungerar både gällande användande av datorer men även internet och säkerhet där. Om barnet är mer eller mindre nollställt på de områdena blir det ett lätt byte för onda avsikter tyvärr. Mina barn i trean och femman umgås mycket med vänner både i verkligheten s a s och online. Samt sportar. Om de skulle introduceras för skärmar först nu (utöver det de lär sig i skolan) så skulle de vara hopplöst efter sina jämnåriga. Nu är de istället väldigt medvetna på många plan, talar i stort sett flytande engelska och har relativt god omvärldskunskap. Det finns mycket som är bra med den digitala världen också, även om annat absolut bör vara prio.

Vi har valt att inte ha särskilt mycket skärmar för barn. Barnen har inte tillgång till internet själva och har inga småskärmar, förutom nioåringen som har en telefon när hon är ensam hemma. Där kan man smsa och ringa. TV har de mer eller mindre fri tillgång till, men vi saknar streamingtjänster.

Barnen, 9 och 5 år, är inte ett dugg utanför på något sätt. Vi talar mycket om varför vi har valt som vi gjort och om både för- och nackdelar. Mina barn läser oerhört mycket och båda barnen har ett mycket avancerat språk för sin ålder. Nioåringen är alldeles hygglig i engelska, trots att hon inte använder skärmar. Min man, som faktiskt är flytande i engelska efter många år i ett engelsktalande land, låter hälsa att de barn som lärt sig engelska via plattan, inte alls är särskilt flytande, utan talar en slangengelska med mängder av fel.

Det är klart att det hade varit lättare för oss föräldrar att sätta en skärm i händerna på barnen. Inte minst vid långresor och restaurangbesök, där vi istället fått jobba för att aktivera barnen och hålla dem på gott humör. Jag tycker dock att vi har fått många fördelar av det. Vid yngsta barnets fotbollsträning i förmiddags, hörde jag ett gäng föräldrar beklaga sig över att deras barn inte vill gå ut i det fina vädret. De ville hellre sitta kvar hemma och spela. Mina ungar studsade ut. De ville så klart passa på att leka i det fina vädret, innan det blir kallare nästa vecka. Det visste mitt äldsta barn, som gärna lyssnar och läser nyheter och diskuterar vad som händer i världen. Allt detta utan skärmar. 

Se till att det finns några andra familjer i närheten med barn i samma ålder som tänker likadant. Ert barn kommer bli hopplöst ensam och utanför annars. 

Vi har kört skärmfritt hemma - ingen tv, de vuxnas datorer och telefoner är i vårt arbetsrum och aldrig i resten av huset. Barnen har haft en padda på förskolan och en del barnprogram på skärm där med. Äldsta är nu 9 år och de har laptop från skolan. Hemma är den till läxor och ändamålsenlig surf (typ kolla upp öppettider för en aktivitet, spela ett pedagogiskt spel, leta upp ett recept eller instruktioner till något pyssel) med en förälder närvarande. 

Mina barn har massor att göra och leka, de har gott om kompisar som gärna är hemma hos oss trots avsaknad av skärmar. Vår äldste läser bra är duktig i skolan och upplever inte att det är något problem att ta del i de digitala bitarna av undervisningen. 

Att köra skärmfritt var ett medvetet val, särskilt av deras pappa som enligt egen utsago var skärmberoende innan han lyckades bryta det innan vi fick barn. Själv ser jag bara positivt med att skippa skärmarna och saknar inget som de eventuellt skulle kunna bidra med i mina barns tidiga barndom.

När jag var liten var det TV barn inte skulle titta på, då skulle man få fyrkantiga ögon och bli en mental grönsak.

Det blev jag inte, fast jag smög upp från sängen efter att mamma hade somnat i soffan och såg sena filmen ända tills det blev myrornas krig på TV-apparaten. Dock fick jag några saftiga mardrömmar under åren, men inget jag tänker på i mitt vuxna liv alls. Jag läste mycket och hade högsta betyg i nästan allt. Kastade mig över de första datorerna och beställde ett eget datorpaket för mycket pengar när jag blev student.

Vårt barn har haft fria skärmar hela sitt liv, gillar ändå att vara ute och promnenerar nästan överallt. Han började spela med- och strategiskt samordna - internationella spelare med hjälp av google translate från tio år, hade egen Minecraftserver med kompisarna vid 12 och lärde sig alla möjliga skumma glosor som jag inte lärde mig förrän vid 20.

Han läser inte gärna svenska klassiker men mycket fakta på nätet, och långa fantasyböcker i hundratals kapitel som släpps per vecka och först ska översättas från japanska till engelska av fansen. P.g.a. det har han läst japanska som tillval och även extra psykologi och filosofi, då han blev intresserad av kulturella aspekter. Han hade också mycket goda betyg och läser en svår linje på högskolan.

Kort sagt tror jag det har mer betydelse för resultatet vilken begåvning barnet har, vad man talar om i hemmet och vad det ser på skärmarna, än att det använder skärmar.

Den som inte lär sitt barn hantera dator, AR/ VR och prompting ger det en nackdel. Det kommer naturligtvis att gå att hämta upp, men enligt min erfarenhet har alltid de som haft teknik som hobby under uppväxten verkat lite bättre på jobbintervjun, och som kvinna har man tillräcklig nackdel utan att berövas helt normal erfarenhet. 

Jag fick alltså inte köpa en begagnad dator för min mamma, för egna pengar, när jag var 14 och just hade börjat programmera lite i Basic på min kompis storebrors dator. Hade hon inte stoppat det kanske jag hade varit programmerare idag.

Var inte som min mamma om ni vill ha fler kvinnliga ingenjörer.

Det är inget problem att använda skärmar.  Men man måste göra annat också .  

Tänkte bara flika in att det bästa för att få barnet skärmfri är om även ni föräldrar försöker vara skärmfria så mycket det går. Här spelas det tvspel / kollas på film osv när barnen sover. Om ni inte använder era telefoner blir barnet heller inte så intresserad av den. 

Både mitt nu vuxet barn och mitt lågstadiebarn växte/växer upp skärmfritt hemma och även utanför hemmet om jag kan bestämma. Inget konstigt med det - man sätter de inte framför en skärm helt enkelt.

Och nej, barnen blir inte slagspåsar, ensamma, utanför eller akademisk handikappade på grund av skärmfriheten. Varför skulle de bli det? Det är väl hellre de skärmberoende som blir det, de som inte har några intressen förutom skärmar, som aldrig leker med kompisar för skärmarna är viktigare, som inte kan koncentrera sig, osv.