Kommer det gå i längden?

Klart det kan gå men det gäller ju att båda bidrar till förhållandet lika mycket .

Sen gäller det ju att båda stannar kvar av rätt anledning.. att inte den som ändrat åsikt stannar av bekväma skäl för att hen slipper anstränga sig I en flytt.. och att den som ville flytta ihop stannar kvar av kärlek och inte för att försöka ändra åsikt på den andra ..

Sen måste man ju tänka långsiktigt.  Vad är syftet med detta förhållande om man inte kan bo ihop? Är det rimligt att fortsätta vara särbo på distans i x år framåt? Är det vad båda ser i en 5-års plan? 

Jag tänker att det är lite oschysst att ändra spelplanen och förvänta sig att den andra bara ska gilla läget. Visst, att ändra åsikt får man göra hur mycket man vill , det har ingen annan med att göra. Men då får man också vara beredd på konsekvenserna av det valet, tex att förhållandet faktiskt tar slut för att man plötsligt inte längre delar samma syn på framtiden.  En väldigt viktig dealbreaker.  Jag hade själv tappat känslor av en sådan vändning och hade inte riktigt varit lika intresserad av att fortsätta ihop. 

Att den ena ska flytta närmare avråder jag starkt. För vad händer om det tar slut ett halvår efter flytten? 

Nej men det är ingen ursäkt för den andra att lägga över ansvaret för förhållandet på motparten.  - vilket förresten gäller båda två. 

Partner 1 som inte ville flytta ihop har ändrat spelplanen och hoppas på att förhållandet trots det ska fortsätta. (Antar jag)
Partner nr 2 vågar inte säga sin åsikt i frågan och hoppas väl kanske att Partner 1 ska ändra sig igen. Partner 2 gillar ju inte läget så varför gör hen inte slut i så fall? (Apropå ditt svar till mig) 

Min reflektion utifrån är att ingen vill ta ansvar för relationen och helst vill slippa konsekvenserna genom att skyffla över ansvaret på motparten. 

Vill inte Partner 1 fortsätta relationen får hen vara ärlig med sina avsikter i den frågan . Partner 2 måste också vara ärlig tillbaka och säga sin åsikt och i så fall göra slut. 

Att vänta ut varandra är ingen lösning utan kommer bara göra allt värre tids nog.  

Partner 1 och 2 äger vardera 50% av ansvaret för relationen,  gillar man inte läget tar man sin del av ansvaret och gör något åt saken.  

Fast då återkommer jag med frågan jag ställde från början.  Är det rimligt att fortsätta relationen när ni nu inte ska bo ihop? Är det schysst mot alla inblandade parter i längden när det faktiskt fanns en annan tanke från början? 
Ja spelplanen ÄR ändrad eftersom din partner troligen inte hade varit intresserad av en relation med dig om du sagt från början att ni inte ska bo ihop. Er relation HAR förändrats eftersom ni inte längre vill samma sak vad gäller boende. 
Vad är syftet med relationen om ni nu inte ska bli sambos?  
Vill du ha det såhär i x antal år framåt? 

Jag har klara tydliga krav på vad jag vill ha av en relation och det är dealbreakers för mig. Jag är en sambomänniska och det är inte förhandlingsbart för mig. Vilket jag är tydlig med redan vid en första kontakt och innan en första dejt.  Jag inleder sällan något om vi inte är kompatibla på den punkten.  
Så ja det är något jag och en stor majoritet inte tycker är särskilt konstiga krav att man är tydlig med syftet med sin relation. 

Det jag mest reagerar på är att du har skrivit en del trådar om detta innan. Uppenbarligen är det något som som skaver i dig och i er relation även om du påstår motsatsen.   Även i förra trådarna fick du svar på att det förmodligen inte är hållbart i längden med tanke på att det finns en hel del som skaver med både avståndet,  hans omöjliga utsikt att kunna flytta etc.  Så vad är din plan? 
Vad vill du ha för svar?