Är det slutet med min sambo

Jäkligt jobbigt att läsa din text. Inte så mycket pga. det du berättar, mer för att du inte har styckesindelat det. Det blir bara en textmassa.

Men jag har tragglat igenom det trots det. (Notera hur jag styckesindelar min text)

Jag hade reagerat som att det var slut, men det är jag, jag är inte du. Hur tänker du när du säger att "fasten ingen av oss vill det"  Vad får dig att vara övertygad om att hon kommer att skriva på för en ny lägenhet? Har hon sagt att hon ska göra det eller är det något som du "känner"?

Vad man en gång kände för en person ändras oftast med tiden. Inte sällan baserat på vad som hänt mellan det och nuet.

Det är förstås jobbigt när det [negativt] händer, men det är en naturlig del av livet. Det enda som man kan ge som tröst är att med tiden kommer man över det. Med tiden har man växt som människa och är bättre rustad inför nästa relation.