Barns bristande ordförråd
Det där låter inte som dåligt ordförråd utan snarare utvecklingsstörning, att inte förstå begreppet djur [...]
Det där låter inte som dåligt ordförråd utan snarare utvecklingsstörning, att inte förstå begreppet djur [...]
Barnen har blivit uppfostrade av Ipads, mobiler och laptops och har knappt öppnat en bok. Tyvärr.
För 12 år sedan gick jag på förskollärarutbildningen (hoppade av efter 1 år) och studenterna på det programmet, i alla fall på den skolan, var likadana som barnen du beskriver. De visste inte vad vanliga ord betydde trots att de var svenskar. Det märktes tydligt i grupparbeten. De frågade hela tiden vad betyder det, vad är det osv. Vanliga svenska ord som förskole/lågstadiebarn kan (eller bör kunna). Det har varit mycket om det i media också, att universiteten larmar om bristande förkunskaper och läsförståelse hos studenterna. Det är alltså inte bara barn och det är inte bara nu för tiden. Om lärare/vuxna generellt har så dåliga språkkunskaper eller kunskaper generellt så kan man väl inte förvänta sig mer av barnen.
Det var ungefär samtidigt som jag började en lärarutbilding - jag hoppade också av efter ett år. När jag började hade jag bott i Sverige i 4 år och hade börjat lära mig svenska på Komvux 3 år tidigare. Studiekollegorna var, förutom en, helsvenska. Under grupparbeten fick jag konstant rätta deras uttryck, stavelse och grammatik. Deras reaktion: skratt och "Vi vill ju inte bli svensklärare!"
Skrämmande.