Skillnaden mellan rädd och kränkning?
Hon gjorde mig ledsen samt irriterad och när det gick till sin överdrift så blev jag arg med ja. Men agerade självklart inte på det utan skrev tråden här. Men ni var så emot mig och försökte leta upp problem som inte ens var något problem. Dvs jag blir försvarslös återigen. Så vad fan ska man bry sig för mera för va? Bättre o skita i allt och uppenbarligen få bete sig som man vill för stunden då både kvinnan gjorde det och en hel del här inne, inkluderat du.
Ni suktar efter problem. Det är ni som börjar mucka och när jag då svarar er tillbaka på eran nivå, ja då gråter ni. Fy fan. Men ni försökte skuldbelägga mig för det redan från start, fast så inte var fallet överhuvudtaget. Ni förvränger, ni ljuger och ni ska försöka kasta lasso om en, allt bara för att trycka ner och känna er alla tillfreds.
I situationen som jag startade tråden om var jag helt oskyldig. Men ni valde att försöka göra allt för att anklaga mig. Varför ska jag inte vända er ryggen och agera på liknande sätt tillbaka?
Minns hur dee vuxna pratade dåligt om en snubbe när jag var barn. Denna snubben tappade det helt en vacker dag. Då blev hela jävla samhället totalt livrädda,, en del tjöt, en del vågade sig inte hemifrån och det var de som hade betett sig som mest illa mot den vuxna. Då var dom fan inte kaxiga någonstans utan blev helt plötsligt troende och började be om att just de (narcissisterna) skulle få undkomma hans vrede.
Jag skrev även att ett barn cyklade förbi, var nog inte ens 2 meter ifrån mig oc hunden. Men det var ju totalt ovidkommande. Personen på över 50 meter bort och som gick en omväg på ver 200 meter hade all rätt enligt er att bete sig som hon gjorde. Ni slår ifrån er allt som jag skriver och endast försöker skuldbelägga mig fast jag var den utsatta i det tillfället som jag startade tråden om. Men det skiter ni i. Så varför ska jg bry mig överhuvudtaget om er tillbaka och inte agera nyckfyllt då ni så gärna försvarar beteendet.
Ni har en kraft i det ni skriver på internet och denna gång så skapar ni någon ni inte ens vågar drömma en marddröm om. Fast jag inte har gjort något fel tidigare, men jag är på en brytpunkt där jag börjar tröttna på all jävla skit och ni förminskar inte känslan direkt.
Jag har räddat 4 kvinnor från grov misshandel utav andra, även en som höll på att drunkna genom att dyka i efter den och försöka fånga upp den. Även räddat en bebis som antagligen hade trillat i så hårt att den hade råkat spräcka bakhuvudet. Bebisens mamma han inte reagera överhuvudtaget medans jag gjorde 3 rörelser på mindre en sekund.
Jag har gjort mer goda saker än er som försöker trycka ner mig i denna tråden. Ni skapar monstret, inte jag. Jag svarar er bara enligt eran nivå.
Däremot är det inte okej att ta ut sin ilska över andra människor. Och det är inte okej att du lägger över den skulden på samhället eller andra människor. De känslor du känner är inte orsakade av 99,9% av befolkningen. Och agerar du på dessa på ett skadligt sätt så är ansvaret helt ditt eget. Det är ingen skuld du kan dumpa på andra utan det är ditt eget ansvar.
Fokusera på ditt eget liv. Gör bra saker för dig själv och för andra. Men offra inte dig själv för andra. Hitta en balans. Släpp bitterheten och de här tankarna på att vara god eller ond. Annars kommer du aldrig att hitta fram till ett liv du mår bra i. Önskar dig all lycka framöver. Ta ansvar och kontroll över ditt liv.