Tablettmissbruk?

Jag har en kollega, som vi tror missbrukar starka narkotikaklassade mediciner på jobbet. Det har försvunnit på jobbet, men det ska signeras när man tar och ger till brukaren. Brukaren som äger medicinerna har inte behövt ta några dessa dagar och har egenvård. Det har ändrats i signeringslistan i efterhand. Brukaren har också gömt gamla mediciner på ett ställe och knutit ihop påsen för många år sen. Påsen var trasig- uppsliten- och tabletterna som var kvar, var flyttade till de vanliga veckomedicinerna. Igår var det en hel påse igen, som låg där. 
Min kollega, som jag tycker mycket om och som gör ett fantastiskt jobb, har upplevts påverkad vid flera tillfällen av olika personer. I samband med det har det försvunnit mediciner. 
Brukaren, som också tycker mycket om personen och tycker att hen gör ett fantastiskt jobb, känner sig otrygg med henom nu och vi har tagit upp det med arbetsgivaren. 
Detta har hänt tidigare, med andra och arbetsgivaren tycker att brukaren anklagar folk för mycket och överdriver. De har inte befogenheter att göra något, för det är integritetskränkande. Tillslut har de sagt att de måste ta en sån sak som en förhandling med facket. 
Nu har jag sagt att de måste göra det då. Ja, brukaren överdriver och drar ofta förhastade slutsatser, men vid några tillfällen så vet jag att det har funnits fog för misstankarna. Brukaren kan inte göra något själv, utan är helt utlämnad till personalen. Nu var det så många indicier, så de tvingades tro oss och min kollega, som har tidsbegränsad anställning, får inte fortsätta när anställningen upphör. . Men hen får inte veta varför? Man skyller på en struntsak. (Då slipper man förhandla med facket)
Nu är kollegan såklart ledsen och arg över att inte få fortsätta på grund av denna struntsak. 
Jag känner att jag behöver prata med henom. Jag har inte mycket erfarenhet av tablettmissbruk, men har förstått att hen har fått det utskrivet för länge sen, för starka smärtor. Då måste ju vården följa upp och hjälpa till att fasa ut dem sedan. Det är fruktansvärt att sluta med dem när man sitter fast i skiten, har jag hört. 
Hur går jag bäst till väga, när jag ska prata med henom om det här? Jag vet på ett ungefär, men har ingen erfarenhet. Hur kan jag stötta? Troligtvis kommer hen bli jättearg och rädd och alla försvarsmekanismer gå igång. Jag kan ta det, men vill göra det för kollegans bästa och att det ska leda till att hen kanske söker hjälp i slutändan. Kollegan har barn.