Stress gör att man tappar kontakten med kroppen

Ja, jag känner igen mig.. jag har haft ett mycket stressigt liv under de senaste två åren (insåg jag nyligen..) där jag ändå tyckt att jag funnit så mycket glädje i. För några månader sedan tog det tvärstopp, kroppen slog i från helt. Gjorde inte mycket mer än att sova/vila, fick jätte mycket ångest och panikångest kom från ingenstans. Sjukskrevs i november för utmattning och ingenting har egentligen förbättras sedan dess. Så jag vill bara säga att det är dags att sätta stopp, pausa och satsa på återhämtning på allvar. 

Nej tyvärr inte, minsta stress och/eller krav på prestation ger mig panikångest. Har samtalskontakt med fokus på stress vilket gett mig många bra tips i framtiden men inget som hjälper just nu. Även samtalsgrupp för utmattade/stressade samt medicinering för sömnen som krånglat en del och ångestdämpande. Sjukskrivning under längre tid utöver det. Hoppas på förbättring snart såklart.. Återhämtningen blir ju att dra ner på alla krav, fokusera på de små sakerna som kan tänkas ge energi. Tex går 10 minuter varje dag som ?läxa? från läkare och psykolog. Bara 10 minuter, i lugnt tempo. Annars triggas kroppen igång och jag får panikångest, vilket tydligen är vanligt vid fysisk aktivitet så därför är det viktigt att känna in kroppen.. Äter också väldigt inrutat och regelbundet eftersom jag lätt struntar i att äta eftersom jag inte känner mig hungrig

Jag har fått testa två olika SSRI men fick då otroligt mycket biverkningar som inte gick över och effekten uteblev så därför fortsatte jag inte med det.

Båda utsättningarna skedde i samråd med läkare efter ca 8 veckor. Ja jag vet att de ska vara övergående men det tog för mycket med biverkningarna. Konstant trötthet, på en helt ny nivå, kände mig typ som att jag vore stupfull och knappt kunde hålla ögonen öppna. Ändå kunde jag inte sova, var vaken flera dygn i sträck.. Ångest, yrsel osv