Umgängesförälder som är ensam
Det låter som om det är tid för en förändring. Men kanske inte att du flyttar längre från ditt barn?
Andra saker du kanske borde i alla fall testa först kan vara att byta jobb, ta upp någon (gärna social) hobby och samtalsterapi. Saker som kan få dig att må bra i dig själv och din vardag så att du kan vara inte bara den bästa versionen av dig själv utan även den bästa pappan för ditt barn.
Jag tänker likadant.
Gör en liten förändring i taget, TS. Ta stöd av din familj även om de befinner sig långt bort. Ha regelbunden telefonkontakt (prata - inte skriva). Försök hitta ett sammanhang där du bor - en idrottsförening, bokcirkel, kör eller något annat där du regelbundet träffar andra människor. De blir kanske inte dina nya bästisar, men det är bättre att träffa bekanta än att inte träffa någon alls. Rätt skönt också att veta att varje tisdag tex så händer det något trevligt. Så står man ut till dess.
Har du något givande att göra den tid du är ensam? Att vara i naturen mår de allra flesta bra av, liksom rutiner.
Och jobba med orsaken till att du träffar ditt barn så lite. Kanske behövs hjälp av proffshjälp för att få rätsida på det?