Bara barnens?
Om barnen får med sig tex chips från den andra föräldern när de byter vecka, blir det "familjens snacks", eller är det endast barnens? Föräldrarna är inte vänner, om det spelar in.
Om barnen får med sig tex chips från den andra föräldern när de byter vecka, blir det "familjens snacks", eller är det endast barnens? Föräldrarna är inte vänner, om det spelar in.
Varför skickas det med snacks?
Får barnet äta snscks när det vill eller äts det bara tex på lördagen hela familjen tillsammans?
Vill barnet dela med sig eller inte?
Generellt tycker jag det som skickas med barnet är barnets, men varför skicka med ngt som chips?
En chipspåse är mer naturligt att dela, tar ju flera dagar att äta upp själv.
Om det inte är inköpt specifikt till barnen som deras lördagssnacks, utan "sånt som blev över", och det bara finns barnen och en förälder i andra boendet tycker jag att man självklart delar.
Vad sänder det annars för signaler till barnen? Här får ni lite gott, men ge inget till er pappa (för jag gillar inte honom).
Man delar med de som befinner sig i närheten när man äter snacks, om det så är en ränder, syskon, gammelmoster eller kompisarna.
Vill barnet absolut ha något själv så får det gömmas och ätas i ensamhet.
Barnen är generösa och hade definitivt delat med sig om hen frågar, men hen tar bara och skiter i att det egentligen är deras.
Är inte intresserad av någon vidare diskussion, jag vill
bara ha svar på det jag frågar om.
Är barnen yngre är det naturligt att föräldern har ansvar över deras snacks så att det funkar med att äta riktig mat och så, oavsett snacksens ursprung.
Kan absolut se ett scenario där jag planerat nåt snacks-mys med barnen och därför ordnar undan de chipsrester barnen haft med sig för att kanske snaska i mig dem själv senare när barnen sover. Charmant? Nja. Mänskligt? Japp.
Jag skulle tycka att det var störigt om jag separerade med min man och han regelbundet skickade med barnen chips, jag skulle vilja planera sånt själv. Nu skriver du dock att detta inte händer regelbundet, så förstår inte riktigt problemet.
Ditt ex låter som en gottegris och har kanske lika svårt för att ha chips i huset som du utan att glufsa. Men är det verkligen en biggie?
Du skickar ju med saker han äter upp. Varför ge saker till dina barn när du vet att han äter upp dom? Då är det som att du accepterar hans beteende.