One and done - hur vet man?

Det var inte ett val men det blev så.

Vad normen är struntade jag fullständigt i. Jag är jag och ingen jäkla medelsvensson som vill vara som "alla andra". Jag minns inte ens att jag fick några frågor men i så fall skulle jag bara sagt "Ett barn räcker för oss".

Förlossningen var jobbig, och det var jobbigt de första åren. Jag tänkte många gånger att det nog var bäst att det inte blev fler barn. Vet inte om jag orkat med flera barn, syskonbråk, sämre ekonom etc. 

Men det var inte heller så att dottern själv önskade några syskon, trots att alla hennes kamrater hade syskon. Hon hade andra barn omkring sig på förskolan och senare i skolan och ett gäng nära vänner. Hon var fullt nöjd med att ha föräldrar som fokuserade på henne och bara henne.