• Anonym (Anonym)

    Lämna eller stanna?

    Hej! Jag behöver input utifrån då jag är förtvivlad och försöker leta svar.. Lever i ett förhållande med barn, vi har varit tillsammans i +10 år. 

    Jag går i tankarna att lämna förhållandet då jag känner mig framförallt kvävd och inte har tillåtelse att växa. Allting blir en diskussion om det är något jag vill göra, en sån sak som att färga håret blir en hel diskussio. Allting har egentligen varit bra från början, förutom känslan att bli kontrollerad om beslut som tillhör mig själv. Han är ingen dålig människa, han har bara fasta principer och det gör att varje sak ofta blir ett bråk eller diskussion och jag känner mig kontrollerad. Jag fick bråka mig till ett arbete för några år sedan och hoppade på en utbildning som han sen försökte få mig att hoppa av. Han ansåg jag var ego och ja, det var jag för det var enbart för min skull. 

    Fick sen fast arbete, och sen dess har han tjatat om att jag ska säga upp mig för att vi ska kunna arbeta med företag hemifrån. Sagt och gjort, fast jag älskar mitt jobb (på gott och ont) så sa jag upp mig för att gå över på timmar fast jag egentligen inte vill och det ångrar jag nu delvis. Jag känner behovet av att utforska livet mer och jag känner behov av förändring längst in i hjärtat men jag är rädd att göra fel. Jag kommer krossa han och barnen om jag lämnar, men jag känner själv att jag kommer döda mig om jag stannar. Jag litar inte på mig själv, då jag dessutom gick in i väggen pga allt ansvar hemma och arbetet och hamnade på sluten psykriatrin. Han är trygg, stabil, vi har bra gemensam ekonomi och jag vet alltid var jag har honom, men för varje sak jag vill göra måste jag argumentera och kämpa. Bara att skaffa ett gymkort är liksom en process, eller vad som än inte faller i linje med hans tankar. Har försökt prata med honom om det, att om jag vill så vill jag, att det inte förändrar mig men han anser att om man ex förskönar sitt utseende är det för man söker en partner, eller om man tränar för att se bra ut så är det också för att man söker en partner. 

    Jag har tröttnat men pga utmattningsdepressionen och alla mediciner som tillkommit vet jag inte om jag överhuvudtaget är rimligt i mina känslor eller tankar? Är det såhär för alla? Är jag konstig som överväger att lämna ett +10 års förhållande för att jag känner mig kvävd? Han anser arbetet gjorde att jag hamnade på psyk inlagd, men faktum är att även hemma har jag brutit ett stort ansvar och gjort nästan allt då jag oftast kommit hem tidigare osv, så det har också  varit en stor bidragande faktor då vi bor på en gård och har många djur. 

    Snälla hjälp mig sortera i vad jag känner, jag har ingen att prata med förutom honom och det försvårar hela situationen. 

  • Svar på tråden Lämna eller stanna?
  • beli

    Oj, oj. Du lever i ett väldigt destruktivt förhållande. Om du går på gymmet eller inte ska han inte ens behöva veta eller inte veta. Det är en icke-fråga, liksom det mesta andra du nämner.

    Kan ni gå i parterapi och diskutera detta? Om inte annat så för att han ska få en tredje parts kommentarer på hans beteende innan du lämnar honom? För lämna honom tror jag du måste, han kommer knappast att ändra sig.

    Lycka till, och styrka!

  • Anonym (Anonym)
    beli skrev 2025-02-11 13:12:14 följande:

    Oj, oj. Du lever i ett väldigt destruktivt förhållande. Om du går på gymmet eller inte ska han inte ens behöva veta eller inte veta. Det är en icke-fråga, liksom det mesta andra du nämner.

    Kan ni gå i parterapi och diskutera detta? Om inte annat så för att han ska få en tredje parts kommentarer på hans beteende innan du lämnar honom? För lämna honom tror jag du måste, han kommer knappast att ändra sig.

    Lycka till, och styrka!


    Jag tror inte att parterapi ens är ett alternativ från hans
    sida. Jag har ju gett med mig oftast inför varje disskution vi haft för jag känner att jag alltid behöver försvara allt jag vill i minsta detalj, det enda jag vägrade ge med mig på var utbildningen och det får jag höra om fortfarande. Desamma att han nu vill jag inte ska gå tillbaka till min timanställning fast det är vad jag vill. Jag har inga bra relationer i mitt vänskaps eller familjekrets, därav har jag svårt att se vad man kan förvänta sig ur en relation och vad som är rimligt, och kan inte heller se om det är destruktivt eller inte.. Han är ju inte fysiskt dum, han älskar mig och det vet jag. Är trygg och alltid där, och hela psykriatrin hyllade honom till skyarna när han hälsade på mig. Men jag själv har inte tillgång till några känslor alls vilket gör allt extra besvärligt. Jag känner dock oftast att det är hans way or no way och att han alltid anser att han försöker se till mitt bästa även fast det inte känns så för mig. 
  • Lynx123

    Han låter helt förskräcklig. Fasta principer...pff...det här handlar om 100% kontrollerande beteende pch psykisk misshandel.

    Tyvärr har du nog förlorat förmågan att se hur hemsk han är...men du kommer se det mycket klarare när du kommer därifrån. Kram till dig

  • Anonym (Iris)

    Färga håret, kom igen!
    Du ska få göra vad du vill med ditt hår.
    Jag har inte ens läst hela men fastnar redan där...

  • Anonym (Anonym)
    Lynx123 skrev 2025-02-11 13:45:20 följande:

    Han låter helt förskräcklig. Fasta principer...pff...det här handlar om 100% kontrollerande beteende pch psykisk misshandel.

    Tyvärr har du nog förlorat förmågan att se hur hemsk han är...men du kommer se det mycket klarare när du kommer därifrån. Kram till dig


    Ja det är möjligt det är så, därför försöker jag få andra åsikter . Tack för input. Jag funderar oftast om det är mig det är fel på, om jag bara ser det negativa. Klart vi alla har negativa sidor och andra positiva men det finns kanske grader i helvetet också?
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Iris) skrev 2025-02-11 14:12:03 följande:

    Färga håret, kom igen!
    Du ska få göra vad du vill med ditt hår.
    Jag har inte ens läst hela men fastnar redan där...


    Nä asså det blir bråk om det också. Sen jag kom hem från slutenvården är det bättre och blir inte bråk på samma sätt men det är för att han håller sig lugn och jag inte gör det. Är väldigt labil i mina känslor och litar därför inte heller på mig själv?
  • Anonym (Tvillingmorsan)

    TS, hans beteende är oacceptabelt. Han kan ha åsikter, men inte på det sättet. Ibland får man kompromissa när man lever ihop, men han trycker ner dig och försöker kontrollera dig. En bra partner stöttar en.

    Hör du inte hur absurt det låter att han lägger sig i om du vill färga håret eller ej? Samt har försökt hindra dig från utbildning och jobb?

    Han är också dålig på att dölja sin orimliga svartsjuka. På gym tränar man för hälsans skull, och man kan vilja göra sig fin utan att vilja ha någon annan. Även om du BORDE byta karl, för nej, han är ingen bra man.

    Tyvärr tror jag att du inte längre ser vad som är normalt eller sunt. Jag förstår att du känner dig totalt kvävd om du måste förhandla om allt och han ifrågasätter precis allt. Du har inget annat val än att lämna om du inte ska gå under. 

  • målvakten

    Detta är inte en sund relation. De saker du måste diskutera om är sånt man ska fatta eget beslut om även om man är i en relation.

    Vad du vill jobba med eller utbilda dig till är ditt beslut. Han kanske inte gillar det men kan ska inte säga om du får eller ej.

    Att träna har inte bara med att vara attraktiv för motsatt kön.
    Jag tränar regelbundet för min hälsa och min sport. Enligt hans resonemang skulle jag inte göra det bara för att jag är gift. vilket går lite gran i mot vad min sport kräver. Även det yrke jag jobbat med kräver att jag är i bra fysisk form och då kräver det båge gym och kondition. Ska jag då enligt hans resonemang inte få ha en relation efter som jag går till gym?  Eller gäller dessa regler bara tjejen?

    För mig som de andra som skriver här ringer det varningsklockor.

    Har du pratat med kvinnojour?
    De har bra kunskap om destruktiva/kontrollerande relationer och ska kunna ge dig råd och hjälp om det behöves.


    If I offended you, you needed it.
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-02-11 14:49:15 följande:

    TS, hans beteende är oacceptabelt. Han kan ha åsikter, men inte på det sättet. Ibland får man kompromissa när man lever ihop, men han trycker ner dig och försöker kontrollera dig. En bra partner stöttar en.

    Hör du inte hur absurt det låter att han lägger sig i om du vill färga håret eller ej? Samt har försökt hindra dig från utbildning och jobb?

    Han är också dålig på att dölja sin orimliga svartsjuka. På gym tränar man för hälsans skull, och man kan vilja göra sig fin utan att vilja ha någon annan. Även om du BORDE byta karl, för nej, han är ingen bra man.

    Tyvärr tror jag att du inte längre ser vad som är normalt eller sunt. Jag förstår att du känner dig totalt kvävd om du måste förhandla om allt och han ifrågasätter precis allt. Du har inget annat val än att lämna om du inte ska gå under. 


    Har också sagt att man måste kunna kompremissa om saker, men hans åsikt är att det inte går. Den har också varit på tapeten ett flertal gånger.. Jag har redan gått under, jag försök bara hitta tillbaka på rätt väg i virvarr av känslor och jag inser att jag är inte är så knäpp som jag trott ändå?
  • Anonym (Anonym)
    målvakten skrev 2025-02-11 14:53:21 följande:

    Detta är inte en sund relation. De saker du måste diskutera om är sånt man ska fatta eget beslut om även om man är i en relation.

    Vad du vill jobba med eller utbilda dig till är ditt beslut. Han kanske inte gillar det men kan ska inte säga om du får eller ej.

    Att träna har inte bara med att vara attraktiv för motsatt kön.
    Jag tränar regelbundet för min hälsa och min sport. Enligt hans resonemang skulle jag inte göra det bara för att jag är gift. vilket går lite gran i mot vad min sport kräver. Även det yrke jag jobbat med kräver att jag är i bra fysisk form och då kräver det båge gym och kondition. Ska jag då enligt hans resonemang inte få ha en relation efter som jag går till gym?  Eller gäller dessa regler bara tjejen?

    För mig som de andra som skriver här ringer det varningsklockor.

    Har du pratat med kvinnojour?
    De har bra kunskap om destruktiva/kontrollerande relationer och ska kunna ge dig råd och hjälp om det behöves.


    jag började träna och äta hälsosamt pga viktnedgång pga  övervikt, nu gnäller han bara när jag ska träna och det gör jag ändå hemma eftersom vi bråkade om det där jävla gymkortet. Vi har inte ont om pengar, därimot är det han som sitter på alla sparpengar och vi är inte gifta så är jju en jävla dum sits redan där jag satt mig i. Lyfte för många år sen om ett samboavtal men då blev han ursinnig. Och starka åsikter om att är man en familj lämnar man inte. Punk. Känner jag har satt mig i en jävla rävsax..
Svar på tråden Lämna eller stanna?