Hur går det för barn som tidigt lider av psykisk ohälsa?

Med ökande ålder måste man ju vara mer och mer noga med barnets egen integritet. Och om varken ni eller era barn längre är så nära vänner så är det ju naturligt att inte anförtro svåra och känsliga saker längre. 

Jag vet inte om du uppfattade att jag kallade er skrytsamma föräldrar? Det gjorde jag inte, men att du kan upplevas som dömande när du tar upp hög utbildning i förhållande till barnets skolsvårigheter. Dels för att du ju inte vet vad det är för skolsvårigheter (koncentration, dyslexi, NPF, depression eller ren kunskapsbrist), eller att just dina insatser skulle göra nån som helst skillnad för barnet. 

Såklart det är lätt att hjälpa ett barn som har det lätt för sig? Men att du bara för det skulle kunna hjälpa ett barn, med för dig okända svårigheter, är ju att tänka väl ensidigt om en situation. Att du är utbildad inom matematik och naturvetenskap innebär ju inte att du har nån pedagogisk kunskap bara för det. Och om skolproblemen beror på depression eller autism så är väl knappast läxhjälp med en före detta kompis förälder ett rimligt steg?

Om du verkligen vill hjälpa så kan du satsa på att vara en vän, inte en oombedd hjälpare som kommer med förslag som säkert inte ens är på kartan vad barnet behöver.