Jobbiga känslor kring mammas åsikter om min kärlek

Hej! 

Jag är en 28 årig kvinna som lever själv i en fin lägenhet, stabilt jobb, en bra inkomst, frisk & kry med ett rikt socialt liv. 
Jag känner en man som är ca 12 år äldre än mig och vi har tidigare haft en lång fling, mest sexuellt men även fina minnen då vi hittat på en hel del ihop. Vi har alltid haft ett gott öga för varandra men på den tiden för några år sen gick det väldigt upp & ner mellan oss. Vi ville olika saker i livet, därför utvecklade vi inte relationen fullt ut mer än sporadiskt dejtande. Men nu sen ett halvår tillbaka har vi fått tillbaka vår kontakt efter en lång tid ifrån varandra. Känslor kom snabbt upp till ytan så fort vi började träffas på nytt, vi ses mer än vad vi tidigare gjort och i nuläget så vill vi bara träffa varandra och för varje gång vi ses så upplevs det bara starkare & starkare. Vi har helt enkelt börjat inleda en kärleksrelation med ömsesidig respekt, förståelse & tillit. Låter cheesy men det var precis som att vi behövde vara ifrån varandra för att sen hitta tillbaks och då inse vad relationen faktiskt betyder mellan oss. Han är så fin och jag mår otroligt bra i hans sällskap, det känns hemma på ett sätt som inte går att beskriva och han känner samma.
Han har även 2 barn sedan tidigare, jag har inga barn men han är ju också lite äldre. Han var inte den typen jag själv trodde jag skulle falla för för några år sedan men i dagsläget står vi här och det känns väldigt bra i magen & själen. 

Men nu till mitt bekymmer. Min mamma har aldrig gillat den här mannen överhuvudtaget. Hon har liksom bestämt sig för att hon inte tycker att han är en bra person. Men hon känner ju inte honom alls i den mån om man jämför med hur jag känner honom. Dom har vi något socialt tillfälle bara snackat lite ytligt och följt varandra på sociala medier pga gemensamma bekanta i jobben men inte mer än så. Men min mamma är en sådan som går på alla rykten/snack som sprids om en person och dömer hårt därefter utan att bilda egna uppfattningar. Just detta hände för måååånga herrans år sen att han inte hade det bästa ryktet i den här lilla staden vi bor i pga han var nära vän med en som tog droger på den tiden men själv aldrig rörde drogerna. Men folk spann på att det gjorde han visst, mamma är en utav dom som tror det. Han skötte inte heller sin föredetta separation för 13 år sen så snyggt så även där blev han det såkallade svarta fåret i mångas ögon. Men detta var så såå otroligt längesen, ändå så kan det hända att mamma säger sig inte gilla honom idag. Jag tycker hon överdriver. Min mamma vet om att jag och denna mannen har hängt ihop tidigare vid tillfällen och haft ett band varpå hon visade missnöje ibland då hon tyckte jag skulle passa mycket bättre med någon annan och bara snackade ner honom. Och det värsta är i detta att jag och mamma inte kan tycka olika i detta utan att det eskalerar i tjafs & drama för hon är så stark och rak i sina åsikter om ditt och datt. Jag fattar att hon i grund och botten bara vill väl och att jag ska få bästa tänkbara man men jag tycker ju om honom så fruktansvärt mycket och har svårt att se mig själv med en annan vid detta laget i det stadiet han & jag kommit till. Därför har jag undanhållit att jag börjat umgås och vara med honom igen för jag är verkligen livrädd att hon ska förstöra, bli jätte besviken på mig, ställa tusen obekväma frågor om hans & min relation, vad jag ser hos honom etc. Jag har ju erfarenhet utav det och det gjorde så ont i mig att behöva försvara honom och oss medan hon bara dömde och dömde. Det har till och med gått så långt att jag vid akuta tillfällen får dra ihop någon lögn att jag är hos en kompis medanS jag faktiskt är med honom på en weekend. 
Jag tycker mig nu känn på mig att hon kryper mig under skinnet för att hon säkerligen känner på sig att jag mår ovanligt bra och är så harmonisk så hon anar väl att det finns någon där men hon har inte frågat rakt ut. Och det är med en lite bitter/skeptisk/knepig underton hon pratar till mig på telefon numera. Hon ringer också ca 3 gånger om dagen i snitt och bara vill små snacka. Till saken hör också att vi är kollegor på samma stora företag så även jobbprat typ 2 gånger om dagen, bara att vi jobbar på olika platser. Detta gör ju självklart att jag blir stressad bara hon ringer. Det känns som hon ska ha kontroll och kunna ha förmågan så länge som möjligt att påverka mig och bossa över mig och mitt liv. Jag är 28 år och har inga förpliktelser mot henne men någonstans är jag smått rädd för henne för hon kan bli så elak när hon tycker något som inte faller in i hennes ramar om hur saker och ting bör vara, och jag är alldeles för snäll. Nu har denna man frågat om jag ska med till Mallis i vår och givetvis skriker mitt hjärta av lycka och all positiva känslor men då måste jag berätta för mamma om vår nära relation och då får jag direkt en klump i magen. 

Mina vänner säger att jag ska skita i henne och dra av plåstret men jag syter för den dagen då jag redan vet att det kommer bli så fruktansvärt mycket elaka ord från henne både om honom och mig och hon kommer inte förstå / acceptera mitt val i kärlek. Jag är så ledsen för det. 

Hur ska jag göra?