Hej

Jag hade tyckt att det var intressant att ta reda på varför 10-åringen inte ville gå. Är det för att hen är trött och bekväm av sig eller för att hen är osäker och kanske lite rädd? Är det för att hen uppskattar tiden ni tillbringar tillsammans när du hämtar och lämnar? Eller är det kanske mest för att mamman säger att du borde hämta och lämna?

Om du vet varför barnet inte vill gå så kan du komma på bättre lösningar. Dessutom är våren nära och allt blir lättare med vackrare väder och ljusare tider och det här kommer med stor sannolikhet inte att vara ett lika stort problem till hösten när barnet är lite äldre. Vad jag menar är att var inte rädd för kompromisser, för det kommer att se annorlunda ut om bara någon månad.

Det är mamman som tycker att dottern skall få skjuts.

Å ena sidan så är alla vuxna överens om att barnen rör sig för lite och är ute för lite.
Å andra sidan så skall det skjutsas överallt. Det är absurt.
Vi bor i ett mindre samhälle där i stort sett alla har mindre än 1500 m till skolan och de behöver inte korsa eller åka på några stora vägar.
För merparten är det cykelbana hela vägen.
Ändå är det kö utanför både låg/mellanstadiet samt högstadieskolan varje morgon.
Gissar att 70% kör sina små stackars telningar som inte har egna ben att gå med.
Vi har även en pendeltågsstation ungefär vid ena skolan.
Samma sak där... en lång ö av föräldrar som släpper av sina tonåringar som skall ta pendeln till gymnasiet.
Det är inte konstigt att ungarna rör mindre på sig och inte "orkar" att göra något när föräldrarna serverar allt på silverfat.

Men vad tycker 10-åringen? 

Varför är det hårt att tvinga ett barn att gå 20 minuter?

Promenaden i sig är inte hård, det är bara ett kontraproduktivt sätt att uppfostra barn på. Som att förbjuda socker. Jag vill att mina barn tar egna aktiva val, inte är en fårskock på två pappskallar som lever sitt liv efter tvång och morötter 

Dom är nu 11 och 12, får äta hur mycket godis dom vill, jag har bara utbildat i konsekvenserna. Har kört samma sak sedan de lärde sig ta saker själv i köket, och dom väljer själva att äta lite popcorn, och en chokladbit på lördagen, läsk är bortvalt även om det inte finns ett förbud öht och det händer att jag själv tar en läsk på helgen ibland 

Med det sagt går det igenom alla plan i hur jag uppfostrar, lär barnen att själva göra aktiva val och ta ansvar över sina egna liv

Oj, är du väldigt överbeskyddande eller bor väldigt olämpligt?

20 min är inte för långt att gå. Cykla kan man ju göra förutom i ordentlig vinter, men inte bara fina dagar.

Att barnet ska till skolan behöver du inte ha dåligt samvete över, handlar ju i första hand om lärande och skolplikt. 

Min 6 åring går förresten till skolan 15 min dagligen, om det nu är sträckan det handlar om. Inte själv än, men det gör storebror när han får tillfälle.

Jaha, så om dina barn skulle vilja bli skjutsat varenda meter skulle du göra det? Om de skulle bestämma sig att leva av godis och läsk skulle det vara okej för dig?

Okej då, alla har vi olika åsikter.

Du framstår rätt dum om du påstår dig inte fatta vad jag menar. Jag formar mina barn med kunskap och viljan att ta ansvar, men klarar man inte av att bära ansvaret kortar man kopplet. Men det behövs i regel inte, människan har ett inneboende driv från tidig ålder att känna sig fri och självständig.

Mao skulle jag i praktiken inte låta barnen leva på godis, men säger någon en onsdag att denne vill köpa en choklad säger jag inte ett ord, för i regel reflekteras det sen till helgen över att man redan ätit godis i veckan.

För att lyckas måste man däremot klara av att tänka i två steg, inte bara ett.

Varenda unge jag umgicks med som barn som var belagda med olika hårda förbud och mutor, spårade det för när friheten som myndig eller tonåring väl kom. Då skulle det levas, och det spårade ur. Givetvis, man har levt efter regler någon annan satt upp, det är inte sina egna värderingar man levt efter utan sina föräldrars. Det är förutsättningar för att en perfekt storm, en rebell i tonåren man lägger grunden för med piskan och moroten. 

Visst, jag är dum, för jag bara repetera det du har sagt. Det var DU som sa att du inte tvingar dina barn till något eller förbjuda, och att dina barn får ta sina egna beslut. 
Men jag gissade nog att det bara gäller så länge deras beslut är beslut som du anser som vettiga.

Min hela poäng från början var att med rätt medel krävs inte tvång eller morot. Men det verkar flyga för högt för vissa