Funderingar kring ett andra barn

Mitt äldsta barn går i gymnasiet, så det är ett tag sedan jag var i din sits. Men jag fick fler barn (det blev tillräckligt många så att de kan bilda dansband om de vill). 

Jag tycker inte om tanken att det på något vis är ett svek mot det äldsta barnet att hen får ett eller flera småsyskon, det är snarare tvärtom! Inte så att det är fel att ha ensambarn, många vill ha ett barn och är nöjda så. Men att avstå från fler barn för att det på något vi skulle anses dåligt för det existerande barnet, nja. Enligt min erfarenhet är ett syskon en gåva, både till föräldrarna och syskonet. Det är en älskad familjemedlem till, och för barnet är det en person i samma situation som hen själv. Någon att dela barndomen med. 
För föräldrarna är det en fördel att ha två (eller flera) barn, det är betydligt enklare än att ha ett barn. Ha ett barn är enligt min åsikt rätt jobbigt. Är det två, är barnen inte så beroende av föräldrarna som ett barn är. Barnen har varandra, och det är en annan slags relation än relationen till föräldrarna.

Lycka till med studierna och barnplanerna!

Nu frågade du inte mig, men jag svarar ändå  .

Jag har som minst 1½ mellan två barn, och som mest 5 år. Det är för- och nackdelar med båda varianterna. När det var 1½ års skillnad var de båda små ungefär samtidigt, så ta hand om en liten eller två var ungefär samma. Nu är de båda tonåringar, och jag har lärt dem att förhandla om turordning för duschen .
Med 5 års åldersskillnad är den äldre ändå ganska stor. Min dotter tyckte graviditeten var jättespännande, och vi tittade på en gravidkalender på nätet och följde fostertillväxten. När lilla var född kändes plötsligt storasyster ännu större, liksom, men det har gått bra dem emellan, det är ytterst sällan några konflikter på det sätt som det kan bli mellan två syskon som är nära i ålder.

Med reservation för att jag inte tycker att det är speciellt jobbigt överlag att ha barn. Känner inte att jag behövt sätta mitt liv på paus eller gå miste om något för att jag har barn. Att vara förälder har snarast sporrat mig till att leva ett ärligt liv och försöka uppfylla mina och familjens livsdrömmar.