Dela upp barn vid skilsmässa

Jag är i 50-årsåldern själv och har aldrig känt någon som haft det så. Inte ens bekantas bekanta.

Han bestämmer schemat för barnen./Mamman

Jag är bara 23 och mina föräldrar gjorde så. De skildes när jag var 5, mina syskon var 8 och 11. Jag fick bo själv hos mamma, vi flyttade till hennes hemort, och mina syskon fick bo hos pappa, kvar på orten där vi föddes. Jag har inte träffat varken min pappa eller mina syskon sedan jag började i skolan. Sporadisk kontakt över internet.

Varför de delade på oss var säkert komplexa anledningar/bortförklaringar. Jag har inte frågat så noga. Någonting om mamma måste flytta, syskonen är rotade, släktgård, familj, eller något.

Och hur känner du för det idag? Känns det tråkigt att du inte har fått förutsättningar att ha en nära relation med dina syskon?

Jag känner till en familj som gjorde så. 4 barn. Pappan tog de två äldsta. Mamman de två yngsta.

Man tänkte nog inte på samma sätt med varannan vecka som standard då och jag kan inte tänka mig att det hade gått få skolskjuts mellan stadsdelar då heller så det var väl rent praktiskt.

Har själv fyra barn ganska tätt och hade vi separerat när de var små hade jag velat saxa barnen lite. Typ att några byter måndag och några torsdag. Annars får ju alla fyra alltid vara med en förälder som knappt hinner med själv. Sen kan man byta vilka som byter ihop men aldrig att jag hade velat ha att alla fyra bytte samtidigt. 

Mina föräldrar gjorde så. Jag är född på 70-talet och mina föräldrar skildes tidigt 80-tal. Varför de gjorde så vet jag inte, tror att de kan ha tyckt att det var enklast för dem själva, att ha ansvar för ett barn var, inte behöva ha båda barnen och rum till alla, kommunicera om oss osv.

Men, det syskon som hamnade hos pappa trivdes inte så efter ett tag bodde vi alla med mamma i alla fall. Och vi träffade pappa på helger och några gånger i veckan. Det mest negativa var ju att sykonrelationen blev konstig under de åren vi inte bodde ihop. Och att vi syskon inte fick samma levnadsstandard när vi bodde i olika hem eftersom mamma och pappa hade olika uppfattning om vad ett barn behöver och ska ha. 

Jag har hört att ännu tidigare än så, 50-60-tal så uppmanades pappor att inte ha kontakt med barnen efter en skilsmässa, att det skulle göra barnen upprörda och ledsna, att det var bättre att han försvann helt. Vet inte om det är sant eller om det bara var den personens berättelse. 

Jag är också i 50-års ålder och kände några till som hade det så. Skilsmässa var ju inte lika vanligt då, men bland de jag kände som hade skilda föräldrar så var detta ganska vanligt. 

En kompis till mig fick hela sin syskonskara uppdelad och bodde sen i styvfamilj och de blev helt olika familjer till slut. Träffade aldrig sina helsyskon, utan var bara familj med sina styvsyskon och mamma eller pappa + deras nya. 

Känner en familj med 4 barn där man tog två barn var. Men, de bodde i samma område och alla barnen rörde sig hyfsat fritt mellan föräldrarna. Var en av föräldrarna borta, då gick de barnen hem till den andre och åt där osv. Men av ekonomiska skäl så tyckte de att det var onödigt med två stora boenden, nu fick alla barnen eget rum, de var mellan 10 och 16 när föräldrarna skilde sig. 

Alla tyckte det fungerade bra. Syskonen har en bra relation idag, likaså föräldrarna.