Att känna sig maktlös när ens kärlek backar & tar ett kliv tillbaka
Jag och mannen jag träffar har nyligen valt att blivit exklusiva med varandra, dvs konstaterat att vi bägge tycker om varandra och bara vill dejta varandra.
Vill poängtera att det tagit tid att komma dit vi är idag pga praktiska skäl, lite upp och nedgångar i kontakten och vi har allmänt inte sprungit in i saker utan verkligen lärt känna varandr och upplevt så mycket fina stunder ihop.
Vi började egentligen som vänner/kollegor för några år sedan men det utvecklades till mer passion & kärlek för ett tag sen.
Jag upplever själv att vi har vart inne i en förvånansvärt lätt, harmonisk, tillfredställande och vacker period under början av 2025. Vi hörs betydligt mer, vi ses mer frekvent, vi har mer genuina och intressanta samtalsämnen, vart intima oftare och vi har summa summarum njutit av varandras närvaro på en ny nivå.
Så för mig har 2025 börjat bättre än vad jag kunnat hoppas på. Han har också börjat ta mer initiativ till att planera framåt osv så jag kände tidigt bara för 1-2 veckor sedan att fortsätter det såhär bra så kommer detta året var helt fantastiskt mellan oss och bli så som jag alltid drömt om.
Men efter denna helgen ihop när vi hade vart iväg 2 nätter på tu man hand så märker jag väldigt tydligt igår i bilen påväg hem att han är lite smått avstängd i sin kärleks-attraktions-aura mot mig. Han pratade mest om sig själv, hans planer för veckan, han sa vid flertal tillfällen att det kommer att bli mycket framåt med ditt och datt och att han måste fokusera på det ett tag, han pratade om saker som händer ute i världen som politiska frågor och lite om hans barn - att dom ska på semester snart etc. Inte alls mycket snack om när vi ska ses igen eller inget alls så som rörde han och mig. Och ändå satt vi i bilen i 2 timmar. Bara några timmar innan hemfärden på morgonen så var han gosig som vanligt och jag kände mig trygg/nöjd men något hände i hans sätt när vi väl körde hemåt så att säga. Energin ändrades och blev liksom inte alls densamma.
Jag vill inte uppfattas som krävande, otacksam, osäker och needy så jag pratade heller inte så mycket om oss då jag märkte att han nästintill medvetet undvek ämnet som att boka in en ny trip, en ny middag, en ny plan med mig.
Men frågade ändå lite försiktigt när vi kunde ses igen och jag fick inget tydligt svar utan det var mest lite mummlande om att vi håller kontakten som vanligt och tar det därifrån. Då vid det tillfället när han sa så, så blev jag lite stött och besviken efter att vi ändå umgåtts rätt intensivt för att vara oss det senaste veckorna och jag har vart så lycklig i det så jag kunde inte hålla mig och frågade rätt ut: Men vadå, kommer det dröja länge innan vi ses igen som typ en månad eller är det bara att du inte vill så säg. Men då tyckte han att jag pressade in han i ett hörn och att jag skulle respektera det han precis hade sagt - detta med att han har mycket framåt i några veckor och att vi inte ska boka upp för mycket utan ta det som det kommer bara och höras.
Sen släppte vi det ganska fort men jag har ett skav i kroppen att inte veta när vi ses igen nu när jag hade fått sånt hopp och glädje i vår kontakt och aktiva umgänge om veckorna som verkligen satte fart direkt efter nyår i en helt ny otroligt fin känsla där jag känt mig så uppvaktad.
Vet att det är svårt för er, precis som för mig att läsa hans tankar men vad tror ni det kan bero på? Att jag liksom bara satt där i bilen och kände mig maktlös och bara såg på när han backade flera tunga steg från ingenstans gentemot mig.
Han sa det givetvis inte högt att han backar men sättet han pratade mellan raderna och den mer ytliga stämningen i bilen så märktes det en hel del.
Och hur ska jag vända denna känsla?
Detta blev en lång text men behövde skriva av mig att jag blev besviken och lite ledsen. Han kanske tycker att det gått för fort och vill sakta ner lite men är för rädd för att säga det, i dont know men surt är det iallafall.