Är nyfiken! Jag menar alla har väl nån kredit/kontokredit, lån, csn? Eller?
Är nyfiken på vilka inte har några skulder alls, om det finns någon ens? Där pengarna endast går till hyra+mat.
Avundas er. Ni är smarta.
Vad går resterande pengar åt?
Jag har inga skulder alls. CSN och huslån är avbetalt. Några andra krediter eller skulder har jag aldrig haft.
Jag har alltid haft en medellön, och levt förhållandevis sparsamt, förutom att vi har rest en del. Att aldrig handla på kredit eller ta konsumtionslån har alltid varit självklart.
Jag sparar en del pengar varje månad, och gör det jag vill. Det är skönt att aldrig ha behövt bekymra sig för om man ska ha råd med en resa, ny kyl eller vinterkläder till barnen.
Sedan är jag 50+ och vi köpte det första boendet när priserna var mycket lägre än nu, men med ett sunt ekonomiskt tänkande kan många undvika skuldfällan.
Vet inte om du räknar huslånet som motsvarande hyra på en lägenhet men iallafall så är det vad vi har, ganska litet sådant, inget mer.
Vi har båda pluggat på högskola sammanlagt ca 10 år, jag har aldrig haft SCN lån, min man hade men det har vi betalt av.
Köpt bilar och allt annat kontant.
Så vad gör man med pengarna? Sparar bl.a för att slippa ta lån när ngt ska köpas.
Det är väl så att det varierar under livet. Både jag och min man har haft CSN lån som blev rätt så stora eftersom vi både gått långa utbildningar.
När vi bildade familj bodde vi först i hyresrätt senare i bostadsrätt som blev för liten tillslut köpte vi hus och därmed bostadslån.
De första 20 åren amorterade vi så mycket vi kunde på CSN och bostadslånet.
Nu har vi amorterar bort båda lånen och känner oss väldigt fria. Nu kan vi unna oss allt det vi inte inte kunnat förut.
Ska inte säga att vi snålat tidigare men vi har prioriterat att betala av lånen.
Är nyfiken! Jag menar alla har väl nån kredit/kontokredit, lån, csn? Eller?
Är nyfiken på vilka inte har några skulder alls, om det finns någon ens? Där pengarna endast går till hyra+mat.
Avundas er. Ni är smarta.
Vad går resterande pengar åt?
Tror nyckeln för mig är att det dragits pengar till sparande/buffert innan de använts upp av lyxkonsumtion och nöjen. Sen är en viktig del också att anpassa utgifterna efter inkomsten, exempelvis inte högre bostadskostnad och matkostnader än att det fortfarande finns utrymme för sparande/lyxkonsumtion/nöjen. Sparar man enbart de månader det blir över något efter lyxkonsumtion/nöjen så är det svårt att bli skuldfri.
Man lägger grunden till sparande tidigt och det blir sen en trygghet man har med sig hela livet. Viktigt att man också sparar för att ha en trygghet och inte enbart till en specifik grej. Detta gör att när man köpt grejen så finns det fortfarande kvar ett trygghetssparande som grund och man börjar inte på ruta ett varje gång man köpt nått.
Tror en skillnad jämfört med de som har mycket skulder är att jag aldrig lånat till lyxkonsumtion/nöjen utan jag har istället sparat några månader/år och sen köpt det jag ville ha för egna pengar.
Jag har inga skulder och har aldrig haft. Under de åren jag studerade i Sverige kunda jag har tagit CSN-lån, men det räckte med bidragsdelen och extrajobb. Det tar extremt emot för mig att ta lån som jag inte behöver, jag vill inte ha några skulder.
Skulle dock vara kul att bo i ett hus med egen trädgård, fast jag vet inte om jag ens skulle få lån som ensamstående mamma med deltidsarbete och lön under median. Har alltid bott i hyreslägenhet i hela mitt liv (även som barn).
Jag är ekonomisk smart, så jag har alltid klarat mig bra, även under tiden jag levde kring fattigsdomsgränsen som ensamstående mamma och studerande.
Samtidigt är jag finansiellt dåligt, så jag har sparpengar som bara ligger på ett helt vanligt sparkonto med knappt någon ränta, istället för att investeras.
Jag har inga skulder och har aldrig haft. Under de åren jag studerade i Sverige kunda jag har tagit CSN-lån, men det räckte med bidragsdelen och extrajobb. Det tar extremt emot för mig att ta lån som jag inte behöver, jag vill inte ha några skulder.
Skulle dock vara kul att bo i ett hus med egen trädgård, fast jag vet inte om jag ens skulle få lån som ensamstående mamma med deltidsarbete och lön under median. Har alltid bott i hyreslägenhet i hela mitt liv (även som barn).
Jag är ekonomisk smart, så jag har alltid klarat mig bra, även under tiden jag levde kring fattigsdomsgränsen som ensamstående mamma och studerande.
Samtidigt är jag finansiellt dåligt, så jag har sparpengar som bara ligger på ett helt vanligt sparkonto med knappt någon ränta, istället för att investeras.