Konstigt att du gått med på detta med alla barnen. Vi kör helt delad ekonomi så länge någon av oss är föräldraledig. när vi inte är föräldralediga har vi ett konto där båda lägger in lika mycket som täcker allt: räkningar, mat, bostads- och barninköp. Kommer aldrig förstå folk som låter sig köras över så här totalt i ett förhållande.
Folk har blivit så fruktansvärt hårda och elaka på detta forumet. Vad som än händer får ts skylla sig själv och man ska sparka på den som ligger. Så vekt.
Men varför går man med på ett sådant upplägg alls? eventuellt kan jag förstå bostadskostnaden om hon äger bostaden men barnkläderna samt julklapparna? det är hans barn med, det ligger ju på TS att se till att han också betalar för dem även om det är hon som köper och särskilt om hon går på föräldrapenning.
Det finns ju inget annat råd/tips att ge än att hon äntligen bör sätta ner foten och säga att de måste dela på sådana kostnader hädanefter. Eller om hon redan tagit allt sådant under föräldraledigheten så får han antingen betala tillbaka det han är skyldig eller ta samma kostnader under sin föräldraledighet så kör de gemensamt sen. Svårare än så är det inte.
Jag blir så förvånad över hur folk tänker när man gör något så stort som att skaffa barn tillsammans.
Att skaffa barn är ett gemensamt beslut ( i flesta fall) och för mig kommer då ett gemensamt ansvar och engagemang gällande ALLT i ett gemensamt hushåll.
Jag kanske är gammaldags men för mig är det konstigt att man fortsätter med delad ekonomi ( om man hade det innan barnen) när man får barn.
För mig är det naturligaste att man pratar utgifter och inkomster och sätter en hållbar plan som gäller alla i hushållet så att alla får en jämställd ekonomi och att ingen går på knäna.
Jag tycker det är så snedvridet att investera i något så stort som att skaffa barn och så bråkar man om kronor och ören när man har valt att bo ihop och skaffa familj.
Vilken otrygghet.
Delad ekonomi har sina fördelar så länge som man har ett smidigt sätt att dela på gemensamma kostnader. Vi har ett gemensamt konto som vi lägger lika mycket pengar var i som går till hushåll, renoveringar, mat, barn etc och sen har vi resterande pengar vi tjänar på egna konton som vi kan spendera hur vi vill. På så sätt slipper man dåligt samvete om man vill köpa något dyrt till sig själv, treata sig själv med någon spabehandling eller liknande, äta dyr mat ute eller resa iväg med kompisar.
Det kan skapa spänningar i relationen om den ena känner att den andra använder upp för mycket av gemensamma pengar på sig själv och på detta sätt slipper man det. Fungerar toppen för oss.
Jag förstår, jag syftade dock på att man lägger lika mycket från sina löner i gemensamt konto och resten har man själv. Så tjänar den ena mer har denne mer på sitt egna konto som ?fickpengar?. Det tycker vi är mest rättvist iaf, tjänar man mer ska man kunna ha mer att använda och spara på sitt egna sparkonto. Jobbar man övertid ibland ska man också få pengarna för mödan.
exemplevis I vårt förhållande tjänar min fästman mer för tillfället då han jobbar obekväma tider och extra ibland osv. Jag vill att det ska vara jämställt med gemensamma kostnader och gemensamt sparande men utöver det så vill jag inte ?ta? hans pengar. I framtiden kommer jag gå om honom i lön och då är scenariot det omvända och han vill inte ?ta? mina pengar jag tjänar. Det tycker vi är det bästa och mest rättvisa systemet, men vi båda tjänar ganska bra så är kanske annorlunda om det är stora löneskillnader i ett förhållande.