Göra abort som 37-åring pga arbetslöshet och dålig ekonomi?

Jag har blivit oplanerat gravid och sitter i en sån sjukt dålig sits. Jag är 37 år och har ett barn på två år och egentligen vill både jag och min sambo ha ett syskon till vår son inom en snar framtid, men problemet är att jag är arbetssökande och har varit det i snart ett år. Det är så mycket som ställer till det ekonomiskt om vi får ett till barn nu och det känns fruktansvärt att det ska stå i vägen för ett barn vi faktiskt egentligen vill ha. Men samtidigt måste vi vara realistiska. 

Vi bor redan lite för litet och skulle behöva flytta så att vår son åtminstone får ett eget rum (bor i en tvåa nu). Men vi kommer ju inte få något lånelöfte så länge jag är utan jobb och en hyreslägenhet är inte det lättaste att få heller. Sen är mina dagar hos a-kassan helt slut om ca 4 månader och då får jag bara aktivitetsstöd från försäkringskassan, vilket är väldigt lite pengar. 

Min önskan var att få ett jobb, jobba ett tag och sen bli gravid igen. Men nu står vi här. Jag kommer få ett sånt sjukt stort glapp i mitt CV att jag inte vet om jag någonsin kommer få en chans att komma in på arbetsmarknaden igen efter mammaledighet nr 2. Det är ju i princip omöjligt redan nu. Jag har en universitetsexamen och har haft flera relevanta jobb till min utbildning, men jag har sökt och sökt jobb till förbannelse senaste tiden utan resultat. Antingen är jag överkvalificerad eller så är det alldeles för hög konkurrens.

Det känns så hemskt att vi ens diskuterar abort som ett alternativ och det känns ju helt idiotiskt att göra abort som 37-åring när man vill ha fler barn och inte vet om det kommer funka igen längre fram. Vet att jag kommer ångra det väldigt mycket och tänk om jag skulle lyckas få ett jobb i minst 6 månader helt plötsligt så att jag i alla fall får en inkomst ett tag och får rätt till 300 nya dagar hos a-kassan?? Då kommer jag ångra det bittert. Hjälp, hur hade ni gjort i vår sits?? 

Tack för alla svar och kloka idéer! Förutom den uppenbarligen ekonomiska stressen är jag nog mest rädd att folk i vår närhet ska tycka att vi är totalt oansvariga som skaffar ett till barn nu. Känns jobbigt om folk ska vara dömande när man redan själv stressar sönder över att man har hamnat här. 

Att börja plugga ska jag definitivt kolla på. Antingen komplettera till min nuvarande utbildning eller söka något helt annat. Tror att det i så fall lutar mot att söka något helt annat för jag är så trött på att jobba i en bransch där det är så svårt att få jobb och med osäkra anställningar. Men jag har ingen aning om vad då det inte är något specifikt som lockar mig. Det enda jag vill är att ha en trygg, långvarig anställning.