Hjelm skrev 2025-01-07 22:33:37 följande:
Jag kan hålla med om att det är problematiskt att vem som helst kan kalla sig terapeut, coach eller liknande utan att egentligen ha någon formell utbildningar eller andra dokumenterade kvalifikationer alls när det gäller att stötta människor i deras mående.
Däremot finns det ingen motsättning i att kunna hjälpa "trasiga" människor fastän man själv har sina problem. Inga psykologer och andra med skyddade yrkestitlar är okrossbara stålmän. Även de är människor, som kan vara rätt trasiga på sina sätt men ändå ha förmågan och kunskaperna att stötta och stärka andra.
Skulle det vara krav på ett helt perfekt liv i total balans för att jobba som psykolog - ja, då skulle ingen kunna vara psykolog.
Det kan tvärtom vara positivt som psykolog att man har sina egna problem och orosmoln i tillvaron. Det ger större förståelse för klienterna och ödmjukhet inför uppdraget. Man påminns hela tiden om behovet av psykisk vård. Och själv har jag fått absolut bäst vård från psykologer som själva delat med sig av personliga erfarenheter och som visar att livet kan vara bra även om man har sina ärr och svårigheter.
Det är absolut en tillgång att man har egna ärr och liknande. Men det är skillnad att vara i fullständig misär själv, inte ta tag i sin egna familj men ändå ska ut och rädda andra.
Ett exempel. En psykolog som har en man som super konstant. Som super framför barnen. Som kör med barnen i bilen trots berusning. Hon vill bara jobba, har inte ork till något annat, är trött, lättretlig och haft det såhär i 15 år med den här mannen. Mannen är otrogen och hon behöver konstant gå på lugnande tabletter själv för att orka ens vara hemma. Mannen styr och ställer hemma och hon är i en riktig skit situation. Du tycker inte att hon borde ta tag i sin egna situation innan hon ska rädda alla andra?
