Längtan efter nummer 3, mannen vill ej

Ja alltså det finns ju inga garantier för att syskon kommer vara nära varandra. Jag har själv tre syskon , min syster träffar jag ofta och pratar med nästan varje dag. Min storebror bor i ett annat land men vi ses när han är här på besök. Min lillebror är jag inte ovän med men vi har inte setts på över 5 år fast han bor i samma stad. Han träffar ingen i familjen och har inte ens träffat mitt yngsta barn. 

Ser ofta i såna här trådar att mamman vill ha barn nummer tre för barnens skull men de är ju redan två så de är inte ensamma och som sagt finns inga garanterier. Jag väntar själv fjärde barnet nu så dömer ingen som vill ha många barn men jag tycker inte man ska tvinga fram det mot den ena förälderns vilja med ursäkten att det är ?för barnens skull?. 

Men TS barn är ju inte ensambarn. Hon har ju två barn. 
Ja det är kanske vanligare att syskon har kontakt än att de inte har det men det finns verkligen inga garantier. 

Är det inte extrem ålderskillnad mellan barnen tror jag att när mammor tjatar om ett tredje barn så handlar det oftast mest om att mamman vill ha en till. Syskonen har ju redan varandra. Kanske skillnad om hon hade haft en tonåring och en 2-3-åring och vill ha ett syskon som yngsta kan leka med. Men nu blir det ju större ålderskillnad mellan nummer 2 och 3 än 1 och 2 om de får ett barn till. 

Jag har sett jättemånga såna här trådar och jag vet inte om det är värt att kanske splittra en familj för det. 

Ja men hur tänker du att man ska kompromissa om ett barn när den ena vill och den andra vill? Ska man skaffa ett halvt barn? 

När det gäller barn så är det nog så att det alltid är den som inte vill som får bestämma oavsett om det är mannen eller kvinnan , det är så det är bara för man kan inte tvinga någon. Och lura någon är verkligen ingen bra idé heller (menar inte att TS skulle göra det, vet att hon absolut inte har sagt något om det). 

Förstod det som att hon redan har pratat mycket med honom om det. 

Fast man kan inte kompromissa om ett barn som sagt, det är alltid en som inte får som den vill och det är ju tråkigt men det är så det är.  Och det rimligaste är väl att det blir den som inte vill som bestämmer i det fallet. 

Såklart kan de prata mer om det, det är inte fel..Och det är kanske inte omöjligt att han ändrar sig nån gång.  Men vad menar du med att han måste ha en bra anledning? Om han inte har en tillräckligt bra anledning, ska han bli tvingad att skaffa ett barn till då? Jag tänker att det är som med det mesta , relationer , sex osv att det räcker att bara inte vilja. Skulle tycka det var väldigt obehagligt om min sambo hade sagt att jag måste bli gravid igen efter den här graviditeten om jag inte har en tillräckligt bra anledning att inte bli det. Och vem bestämmer ens vad som är en bra anledning? Du? 

Ledsen för det du har varit med om. Håller med om att det inte finns några garantier för att syskon är nära eller kommer bra överens , är nära ett av mina syskon och ganska nära ett till men har som sagt inte träffat min lillebror på säkert 5 år fast vi bor i samma stad. 

Mitt ex hade en kompis som blev mördad av sin lillebror , knivhuggen under ett bråk. Kan inte föreställa mig hur det kändes för mamman.. Tänk om hon tänkte som vissa i tråden och skaffade honom bara för den äldre broderns skull. Förstår att det verkligen är ett extremfall men min min poäng är att man aldrig vet vad syskon kommer ha för relation så ursäkten att man absolut måste ha ett till barn för barnens skull håller inte riktigt. 

Jag har iförsej flera barn själv men har inte skaffat dom mot någons vilja och har inte skaffat fler barn fast jag själv egentligen inte vill bara för att de måste ha syskon. Min äldsta var ensambarn i nästan 10 år, jag var för ung och inte redo för fler barn då och förhållandet var inte bra. 

Jag tycker fortfarande att man inte måste kunna redovisa en bra anledning för att inte skaffa fler barn om det är så att man inte vill. Och vem avgör vad som är en tillräckligt bra anleding? Jag väntar fjärde och jag kan säga några anledningar till att jag antagligen inte vill ha 5 eller 6 barn men det mesta går att lösa , t.ex större boende. 

Jag tycker att man har rätt att säga nej till fler barn oavsett anledning och oavsett om man är man eller kvinna. Det är ju nästan jämförbart med att man skulle behöva en bra anledning till att inte ligga med någon eller vara tillsammans med någon. Här handlar det om att ligga oskyddat med någon och att ha det tankesättet att man behöver redovisa en bra anledning för att inte behöva göra det blir väldigt obehagligt. 

Jag får förresten verkligen uppfattningen om att de har pratat väldigt mycket om det och redan i trådstarten skriver hon några anledningar till att han inte vill. De kan absolut prata mer om det men hon ska verkligen inte kräva att han har en tillräckligt bra anledning annars måste det bli som hon vill.