Inlägg från: Anonym (M) |Visa alla inlägg
  • Anonym (M)

    Längtan efter nummer 3, mannen vill ej

    Som jag ser det så får du ju fundera på om du älskar din partner eller om du vill separera för att få ett barn till? Vill du fortsätta leva med din man, som faktiskt inte vill ha fler barn så är det helt enkelt bara att påbörja sorgeprocessen och skapa acceptans för att det "bara" blev två barn. 

    Jag hade egentligen tänkt mig ett barn till, men pga av komplikationer under graviditeterna med båda barnen bestämde jag att aldrig mer ta den risken. Det var en sorg, och som all sorg måste den ju bearbetas så man kan gå vidare. Idag är jag av fler anledningar glad att det ändå inte blev fler, eftersom, som med så mycket annat i livet, så var det fler saker som inte blev som tänkt. 

    Jag kan förstå att man inte kan acceptera att inte få några barn. Men när man trots allt har två barn, då bör man ju ändå klara av att se förbi sin längtan efter fler. Och som sagt kan man inte det ja då kan man ju gå vidare med en annan partner som är villig. 

  • Anonym (M)
    Mkay skrev 2025-01-03 21:10:19 följande:
    Absolut det är hon som vill ha ett till för att hon vill ha en stor familj. Det verkar dock vara väldigt viktigt för henne och förklarar hon detta och tar ett allvarligt samtal kring det med sin man kanske han förstår och går med på det. Allt är inte svart och vitt, han kanske är på en gråskala kring ett tredje barn och därför har sagt nej. Det är viktigt att TS pratar med honom om det så han förstår hennes känslor kring det och kan reflektera noggrant över sina. Bara för att hon pratar om det med honom kommer han inte vilja separera och jag får inte intrycket av TS att hon ska skaffa ett mot hans vilja/vill separera för att skaffa ett till. Det blir alltid så dramatiskt på detta forumet och folk ska direkt prata om separation, det är inte så relationer fungerar. Kommunikation och kompromisser existerar. 
    Ts har velat ha ett barn till i tre år, de har nog pratat en hel del om det. Och med barn kan man ju inte riktigt kompromissa med och är det en som inte vill är det dennes nej som väger tyngst helt enkelt. Om den som då vill ha barn inte kan acceptera det finns ju inte så mycket mer att orda om kan jag känna då är ju enda alternativet att lämna relationen. 

    Eller hur menar du att man kompromissar om ett barn när den ena vill och den andre inte vill? Vart är mellanvägen där? Antingen tvingas ju den ena att skaffa ett till barn emot sin vilja eller så tvingas den andre att inte skaffa ett till barn. Inget alternativ är ju jättekul, frågan är vilket man kan tänka sig att leva med. 
Svar på tråden Längtan efter nummer 3, mannen vill ej