Ni som skaffade ett barn samt ni som skaffade fler, ångrar ni er?

Självklart ska varje enskilt barn vara önskat, men med det sagt, syskonrelationen är ju den längsta relationen vi normalt sett har i vårt liv. Det kan vara skönt att ha någon att dela vissa saker med, både som barn och vuxen. tex oro för er föräldrar/dig när ni blir gamla och skruttiga.
Om det är stor åldersskillnad mellan barnet och halvsyskonen och babyn inte varit så värst efterlängtad av dem så tror jag inte du ska räkna med någon nära relation dem emellan i framtiden heller. Inte att jämföra med ett hyfsat jämnårigt helsyskon i alla fall.

Jag var själv ensambarn ganska länge innan jag fick syskon, och jag minns faktiskt att jag led av det, oavsett vad alla säger om att ensambarn inte gör det. Jag kände det som att jag alltid var ensam i familjen och önskade att jag skulle haft syskon som mina kompisar hade. Vi brukade försöka låna med någon kompis ibland när vi skulle iväg, men jag hade uppskattat att ha någon att leka med hemma. 

däremot kan jag ibland känna att det kunde ha räckt med två istället för tre, för min egen del.