Vid hur stora åldersskillnader börjar det märkas?

Utgå ifrån en man eller kvinna som är runt 45-50 för enkelhetens skull. 

Det beror ju helt på personerna. Somliga ser unga ut för sin ålder medan andra ser äldre ut. En sliten fyrtioåring och en välbevarad sextioåring kan båda se ut att vara runt femtio.

Jag är 39 träffade en kille som var 24. Utseende mässigt så klart man ser viss skillnad. Men va inget påtagligt. Många vi inte kände blev förvånade när vi berätta om åldersskillnaden, men jag har mer ett sött utseende vilket nog gör att jag ser lite yngre ut. Han har tydliga drag vilket kan göra att han ser lite äldre ut. Va iaf ingen som tänkte på det utseende mässigt 

Jag tänker väl mer generellt nu. 

Jag har levt med stor åldersskillnad i alla mina  relationer och åldern i sig har inte betytt särskilt mycket utan mer hur man är som person och vart i livet man befinner sig och om man därmed kan synka sina liv . Vilket ju är extra viktigt med åldersskillnad.   10 års skillnad kan skava nåt fruktansvärt och kännas som 50 år om man har helt olika liv med olika förutsättningar och utgångspunkt. 

Jag är 47 år idag och har en relation med en man på 63 . Över 70 går min gräns för då börjar hälsan tydligt visa sig på olika sätt och det är ofrånkomligt att det påverkar en relation.  Jag har många år kvar av min sexuella lust och den vill jag uppleva så länge som möjligt.  

Enda gången jag reagerar på åldersskillnad är där det är uppenbart att en part kommer vilja ha barn och att det är lika uppenbart att det kommer aldrig ske i den relationen just pga åldersskillnad. 

Och jag har rätt ofta  haft rätt i min iakttagelse ... efter några år knakar relationen och den yngre parten har redan efter några veckor hittat både ny partner och graviditet är ett faktum.  

Det skiljde 23 år mellan min kk och mig. Jag den äldre (kvinna). Vi var kompatibla sexuellt, när vi pratade och hade roligt. Det som inte fungerade var framtiden. Den man vill ska fungera. Han i starten för att skaffa familj. Jag som redan gjort det och numera infertil. Vår relation varade i många år från att han var i 20 + åldern. Då var inte familje biten angelägen än. Så nej, mer än 10 år är nog inte optimalt när kvinnan är den äldre iaf. Vill mannen inte ha egna barn ja då kan det ju fungera.

25-40 är oftast helt ok från båda håll. Däremot börjar det påtagligt märkas att man blir äldre när man är runt 50 skulle jag säga. Det är en grov generalisering, det är såklart högst individuellt.

Det märks ju mer i olika åldrar. 

Säg att det är 15 år mellan två i ett par.

När de är 20 och 35 år så märks det mycket, den ena har nyss gått ut gymnasiet, den andra är etablerad vuxen.

När de tex är 30 och 45 år så märks skillnaden ganska lite, båda är vuxna, etablerade, ter sig på samma nivå.

Men sen kommer skillnaden att märkas igen när den äldre i relationen åldras tidigare, tex när de är 60 och 75 år, då är den ena en gamling och kanske börjar bli skröplig, medan den andra fortfarande jobbar och kan vara relativt ung och frisk.

Förstår delvis, men med det resonemanget exkluderas ju alla relationer mellan kvinnor i infertil ålder och jämgamla barnlösa män också. Så det har ju inte specifikt med åldersskillnaden att göra isf. 

Det beror ju mycket på själva åldrarna med. Om paret är 30 och 43 bryr sig väl få, för de är ju mer eller mindre på samma plats i livet. Men om de är 18 och 32, där yngsta kanske fortfarande går på gymnasiet? Ja, då tror jag ändå många reagerar på det. 

Det är väl extra tydlig skillnad i relationer med åldersskillnad.  Ett sånt par kan ju inte vänta ut tiden på samma sätt som ett hyfsat jämnåriga par kan göra. Ett par med stor åldersskillnad kanske kan vänta 3-4 år innan dom måste ta ett aktivt beslut om barn. Något kortare om kvinnan är den äldre. 

Som jämnåriga är den väntetiden betydligt längre och mer på samma villkor.  Är båda 25 kan man lugnt vänta 10-15 år innan barn är försent .. den lyxen har inte en barnlös  kvinna på 40 och en man på 65 - vilket är just därför jag reagerar