• beli

    Tror ni på Gud?

    Freddie K skrev 2024-12-29 15:07:57 följande:
    Jo, men ta oss människor till exempel, Vi ska ju komma från aporna, men varför har de aporna som finns idag inte blivit människor då?
    Det är ganska uppenbart att du saknar grundläggande information om evolutionen. Läs en bok om evolutionen så kommer du att förstå den mycket bättre.
  • beli

    Och nej, jag tror verkligen inte på nån gud, aldrig gjort det och kommer aldrig att göra det heller. Jag har alltid intresserat mig för hur olika troende tänker och vad som får dem att tro, och jag har diskuterat med mormoner, kristna m.fl. Jag har läst böcker i ämnet och blir (om möjligt) bara ännu mer övertygad om att alla gudar är människornas skapelser.

  • beli
    Anonym (T) skrev 2024-12-29 16:55:52 följande:
    Vi kristna tror på syndafallet. Människan vände sig bort från Gud och hans vilja och det har dragit olycka över oss som hemsöker släkte efter släkte. Det är alltså inte så att varje släkte kan börja om på nytt utan syndafallet går i arv.

    Skälet till att jag tror på Gud är jag tycker att min kristna tro är välgrundad. Jag anser också att alla människor tror på något och att det inte finns några "ateister" eftersom ingen människa egentligen kan leva med en världsbild där den yttersta verkligheten bara är energi och materia som vi sedan utplånas till när vi dör. Därför bör man ha en så välgrundad tro som möjligt.
    Det är faktiskt inte din sak att påstå att det inte finns några ateister. Jag kan mycket väl leva med en världsbild där den yttersta verkligheten bara är energi och materia som vi sedan utplånas till när vi dör. Jag känner många andra som också lever med den världsbilden.

    Ur min synvinkel ser det ut som om många troende är troende just för att de inte står ut med tanken på att det inte finns en gud. Att de inte står ut med tanken gör ju inte en gud mer verklig.
  • beli
    Anonym (T) skrev 2024-12-30 22:15:10 följande:
    Jo, jag anser att det är omöjligt för en människa att vara ateist och tror att många s.k. "ateister" egentligen har problem med monoteismen och bekänner sig till en mer primitiv polyteistisk tro där "vinets Gud", alltså t.ex droger, dyrkas, eller " vällustens Gud", dvs. modern hedonism, etc. 

    Inte heller du tror jag berättar för dina barn att de snart är materia igen och att detta liv bara är en meningslös resa på vägen till ett lika meningslöst slutmål?  
    Då anser du fel. Jag är definitivt ateist och har varit det så länge jag kan minnas. Jag var den enda i klassen som inte konfirmerade sig. Prästen hälsade via mina klasskompisar att jag åtminstone skulle komma och lyssna, men jag gick aldrig eftersom jag visste att det inte finns nån gud. Nu har det gått 35 år sen dess och jag vet fortfarande att det inte finns nån gud.

    Jag bekänner mig inte till nån tro alls, sen får du betvivla det hur mycket du vill. Jag menar, tror DU verkligen på påskharen och jultomten? Har du nåt problem med att tro på dem? Är problemet att du verkligen VET att de inte finns? För mig är det likadant med alla tusentals gudar som människor tror på. Jag VET att de inte finns och anser att det är självbedrägeri att tro på dem. Ofta även bedrägeri eftersom religioner gör mycket ont.

    Jag är mig själv, har läst om mänsklig psykologi, pratat med olika människor, jobbat med mig själv och är helt övertygad om att vi finns här pga evolutionen och det faktum att våra förföräldrar fick barn och barnbarn och barnbarnsbarn. Och ja, jag berättar absolut för min tioåring att jag inte tror på nån gud, det vet han. Det är viktigt för mig (och hans pappa) att han får bilda sig en egen uppfattning, jag pådyvlar inte honom nånting alls. Än så länge tror han inte på nån gud. Frågar han mig vad som händer efter döden, säger jag att jag personligen tror att man fortsätter vara energi som går vidare till blommor och träd och kan ge liv till andra. Jag är extremt noga med att inte säga saker till honom som jag tror är fel eller påhitt, så att börja dravla om religion, paradis och annat påhitt går fetbort.
  • beli
    Anonym (T) skrev 2024-12-31 16:44:02 följande:
    Du skriver "vet" men menat "tror", va? Annars verkar du se dig själv som något sorts gudaliknande väsen som känner gränserna för tillvaron vilket nog inte är så sannolikt eftersom din hjärna också bara väger 1, 5 kg.

    Problemet för dig, som för alla s.k. ateister är att ni har så lite att erbjuda. Vi är alltså bara energi och materia och tillvaron är objektivt sett helt meningslös bortom kampen för överlevandet. Denna tro är omänsklig och deprimerande och förmodligen också ett kulturellt fenomen som är typiskt för det post-kristna samhället.  

    Jämför detta med det kristna alternativet där den yttersta verkligheten är en personlig Gud som vill ha en relation med dig och där äventyret fortsätter efter döden. På denna vision kan man bygga en civilisation. Ateismen däremot erbjuder bara meningslöshet och utplåning.
    Med 'vet' menar jag 'är helt övertygad om'. Helt bombsäker.

    Det där med att 'erbjuda' gör mig full i skratt. Det låter som marknadsföring för nåt koncept. Är det så du ser tron, som ett koncept som antingen är lockande eller inte?

    Personligen går jag på vad det finns bevis för och inte. Det finns bevis för den stora smällen i universum, för livets uppkomst, för evolutionen (som pågår än idag). Det finns inga bevis alls för en eller flera gudar. Det vissa troende kallar bevis kan vara anekdotisk bevisföring. 'Jag KÄNDE Gud inom mig, alltså finns han!' Jo, de som flög in i WTC i New York hörde också att en gud sade att de skulle döda en massa människor. Vad går gränsen för vilka saker en gud har sagt och inte? Jag läste att en kristen en gång skrev ett inlägg om att hon i köksskåpet hittat EXAKT den mängd vetemjöl hon behövde för att baka och att det var tack vare Gud. Detta alltså medan barn våldtas. Hur banal kan man bli?

    Som ateist tror jag inte på nån karma eller rättvisa efter döden. Klart att det blir plågsamt att inse att många skitstövlar kom(mer) undan, men jag kan ju inte börja tro på nån osynlig låtsaskompis bara för det? Det jag kan göra är att lära min son vad som är rätt och fel. Att det är rätt att vara snäll mot människor och (andra) djur, och att det är fel att vara dum och elak. Att det är viktigt att tänka själv.

    Att verkligheten är som den är, alltså att vi är materia och kommer att dö, det tar ju inte hänsyn till att vi är tänkande människor. Det är nog det som är jobbigast för oss som art, att vi är alldeles för intelligenta för den här jorden. Många står inte ut med den faktiska meningslösheten. Men för alla arter finns det ju en mening i att föröka sig och sprida sina gener. Det är vårt sätt att lämna ett spår. Och de som inte skaffar barn kan lämna spår på andra sätt, om de vill det. Men som sagt, jag kan ju inte börja tro på påskharen eller Stålmannen bara för att nån annan påstår att det kommer att ge mig evigt liv. Jag hoppas det framgår hur absurt det blir för en ateist.
  • beli
    Anonym (T) skrev 2025-01-02 10:49:16 följande:
    Säg som det är: du "tror".

    Vad jag menar med "erbjuda" är att de flesta människor alltid kommer att uppleva att försöket att reducera oss till djur är fel och inte gör människan rättvisa. Vi är inte djur men vi är heller inte gudar utan vi befinner oss mittemellan. Många människor verkar ha svårt att acceptera denna plats i hierarkin vilket även du verkar ha när du säger att "vi är för intelligenta för den här jorden" 

    Sedan undrar jag vad du baserar dina uppfattningar om rätt och fel på? Är det någon sorts överenskommelse människor emellan, eller? Förmodligen baserar du dessa värderingar på den kristna etiken även om du inte vill erkänna det. För om du går tillbaka till romar- eller vikingatiden så hade de helt andra föreställningar om rätt och fel än vad vi har. Hade de lika rätt som du då och är det situationen som avgör, eller? Det är väl detta som fått ateisten Richard Dawkings att kalla sig "kulturellt kristen" vilket är ungefär samma sak som att säga att man både vill ha kakan och äta upp den. Och förmodligen också insikten om att en ateistisk kultur är en svag kultur som bara lämnar dörren öppen för islam.

    Det som jag tror lockar med ateismen är känslan av frihet, alltså känslan av att slipa förhålla sig till en Gud som har synpunkter på hur man lever sitt liv. Och i en svensk kontext så avkristnandes Sverige förmodligen som mest när folk anammade den socialdemokratiska ideologin som utlovade människor frihet från religion, auktoriteter och även familj i utbyte mot en stark stat som tar hand om människan i alla livets skeden. Det är detta man kallar statsindividualism och som de facto ersatte den kristna föreställnigsvärlden för många svenskar. Nu börjar dock föreställningarna om denna starka stat att krackelera men många svenskar fortsätter ändå att rösta på (S) vilket visar att de tror på själva konceptet. 

    Jag skulle dock säga att denna frihet dels är en illusion och dels är farlig. En illusion pga. att den total friheten bara gör dig ensam och svag och farlig för att människor när de får bestämma egna normer och värderingar ofta hamnar fruktansvärt snett och även skapar elände för sig själva och andra.
    Vet du, vi ÄR djur. Jag citerar Nationalencyklopedin: 'Människan är ett djur, precis som hunden, gråsparven och husflugan.' Men vissa människor, som du, vill blunda för detta faktum eftersom de tycker att det missgynnar dem. Varför skulle vi inte vara djur, menar du? Har du läst på om evolutionen? Det fantastiska i de olika människoarterna och hur de med tiden utvecklade språket, t.ex.?

    Klart att vi fortfarande är intelligenta som art, men betyder det enligt dig att vi är mer värda? Att vi plötsligt inte är djur, inte nära släkt med gorillor och schimpanser? Det, om nåt, är verkligen att blunda för fakta.

    Jag baserar inte min moral på den kristna etiken. Det är nog bara ni kristna som tror att ni var först. Som 567890 skrev, baseras dagens religioner på tidigare religioner och mytologier. Jag har en bok där detta nämns, ska leta fram den.

    Det finns 2,5 miljarder kristna i världen (sen vet jag inte hur många av dem som faktiskt ÄR kristna, jag tror t.ex. Sverige ses som ett kristet land fastän de flesta inte är kristna). Menar du då att 5,5 miljarder inte har nån moral? Eller hur tänker du egentligen? Det finns folk som aldrig har hört talas om kristendomen men agerar moraliskt. Moral uppstår ju i samhällen för att inte kaos ska uppstå. Barn får lära sig hur de ska klara sig i sitt samhälle. De får inte springa omkring och döda folk, t.ex. Det behöver man liksom inte kristendomen till för att förstå. Tror du att allt var kaos i ca 200 000 år innan kristendomen uppstod? Nej, klart det inte var. Det fanns utvecklade civilisationer långt före kristendomen.

    Och ja, det har funnits mycket skit i alla civilisationer, även i vår. I det kristna USA finns dödsstraffet kvar. Är det kristet? Gamla Testamentet är knökfullt av horribla saker som Gud gör. Är det kristet? Ska inte er gud vara kristen, kanske? Kristna har utfört korståg, inkvisitioner, mord på homosexuella och mycket mer. Många kristna har våldtagit barn. I Bibeln finns det en massa kvinnoförtryck, alltså förtryck av halva befolkningen. Är det kristen moral? Du är verkligen ute på hal is om du börjar snacka moral med mig.
  • beli
    Tyra myra skrev 2025-01-02 18:09:29 följande:
    Påstod aldrig att du inte är Ateist. Det får du gärna vara för mig men rent statistiskt finns det många fler agnostiker än ateister.  

    Varför skulle någon vara rädd för Ateister? Kan inte tänka mig att det är många som är det. Däremot blir ateister ibland provocerade av människor som ha en tro.
    Läs 567890:s inlägg igen. Du verkar ha missförstått en del.
  • beli
    Tyra myra skrev 2025-01-03 00:23:49 följande:
    Tror inte jag missförstod 567890 skrev att troende var livräddarädda för Areister

    Naturligtvis är ingen livrädd för en trosuppfattning.  Däremot kan djupt bokstavstroende verka provocerande för ateisterl  De har en förmåga att rent bildligt kasta bibeln i ansiktet på dem.  

    Att trosuppfattningar kan leda till ändlösa diskussioner är inte så konstigt efterson ingen med säkerhet har fel.  
    Jo, det gjorde du visst det. Du läser inte ordentligt. Det 567890 skrev var:

    'Det är ju ni som är livrädda för att det inte ska finnas något mer, jag är inte det. Jag är helt övertygad om att det inte finns något mer än det vi ser, jag tror inte på spöken, andar, tomtar, gudar, änglar eller annat som lever i en annan dimension.'

    567890 skrev alltså att ni är rädda för att det inte ska finnas nåt mer. Hur du fick det till att ni är rädda för ateister begriper jag faktiskt inte, men det var INTE det som sades.
  • beli
    Tyra myra skrev 2025-01-03 00:49:39 följande:
    Har jag sagt att jag är troende? Att jag tror på Gud? Jag är nog närmast Agnostiker. Men jag har aldrig varit rädd för att det inte finns något mera, Varför skulle jag vara det? 

    Sedan den dag vi föddes så är vi döende, för var dag som går närmar vi oss slutet på vårt liv. Vad som kommer därefter eller Inte är det ingen av oss som vet men alla blir saliga på sin tro. Låt oss respektera detta.

    Att vara Ateist innebär att man säkert vet att vår värd och mänskligheten inte år en del av något större medvetande.  Det räcker inte med att säga att man inte tror att det finns en Gud
    Läs i den här tråden eller i vilken annan religionstråd som helst så kommer du att se människor som är rädda för att det inte ska finnas nåt mer.
Svar på tråden Tror ni på Gud?