Anonym (T) skrev 2024-12-31 16:44:02 följande:
Du skriver "vet" men menat "tror", va? Annars verkar du se dig själv som något sorts gudaliknande väsen som känner gränserna för tillvaron vilket nog inte är så sannolikt eftersom din hjärna också bara väger 1, 5 kg.
Problemet för dig, som för alla s.k. ateister är att ni har så lite att erbjuda. Vi är alltså bara energi och materia och tillvaron är objektivt sett helt meningslös bortom kampen för överlevandet. Denna tro är omänsklig och deprimerande och förmodligen också ett kulturellt fenomen som är typiskt för det post-kristna samhället.
Jämför detta med det kristna alternativet där den yttersta verkligheten är en personlig Gud som vill ha en relation med dig och där äventyret fortsätter efter döden. På denna vision kan man bygga en civilisation. Ateismen däremot erbjuder bara meningslöshet och utplåning.
Med 'vet' menar jag 'är helt övertygad om'. Helt bombsäker.
Det där med att 'erbjuda' gör mig full i skratt. Det låter som marknadsföring för nåt koncept. Är det så du ser tron, som ett koncept som antingen är lockande eller inte?
Personligen går jag på vad det finns bevis för och inte. Det finns bevis för den stora smällen i universum, för livets uppkomst, för evolutionen (som pågår än idag). Det finns inga bevis alls för en eller flera gudar. Det vissa troende kallar bevis kan vara anekdotisk bevisföring. 'Jag KÄNDE Gud inom mig, alltså finns han!' Jo, de som flög in i WTC i New York hörde också att en gud sade att de skulle döda en massa människor. Vad går gränsen för vilka saker en gud har sagt och inte? Jag läste att en kristen en gång skrev ett inlägg om att hon i köksskåpet hittat EXAKT den mängd vetemjöl hon behövde för att baka och att det var tack vare Gud. Detta alltså medan barn våldtas. Hur banal kan man bli?
Som ateist tror jag inte på nån karma eller rättvisa efter döden. Klart att det blir plågsamt att inse att många skitstövlar kom(mer) undan, men jag kan ju inte börja tro på nån osynlig låtsaskompis bara för det? Det jag kan göra är att lära min son vad som är rätt och fel. Att det är rätt att vara snäll mot människor och (andra) djur, och att det är fel att vara dum och elak. Att det är viktigt att tänka själv.
Att verkligheten är som den är, alltså att vi är materia och kommer att dö, det tar ju inte hänsyn till att vi är tänkande människor. Det är nog det som är jobbigast för oss som art, att vi är alldeles för intelligenta för den här jorden. Många står inte ut med den faktiska meningslösheten. Men för alla arter finns det ju en mening i att föröka sig och sprida sina gener. Det är vårt sätt att lämna ett spår. Och de som inte skaffar barn kan lämna spår på andra sätt, om de vill det. Men som sagt, jag kan ju inte börja tro på påskharen eller Stålmannen bara för att nån annan påstår att det kommer att ge mig evigt liv. Jag hoppas det framgår hur absurt det blir för en ateist.