• Anonym (The Blues)

    Inga gensvar i förhållande

    Vet inte rikitigt vad jag vill med detta inlägg, kanske bara ett tillfälle att skriva av mig, lufta allt som går runt i huvudet.
    Är särbo sen 12 år, med en kvinna som jag tykcer mycket om, och som jag tycker är attraktiv. Jag är fortfarande lika sugen på henne som när vi träffades första gången. Men det känns som det inte återgälls alls. Jag försöker sluta ta någon form för initiativ, för det blir alltid fel. En typisk kväll är att hon somnar i soffan framför tv. Eller jobbar tills hon nästan stupar. Om jag föreslår att vi ska lägga oss tidigt för att ha lite kvalitetstid, så tycker hon det är tråkigt att slösa bort en ledig kväll på det. Och på ledig morgon brukar jag vakna 3 timmar tidigare, när hon vaknar så är hon mest sugen på frukost.
    Till bilden hör också att hon för några år sen genomgick en cancerbehandling, med efterföljande hormonbehandling, vilket har gjort att penetrerande sex fungerar dåligt. Ibland har det gått dock. Gör det såklart inte lättare, menupplever att det ändå i grunden handlar lika mycket om att lusten inte finns längre. VIlket också kan bero på hormonbehandling kanske?
    Jag har försökt prata om det, men de gångar jag tagit upp det, har det blivit total katastrof. Skrev ett långt brev och förklarade hur det känndes för mig, och att det inte handlade om "vems fel det är" utom att försöka hitta en väg tillbaka till nåt som var oerhröd fint. Hon tar fortfarande ibland upp hur jag förstörde sommaren genom detta brev. Försökt ett par gångar till, med liknande resultat.
    Så nu försöker jag helt enkelt att "avsexualisera" henne, att inte koppla ihop tanken på sex med in särbo. Men det är svårt. Det räcker jag klappar henne på ryggen, så känner jag ju suget. Så får nästan avhålla mig helt från fysisk kontakt. Og tanken på kansk aldrig ha sex igen är jobbig, allt för mycket av min energi går åt till att grubbla över detta utan att hitta en lösning. Jag har försökt på alla sätt att ta tag i de dåliga sidor av mig själv, tränar regelbundet och tycker väl inte själv att jag är någon direkt mardröm. Men vad vet jag. Så, blev en helt novell, om någon har nåt klokt att säga så säg det.

  • Svar på tråden Inga gensvar i förhållande
  • Tecum

    Du har ju gjort allt det som rådgivare föreslår, ändå vänder hon allt emot dig. Hon sysslar med maktutövning då hon medvetet skuldbelägger dig så snart du tar upp ämnet. Hennes mål är att skrämma dig till tystnad. 

    Varför tolererar du det? Ni är ju särbos och det är alltså inte så svårt rent praktiskt att separera. Alternativet är att du nöjer dig med att vara en kompis.

  • Anonym (Tjejen)

    Bra att du skrev ett brev. Att hon inte kan ta emot vad du skrev eller uppskatta att du bryr dig om er, det tycker jag är något av en show stopper. Lite beroende på vad som stod i brevet såklart, men jag utgår från att innehållet var väl skrivet.

    Jag tycker att du ska ta dig en allvarlig funderare på om hon är rätt person för dig. Tycker inte att hon visar dig omsorg genom sin sätt att prata om brevet. Alternativt om ämnet är oerhört känsligt för henne så att hon inte kan ta in det alls.

  • Anonym (kvinna)

    Det är inte särskilt respektfullt av henne att avfärda dig på det sättet. Eftersom ni är särbo skulle jag föreslå att du helt enkelt slutar träffa henne om hon inte vill ändra sitt beteende.

  • Anonym (123)

    Håller med övriga, du har bara två alternativ. Antingen bestämmer du dig för att fortsätta ditt förhållande och ställer in dig på att leva sexlöst eller så gör du slut. Det finns inget rätt eller fel och ingen kommer döma dig om du väljer det senare, däremot ska du sluta hoppas på en förändring.

    Hon är inte intresserad av sex och det handlar inte om dig eller om vad du gör eller ser ut, hon vill inte. Ditt brev gav henne säkert bara mer dåligt samvete (för hon är 100% medveten om din önskan), jag undrar bara varför hon inte gjorde slut med dig efter brevet eftersom hon inte kan möta dina behov.

  • Anonym (The Blues)

    Ok, det var ju ganska enstämmiga kommentarer.
    Och det är klart jag tänker, och många gångar har tänkt tanken att varför fortsätta med detta?
    Mest tror jag det är rädslan för ensamheten. Inte länge till barnen flytter hemifrån. Även om jag är en ensamvarg på många sätt, så är tanken om att leva helt själv livet ut ganska avskräckande. Det kan va fint att va  själv när det är frivilligt, men att sakna någon att dela livet med känns tungt.
    Och jag lär ju å andra siden inte få mer sex om jag är själv.

    Och sen finns det ju fortfarande många bra stunder också. Men det är tufft att aldrig bli åtrått, fram för allt när självkänslan från början inte är på topp.

    Nu har det väl landat i att "det går så länge det går". Gör inte knut på mig själv längre för att saker och ting ska fungera, utom är mer helt enkelt den personen jag är, på gott och ont.

  • New  Dawn

    Först när man försöker förstå den andre kan man lösa problem. 
    Ibland kan man så klart inte förstå. Ibland står man för långt från varandra. Allt går inte att lösa, men att verkligen visa att man vill förstå är ändå grundläggande. 

    Jag undrar varför hon blev så upprörd av ditt brev. Vad var det hon reagerade mest på. Hur tror du hon kände efter att ha läst? 

    Jag reagerar på att du skrev att det inte ska handla om vems fel det är, och ja, skuldbeläggning är inte bra, däremot kanske man måste lösa andra problem i relationen.
    Det är mycket troligt att hormonbehandling påverkar, men det som är intressant är hur hon  känner, och hur hon skulle vilja ha det.
    Självklart är även din vilja, dina känslor och behov viktiga, men det låter som att du redan förklarat det. 
    Även om brev i bland är bra, så kan det bli för mycket "monolog" . Möjligheten att ställa frågor och följdfrågor försvinner. 


    Mod är det som behövs för att ställa sig upp och tala. Mod är också det som behövs för att sitta ned och lyssna.
  • Anonym (kvinna)
    Anonym (The Blues) skrev 2024-12-26 14:12:54 följande:

    Ok, det var ju ganska enstämmiga kommentarer.
    Och det är klart jag tänker, och många gångar har tänkt tanken att varför fortsätta med detta?
    Mest tror jag det är rädslan för ensamheten. Inte länge till barnen flytter hemifrån. Även om jag är en ensamvarg på många sätt, så är tanken om att leva helt själv livet ut ganska avskräckande. Det kan va fint att va  själv när det är frivilligt, men att sakna någon att dela livet med känns tungt.
    Och jag lär ju å andra siden inte få mer sex om jag är själv.

    Och sen finns det ju fortfarande många bra stunder också. Men det är tufft att aldrig bli åtrått, fram för allt när självkänslan från början inte är på topp.

    Nu har det väl landat i att "det går så länge det går". Gör inte knut på mig själv längre för att saker och ting ska fungera, utom är mer helt enkelt den personen jag är, på gott och ont.


    Om du lever som singel har du dock möjlighet att träffa en ny partner som passar dig bättre. Det finns inget som säger att enda alternativet till ditt nuvarande förhållande är att leva ensam livet ut.
  • Anonym (nepp)

    Hon vill inte ha sex eller fysisk kontakt(iaf inte med dig) så det får du respektera.

    Din nuvarande kommer inte vilja ha sex oavsett vad du gör, hon kommer inte bli kåtare av att du kommunicerar, inte heller om du slutar ta initiativ och låtsas vara ointresserad av sex, tvärtom kommer hon bara tycka det är skönt att slippa dina närmanden.

    Det enda som hjälper är om hon själv tog tag i det (hormoner, träna osv.) men det har hon ju uppenbarligen inte lust med.

    vill du ha sex får du hitta en annan kvinna.

  • Anonym (The Blues)
    Anonym (kvinna) skrev 2024-12-31 10:02:57 följande:
    Om du lever som singel har du dock möjlighet att träffa en ny partner som passar dig bättre. Det finns inget som säger att enda alternativet till ditt nuvarande förhållande är att leva ensam livet ut.
    Nja, spegeln säger något åt det hållet tycker jag... :)

Svar på tråden Inga gensvar i förhållande