Födelsetalen sjunker - ni som är i den åldern, väljer ni aktivt bort barn?

Jag har ett barn och är 35 år, kommer inte bli fler.

Läste något reportage eller liknande om detta för ett tag sedan och en sak som jag känner igen mig i är att det är oerhört stor skillnad på att ha barn idag jämfört med förut. Jag vet själv hur min uppväxt var och mina föräldrar var inte delaktiga i mig alls vad jag minns det. All mat var hel- eller halvfabrikat, jag fick alltid leka själv på mitt rum (har inga syskon), jag lämnades ofta ensam från ung ålder, redan när jag var 10 kunde jag bli lämnad en hel helg tex, mina föräldrar hade mycket avlastning från släktingar, lämnade bort mig varje lov osv.
 Min mamma spenderade all sin tid på att röka under köksfläkten och prata i telefon, min pappa låg på soffan. Skulle de på fest och dricka fick jag följa med och sitta med de andra barnen som var med sina föräldrar på samma fest till sent in på natten.
Jag fick alltid gå upp själv på mornarna och vara uppe flera timmar innan föräldrarna gick upp och titta på tv hur mycket jag ville, de tyckte det var skönt när jag bara satt stilla.
Skulle man leka ute så gjorde man det själv, då gick man bara ut, ingen frågade vart man skulle.
Jag fick alltid ta mig till och från skolan själv, ofta fick jag göra mig i ordning själv på morgnarna, åt sällan frukost hemma innan.

När jag pratat med andra i min ålder om deras barndom har många samma upplevelse, föräldrarna levde typ som att de inte hade barn fast man hade det.
Det känns som att man idag har mer krav på sig som förälder, man vet hur viktigt det är med bra mat, att det finns en massa gifter i miljön, att man måste vara ute så mycket som möjligt, att skärmtid är dåligt och många ska göra det mesta själva. Man måste skjutsa och vara med överallt, man är alltid orolig att något ska hända ens barn.
Jag och min man har ingen direkt avlastning alls, jag tror inte vi skulle orka ha fler barn helt enkelt för vi vill ge vårt barn allt det vi själva inte fick och vara närvarande och engagerade föräldrar. 
Jag känner att det inte är konstigt att "vår" generation har så mycket problem med ångest och nedstämdhet, man saknar helt enkelt det stöd man borde fått under uppväxten. 
Detta gäller såklart inte alla men skulle säga överraskande många som jag känner och enligt det reportage jag läste så är det väldigt vanligt att man har denna erfarenhet om man vuxit upp på 90/00-talet. 

Nejdå, jag är född 89 och min man 88 och har samma erfarenhet, likaså mina vänner i samma ålder som jag växte upp med, deras och mina föräldrar var på samma fester. Jag är uppvuxen på landet, min man i en tätort.

Tror inte mina föräldrar blev anmälda till soc någon gång men min mans familj blev det flera gånger, fick gå på samtal osv men mer än så gjorde man inte. Han och hans syskon växte upp bland mycket alkohol, rökning inomhus, ingen som såg efter dem osv. Han var ofta ute hela nätterna, började själv att dricka när han var ca 10-11 år. Nu i vuxen ålder rör han inte alkohol alls, inte gjort sen han var tonåring. Vårt barn har aldrig sett oss dricka alkohol. Vet att detta kanske är extremfall just mer alkoholen inblandad men det var egentligen "kravet" som föräldrar hade på sig på den tiden kontra idag som var min poäng. Idag har man oerhörd press på sig, BVC ligger på en om precis allt från mat till motion till läsning till konstant tillsyn osv osv, tror inte föräldragenerationerna före oss hade samma press. Perfektionen i sociala medier på det dessutom. 
Detta har jag även hört från ex äldre kollegor som har barnbarn idag, att det är enorm skillnad med allt man  ska hålla koll på idag för deras barn jämfört när de själva var småbarnsföräldrar.
Dessutom verkar det som att dessa oengagerad föräldrar blivit till oengagerade far- och morföräldrar som har fullt upp med sitt och inte ställer upp som avlastning utan att sucka och stöna över det. 

Av hela mitt långa inlägg var det endast en liten del som handlade om mina föräldrars alkoholvanor. Det var inte varje helg utan ibland, det var helt klart accepterat att gå på fest med sina barn där jag växte upp men det var inte det som var poängen i det jag skrev. Jag menade att det verkade vara mer kravlöst att vara förälder "förr" jämfört med nu, med eller utan alkohol. Jag läste det som sagt någonstans och för mig känns det som att det stämmer. :) Ett födelsedagskalas när jag var liten var tex korv med bröd och big pack-glass på gräsmattan, idag förväntas det oftast lite mer än så. Ännu ett litet exempel bara :) 
Men förstår att det stämmer för långt ifrån alla.