Ärligt talet - tjänar ni så mycket pengar?

Jag tjänar väldigt lite. Jobbar bara halvtid mer pallar jag inte psykiskt. Enda anledningen till att jag har pengar är delad ekonomi och min man tjänar bra, har sparat osv.

Mitt bidrag till det är 0.

Om man som jag, gift sig rikt (Jag hade gift mig med honom ändå givetvis) och därför har bra ekonomi, hur får man bort skuld och skamkänslor för sin goda ekonomi? Han säger alltid det är våra pengar, vår ekonomi, tänk inte så men den där känslan av att jag har kn*llat mig till det och jag har det bara så för att han älskar mig jag har inte rätt till det och det är hans pengar inte våra?

Får lite ångest över det här faktiskt. Har jättesvårt för att prata om pengar, vill inte veta hur mycket jag har. När min pappa gick bort brände mamma alla pengar...mycket pengar fort på dumma grejer ("investera" i nya pojkvännens företag dvs kasta bort pengar, resor, kläder, fest) jag gillar inte det ansvaret med så mycket pengar. Min man säger att det gör inget jag vill bara att du skall veta att du är trygg ekonomiskt om det skulle hända något (han är 18 år äldre än mig) och att han kan sköta ekonomin. 

Det kanske jag har. Även min mamma påpekar hur mycket min man påminner om min pappa. Men vet du vad? Pappa var underbar så det stör inte mig. 

Så bara för att pappa var lugn, diplomatisk, klok, generös, omhändertagande, ansvarsfull, tolerant,  osjälvisk, brusar inte upp så borde jag istället valt en man som saknar de egenskaperna?

Du låter som min mamma.