Granne vill gå till simhallen

Jag har själv gjort utflykter med barnen och deras vänner med förälder (man som kvinna) åtskilliga gånger. Även till simhallar osv. Men om jag hade tänkt tanken att det kunde finnas något mer intresse - alltså spekulerat så som du gör och samtidigt tyckt det kändes spännande- då hade jag inte gått. Det hade känts som att utmana ödet samt mycket respektlöst mot min make. Vilket är vad jag förväntar mig från min man också. Han eller jag kan inte styra och kontrollera hur andra människor känner men vi kan välja att backa undan om vi själva skulle börja njuta av det eller själva flyga iväg i fantasierna. För faktum är att allt din granne gjort är att fråga om en lekdejt på lovet på simhallen - kanske vill han bara ha sällskap, tycker att det känns olustigt att vara ensam vuxen ifall ngt skulle hända osv eller så finns det någon annan orsak. Men det väsentliga är att det där något mer är dina tankar - och hur det låter i ts - förhoppning nästan. Det är det som är (enligt mig såklart) gränsöverskridande. 

Generellt håller jag med dig, klart man ska kunna gå till simhallen utan att det är/betyder något mer - som jag skrev tidigare är det något jag själv gjort åtskilliga gånger och inte har jag brytt mig om föräldern som följer det andra barnet varit man eller kvinna. 

Det jag upplever att de flesta flaggar mot i denna tråd, mig inklusive, är att ts själv verkar själv vara i de "inte så oskyldiga" tankarna eller iaf lite förhoppning om att nämnde granne är det. Det skapar en situation som iaf jag som partner inte hade uppskattat om jag var medveten och därför själv hade avstyrt om det var jag som var ts. 

Kanske låter som hårklyverier men jag tänker att det hela i slutändan handlar om intentioner och respekt för sitt egna förhållande. Inte kan min man stå till svars för att andra kvinnor kanske finner honom attraktiv - så givet ska det inte heller vara ett hinder för honom att hitta på diverse saker såsom simhallar,lekland, bio etc tillsammans med en annan kvinna och dess barn. Vilket han gör och jag har aldrig reflekterat vidare på det. Däremot om han underhåller dessa relationer med förhoppning om att motparten ska finna honom attraktiv, hoppas att det är flört osv då är intentionen inte längre detsamma för dessa lekträffar och då litar jag på att han har respekt nog gentemot vårt förhållande att han pausar eller iaf drar i växeln gällande val av aktiviteter. För i slutändan är han bara människa, det är inte fel på honom eller någon annan för att man blir smickrad, känner spänning osv (speciellt inte efter en lång tid i samma relation). Tankar och känslor kan vi inte kontrollera men däremot våra handlingar - därför bör (enligt mig) en partner som värnar om sin respektive och relation inte utsätta vare sig själv eller dessa för situationer som kan åstadkomma skada.