Hur ofta leker ni med era barn på vardagar?

Hur kommer det sig att ni inte hinner leka med era barn?

Lek är viktigt.
Men att fysiskt leka mer än 30 min är vuxentortyr.
Allt beror ju på ålder på ungarna.
Cykeltur, skogspromenad, att laga mat, ordlek allt kan vara lek.

Vardag blir inte då mycket lek. Hämtar på fritids, sen kanske vi stannar ute ett tag, antingen leker barnet med andra kompisar, eller kanske går vi till affären eller något. På sommaren tar vi ofta kvällsdopp eller bara glass på stranden. Barnet kanske vill stanna i skateparken eller klättra. Tre-fyra dagar i veckan har han aktiviteter efter skolan. Sen är det läxor och matlagning. Ofta sitter vi och läser en stund tillsammans. Ringer till mor- eller farföräldrarna nästan varje dag. Duscha och gå och lägga sig. Så det blir inte mycket lek på vardagen, men jag vet att han får det på rasterna och fritids. 

På helgen och lovet leker vi väl lite mer, men inte mycket av den typen du nämner - det var mer i tidigare förskoleåldern. Rollspel har sonen aldrig varit intresserad av, men kurragömma, absolut, och pjätt ute. Nu (lågstadieåldern) är det annars mer lego, gravitrax, experiment, pyssel, baka, radiostyrda bilar, sällskapsspel (spelar vi jättemycket), pussla, vara ute och cykla, spela boll, åka skridskor, åka inlines, gå och bada, åka sparkcykel eller cykel, dansa, läsa böcker (gör vi också rätt länge varje dag), gå på museer, spela pingis, hänga i klätterparken, spela minigolf, hälsa på morföräldrarna och hjälpa dem i trädgården, bygga kojor i soffan osv. 

 

Nu har jag inte små barn som leker längre. Men som jag minns det så fanns det i perioder inte särskilt mycket tid över till att leka på vardagarna när de var små. De var trötta efter en dag på förskolan, ville nog inte leka så mycket heller.

Oftast var det bara att komma hem från förskolan, fixa/äta middag och sen ganska snart gå och lägga sig. På lediga dagar blev det såklart mer, ofta var det fokus på barnen på helgen medan vardagarna var mer fokus på rutiner och sysslor. 

Det var inte ofta, barnen lekte själva.

Jag lekar nästan aldrig med mitt barn. Har jag inte gjort med det nu vuxna barnet heller. 

I vårt fall var det för att vi arbetade om dagarna. Då var barnen på förskola och där lekte de mkt av det du tar upp i din trådstart. Kurragömma, rollspel osv. 

Hemma har vi gjort annat, såsom spela spel, pysslat.  Vi har också låtit barnen vara delaktiga i våra vardagssysslor, hjälpa till med maten, duka fram osv. 
På helgerna har vi varit mkt på lekplatser med dom eller i skogen. På semestrar har det blivit mkt skidor samt bad på somrarna. Utflykter till både vattenparker och mer traditionella utflyktsmål. Sedan har vi sett till att våra barn haft kompisar hemma där de fått leka av sig ordentligt.

Det viktiga för barn är att de får mkt tid med sina föräldrar, men tiden behöver inte nyttjas enbart till lek. Barn idag vistas dessutom en stor del på förskola där de får mkt lekbehov tillgodosett. 

Jag skulle hinna leka med barnen men tycker att det är så sjukt tråkigt och är för trött efter en hel dags jobb, häm, matlagning, städ för att göra fler astråkiga saker. Kan hända att vi ritar eller lerar lite eller spelar något spel men kan inte förmå mig till fantasilekar etc, kan bli någon gång på helgen. Vi pratar istället, eller så leker de bredvid mig typ.

Du har inte gett ett annat alternativ om man inte leker med sina barn (varje dag) än just att man inte hinner. Jag hinner leka med mitt barn, jag vill bara inte.

Jag försöker leka en kvart var varje dag med mina barn. Det blir ju iofs en halvtimma totalt men för barnen blir det bara en kvart. Har svårt att orka med mer än det om jag ska hålla humöret uppe och vara genuin.

Tror inte barnen gynnas av att jag tvingar mig till något jag tycker är skittråkigt. Det förstör nog bara relationen, syftet är ju att stärka den. 

Vi älskar och leka med våra barn åhhh va mysigt vi har det, blä

Men vad tragiskt, är det verkligen så idag att föräldrar inte har tid med sina barn? Varför skaffar ni barn då?
vi har valt att vara hemma föräldrar för att få hela dagar med vår barn, en av oss jobbar natt men har  hel dagen att umgås med barnen. Innan jag går till jobbet när barnet lägger sig.
jag älskar att leka, umgås, pyssla och bara vara med vårt barn På dagarna. Jag skulle aldrig sätta honom i en förskola 9-10 timmar om dagen - förstår inte varför man ska ha barn isåfall, om man inte har tid ork eller intresse för dem.

Ja, du. Vi kan inte alla välja yrken där vi arbetar natt. Du vill väl att ICA, BVC, biblioteket mm är öppet med personal under dagarna?

Att inte leka med sina barn är inte synonymt med att inte tillbringa tid med dom. Visst finns det föräldrar som struntar i sina barn, både de som arbetar och de som inte arbetar. Men de flesta tar bra hand om sina barn, även om de inte leker med dom jättemycket. 

Vem har sagt, att de inte vill tillbringa tid med sina barn?

Och när sover du, om du är med dina barn hela dagen och jobbar på nätterna?

Vad menar du med tid för sina barn? Är leka den enda tiden ett barn behöver från sina föräldrar? Och det enda sättet att visa barnet intresse? Inte att barnet får mat, rena kläder, bad och dusch, nattning, ett hem att bo i?

Och vad menar du med "idag"? Tror du att föräldrar hade dygnet-runt-lek med barnen förr i tiden? Knappast. Även om kvinnorna oftast arbetade i hemmet så hade de fullt upp med sysslor och inte tid att leka kurragömma. Och rikare kvinnor hade barnjungfrur som tog hand om barnen. 

Nu är förskolan kanske inte längre vad den var förr så den är kanske mindre bra för barnen numera, men att föräldrar haft tid att leka med barn istället för att arbeta det har egentligen aldrig existerat. 

Och vem ska jobba dag då medan alla föräldrar jobbar natt enligt ditt recept på lyckat föräldraskap?

Hur tusan kom du till den slutsatsen av svaren du fick här?!? Du frågar specifikt om att leka med barnen och ger dessutom exempel på lekar. Tror du att kuddkrig och rollekar är enda sättet att umgås med sina barn? De allra flesta svaren innehåller andra exempel av umgänge, som att läsa böcker, pyssla, lägga pussel, spela spel, spela boll, cykla, bada, laga mat, läsa läxor, laga mat, göra hushållsarbete tillsammans, vara i skogen osv. men du drar slutsatsen att om man inte leker just det du tycker så försummar man sina barn och borde inte ha skaffat dem. 

Nästa ogrundade slutsats du drar är att om man har barnen på förskolan så är det 9-10 timmar per dag. Kan det bara vara antingen eller i din värld? Det är väldigt vanligt när man har barn i förskoleåldern att man antingen jobbar deltid, att föräldrarna går omlott eller ordnar med flex så att barnen får kortare tid på förskolan. Ingen av sonens vänner gick på förskolan mer än 8 timmar per dag, och de allra flesta, inklusive mitt eget, gick i genomsnitt 5-6 timmar. Vi hade alltid tid med båda lugna mysmorgnar och långa eftermiddagar tillsammans varje dag hela förskoletiden. Sen tig de flesta också långa sommarlov och vinterlov. 

Jag är så otroligt trött på den nedlåtande och fördömande frasen ?varför skaffade du barn om du inte vill vara med dem?? Självklart vill föräldrar vara med sina barn, varför tror du annat? Men livsstilen att vara hemmaförälder passar inte alla. En del har inte ekonomiska möjligheter. En del är kanske skilda eller änkor och måste jobba själva för att försörja barnen. Barnfattigdom är ett reellt problem i Sverige och skadar barn betydligt mer än att vara på förskola med andra barn och pedagoger. Andra har inte jobb som ger flexibiliteten, som många samhällsfunktioner. Har du tänkt att de inte ska skaffa barn? Eller att vi ska klara att få sopor tömda, bibliotek och mataffärer öppna och äldre omhändertagna av bara de som inte har barn. Samhället skulle stanna. För det tredje finns det föräldrar som vill ha båda sin karriär och familj, och vet du, det är också ok! De har studerat länge och kämpat hårt för att få ett högkvalificerat jobb som de älskar. Tycker du att hjärnkirurgen ska vara hemma i fem-tio år och leka med barnen för att sen gå tillbaka och komma ihåg hur man opererar hjärnor? Eller kan hon fortsätta sitt jobb, och tillbringa den lediga tiden med att älska och uppfostra sina barn? När hon kommer hem har barnen redan lekt av sig på fritids och hon kan umgås med dem i lugn och ro. Argumentet att man inte ska skaffa barn om man inte är hemmaförälder och beredd att vara lekkamrat till barnen i många år låter som att det är taget från 50-talet eller amerikansk housewife-kultur förrutom att det här och nu appliceras på båda mammor och pappor. Hoppa ner från dina höga hästar - det finns massor av sätt att vara bra och närvarande förälder på (inklusive, så klart, att välja att vara hemma med barnen om man vill och kan det).