• Anonym (Mörkt och kallt)

    Märklig attityd

    Min familj bor i ett annat land och jag tänker åka dit för att hjälpa mina gamla 87 -åriga föräldrar och också träffa mina syskon. Jag planerar att vara där i ca tre veckor. Min man undrar varför skall jag vara där så länge som tre veckor, han säger att han tror att anledningen till det är att jag vill knyta an med min bror och hans familj. Min man tycker att spendera min tid med mina syskon tar ifrån dagar från min semester med honom. Förra gången jag skulle träffa min bror i tre dagar var min man riktigt sur och sa att jag prioriterar mina släktingar framför honom, det var dock OK att besöka mina föräldrar. en vecka eller två.
    Min man brukar säga:"du gör dina val".

    Tyvärr så tycker jag inte om min man just nu pga ovanstående och så har vi planerat en 4 veckors semester tillsammans.

    Tycker ni att min makes attityd är OK? Hur skulle ni känna och göra ?
    Tacksam för synpunkter

  • Svar på tråden Märklig attityd
  • Anonym (Mörkt och kallt)

    Det var många tankar här varför det är på det viset.
    Min man är pensionerad men jag jobbar, jag är 60 år så skall jag jobba 7 år till för att få full pension, då är min man 77 år. 
    Jag åker med min man på 4 veckors semester sedan åker jag till mina föräldrar och min bror på 3 veckor. Sedan tar jag 3 veckor till hösten med min man men egentligen måste jag hjälpa mina förädrar. Jag brukar åka 2 ggr per år till mina föräldrar 10 -12 dagar. Min far tycker att jag är hos dem på tok för lite, han tar hand om min dementa mamma på heltid och är 87 år gammal så han behöver all avlastning han kan få.
    På jobbet tycker man att jag är borta för mycket, det blir ju 2,5 månad per år minst.
    Ingen är nöjd, jag behöver förklara mig inför alla och försvara dem val jag har gjort och för min del känner jag att jag gör fel val och borde hjälpa mina föräldrar mera. Väljer jag det får jag nog säga hej då till mitt äktenskap. Hur kommer min bror in i det? Min man accepterar att jag måste hjälpa till mina föräldrar men om jag dessutom tar dagar från vår gemensamma semester och besöker min bror med familj blir det bara för mycket för honom.

  • Anonym (Maja)

    Varför kan han inte följa med då?

  • Anonym (Mörkt och kallt)
    Anonym (Maja) skrev 2024-12-17 08:13:57 följande:

    Varför kan han inte följa med då?


    Han får följa med.
    Vad jag gör hos mina föräldrar är ta hand om min mamma som inte försår nåt och pratar konstiga osammanhängande saker och det tar typ en halv tin´mme att få henne att ta på sig hemtofflor, sedan lagar jag mat, städar lägenheten och är helt slut. Det kan ju inte vara kul för nån att vara med. 
  • beli
    Anonym (Mörkt och kallt) skrev 2024-12-17 09:58:13 följande:
    Han får följa med.
    Vad jag gör hos mina föräldrar är ta hand om min mamma som inte försår nåt och pratar konstiga osammanhängande saker och det tar typ en halv tin´mme att få henne att ta på sig hemtofflor, sedan lagar jag mat, städar lägenheten och är helt slut. Det kan ju inte vara kul för nån att vara med. 
    Nu kan jag inte se att du kommenterat mitt svar till dig, men din man har alltså ingen annan att vara med? Kompisar han kan umgås med? Intressen han kan syssla med?

    Tänk på ditt eget bästa, tycker jag. Åk till dina föräldrar. Han får faktiskt klara sig själv.
  • Tecum
    Anonym (T) skrev 2024-12-16 20:45:29 följande:
    Alltså de är i 60 års åldern. ska hon ej träffa sina åldrande föräldrar för att hon tog ett beslut för kanske 30 år sedan att stadga sig i Sverige.
    Tydligen är det inte föräldrarna som är problemet utan att hon ska vara hos brodern ett antal dagar.
  • Anonym (Maja)

    Problemet är väl att ni lever olika liv. Han är pensionär och alltid ledig. Ts jobbar hela dagarna och när hon väl är ledig åker hon bort. Kan förstå att han tycker det är tråkigt. Men när det gäller gamla föräldrar eller nära anhöriga långt bort kan man inte hindra sin partner att besöka dem. Däremot kan han väl följa med och hjälpa till. Är det hans gamla svärföräldrar och svåger med familj är det väl inte konstigt att ni båda åker. Och det blir ett avbrott i vardagen för mannen. 

  • Anonym (Peppe)

    Tror dynamiken förändras när en person går i pension men inte den andra. Hade en gammal kollega som gick i pension, hans yngre fru var ganska irriterad på honom (hon var yngre) Min egna gissning är att om en kvinna attraheras av en äldre så kastas allt runtomkring när positionerna förändras. Från att vara en beundrad auktoritet (kanske bara kunskapsmässigt eller annat) så blir han förvandlad till en skröplig man i ett trollslag, han vill att du ska ta hand om honom och ägna din tid åt honom. Kanske kvävande. nu gissar jag här. Du vet själv vad som är applicerbart.

    En annan variant är ju att han är kontrollerande. Brukar då visa sig på andra områden, övervakande av medier och begränsande. Det är ju ett oroväckande tecken på ett förhållande som riskerar att accelerera till ett misshandelsförhållande.

  • Anonym (Peppe)

    Om du känner igen den första varianten så kanske du kan uppmuntra honom att skaffa sig en hobby, träffa andra, syssla med politik eller annat. Berätta hur du känner och att du vill göra egna saker också.

  • Anonym (Mörkt och kallt)
    Anonym (Peppe) skrev 2024-12-17 17:19:28 följande:

    Om du känner igen den första varianten så kanske du kan uppmuntra honom att skaffa sig en hobby, träffa andra, syssla med politik eller annat. Berätta hur du känner och att du vill göra egna saker också.


    Jag försökt men ingen hobby kan ersätta ett riktigt jobb, jag kan dock inte kräva att en 70 åring skaffar sig ett jobb.
    Jag förstår min man och skulle gärna vilja vara mera med honom men jag kan inte dela mig i tre. Jag vill hjälpa min stackars far, träffa min älskade bror o hans familj, göra ett bra jobb, jag jobbar med hälsa.
    Jag älskar mitt jobb också.
    Jag hanterar det så gått jag kan men ingen är så klart nöjd
  • Anonym (Peppe)
    Anonym (Mörkt och kallt) skrev 2024-12-17 18:02:22 följande:
    Jag försökt men ingen hobby kan ersätta ett riktigt jobb, jag kan dock inte kräva att en 70 åring skaffar sig ett jobb.
    Jag förstår min man och skulle gärna vilja vara mera med honom men jag kan inte dela mig i tre. Jag vill hjälpa min stackars far, träffa min älskade bror o hans familj, göra ett bra jobb, jag jobbar med hälsa.
    Jag älskar mitt jobb också.
    Jag hanterar det så gått jag kan men ingen är så klart nöjd
    Du gör inget fel här, eller jo, det enda felet du gör är isf att du låter andra begränsa dig genom gruffande. Det här behöver han lösa på eget bevåg. Du kan bara berätta hur du känner dig. Han behöver ta ett ansvar här och inte vara omhändertagen.
  • Anonym (kontrollerande)

    Välj det DU mår bra av. Annars blir du bara bitter.

    Du kan inte vara alla till lags jämt. Gör dina val och stå för det.

    Skippa höst-semestern så är du inte borta från jobbet lika mkt. Din man måste anpassa sig efter ditt jobb. Nu låter som du, som fortfarande är arbetsför, måste anpassa dig efter hans pension.

    Tycker dock att han kan följa med till hemlandet. 

  • Anonym (kontrollerande)

    Han borde ju intressera sig för det som händer i ditt liv och hjälpa och stötta dig. Verkar som han kräver att du ska hjälpa och stötta honom.

Svar på tråden Märklig attityd